Såklart priserna kan gå upp ytterligare så länge vi har i stort sett en 0-ränta och en låg arbetslöshet (bland etniska svenskar, läs: de med högre inkomster) Vi har en rejäl bostadsbrist i våra större städer, med Stockholm som ett extremt exempel.
Vi har även haft en bra löneutveckling samt jobbskatteavdrag som påverkat våra inkomster och möjligheten till att lägga mer på våra boenden.
Lägg även till det faktum att vi verkar lida av någon form av mass-psykos där alla inne på marknaden verkar tro att det är ett normal-läge att priserna går upp 10 - 15 % per år och att man sen kan använda sitt boende som en bankomat.
Men på nersidan har vi även följande fakta:
Räntan kan inte gå ner särskilt mycket mer, personligen hade jag tidigare i år en rörlig ränta under 1 % och med ränteavdraget blir det ju inte många kronor i ränteutgifter. Vem som helst kan ju låna om räntekostnaden endast ligger på dryga 0,6 % efter avdrag. Men jag har också haft en rörlig ränta på 6 % för några år sedan, och då var det inte lika många som var intresserade av att köra "all in" på budgivningarna. . (Givetvis även andra faktorer som vägde in)
Folk i regel verkar endast räkna på vad bostaden kostar här och nu utan att göra någon långsiktig kalkyl. Någon gång kommer ju räntan att vända uppåt, att göra sin boendekalkyl på en glädjeränta på runt 1 % (efter ränteavdraget) är ju på gränsen till efterblivet.
Att vi har en stor inflyttning har egentligen ingen betydelse så länge vi inte pratar om höginkomsttagare som kan delta i budkarusellen, studenter, flyktingar och människor med låga inkomster kommer snarare få dela boende, bo inneboende eller hitta andra lösningar. De kommer alltså inte påverka budgivningarna då de inte är kreditvärdiga.
Staten har ju även höjt en del skatter och SKL siar ju om att även kommunerna kommer att behöva göra så för att delvis finansiera flyktingkrisen, men även andra kostnader som skjutits på. Detta leder ju onekligen till mindre pengar i plånboken som i sin tur bör påverka betalningsviljan.
Ränteavdraget har ju även det vart uppe på tapeten flertal tillfällen, och frågan är väl hur länge det kommer att finnas kvar? Spontant känns det som att det kan komma att ändras efter valet 2018 beroende på vilka som sitter vid makten. Och hur länge tror ni det tar innan fastighetsskatten gör någon form av återentré?
Vi befinner ju oss i en högkonjuktur för tillfället, men hur kommer det att se ut när det vänder mot en lågkonjuktur. Lägg även till de 100.000-tals arbetslösa flyktingar som skall försörjas så kommer det ju att synas i arbetslöshetsstatistiken. Kommer kommande hittepå-jobb (med statliga lönesubventioner) att slå ut några av dagens riktiga låglönejobb? Och vad blir då konsekvenserna?
Svårt att tro att det är långsiktigt hållbart när skulderna ökar snabbare än inkomsterna.
Citat från SCB.se
"Hushållens samlade låneskulder som andel av disponibel inkomst steg från 91 procent 1995 till 166 procent 2010. Därefter sjönk skuldkvoten något under två år men de tre senaste åren har utvecklingen återigen vänt uppåt, 2015 var hushållens skuldkvot närmare 177 procent."
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Ingen-avmattning-pa-bolanemarknaden/
Lägg till Sveriges totala skuld så blir inte bilden ljusare.
Citat från DI.se:
"Den sammantagna svenska skulden för hushållen, företagen och staten ligger på 295 procent av BNP, näst högst i världen efter Japan, med skulder på 393 procent av BNP"
http://www.di.se/artiklar/2015/9/16/sverige-i-lanetoppen/
Visserligen siffror från 2014, men tror ni förstår min poäng.
Nja, kortsiktigt kan nog priserna pressas ytterligare uppåt, men sen lutar det väl åt någon form av korregering åt andra hållet i form av pyspunka med stillastående priser under en länge tid eller ett fritt fall.