Jag mår skit

Hej, började på ett nytt jobb (mitt första) utöver praktiker och dylikt för ett par veckor sen. Sen dess så känns det bara som att hela mitt liv går åt helvete.

Mår verkligen skit, klarar inte av att jobba (varit borta 5 dagar) och när jag väl är på jobbet så klarar jag inte av att jobba i full fart så det är väl bara en tidsfråga tills jag får sparken. Vissa dagar/veckor går skitbra och jag är nöjd med livet, på bra humör osv och sen utan anledning börjar jag må skit över en natt.

Har kollat upp en del om bipolär sjukdom osv och tycker det stämmer in till viss del på mig så jag har i alla fall tänkt att kontakta vården för att reda ut det här och jag undrar därmed hur allt går till? Bor hemma med föräldrarna och jag vill verkligen inte att de ska få reda på det. Hur blir det med jobbet? Körkort om man tar antidepressiva osv?

Har ingen aning hur något av det här går till så vore tacksam för alla former av tips. Rörigt inlägg men fråga om det är något.

Ring vårdcentralen och få en tid med en doktor, hen skickar en remiss till vuxenpsykiatrin, där gör dom en bedömning för att se om det kan bli aktuellt att göra en utredning. Denna process kan ta allt från någon månad till ett år, i extrema fall ännu längre, men räkna med ett halvår eller så. Att få hjälp med t.ex antidepressiva mediciner kan dom dock hjälpa dig med mycket fortare än så.

Angående körkortet så har jag svårt att tro att du skulle få några mediciner som du absolut inte får köra bil på. Däremot har du ofta ett eget större ansvar om du skulle orsaka en olycka där det går att bevisa att olyckan skett pga du varit "bäng" på medicinen.
Samma sak gäller om du i jobbet skulle hantera tunga fordon/maskiner.

Vet inte mycket om hur det blir med ditt jobb, men dom är skyldiga att hjälpa sina anställda med liknande problem.

Du säger att du inte vill prata med dina föräldrar om det... Vet ju inte hur din relation till dom är men rent generellt så skulle jag absolut rekomendera att du pratar dom dom, det är ju typ sånt dom är till för.

Känner väldigt mycket igen det du skriver då jag själv vart med om precis samma sak.

Ring vårdcentralen så du får träffa en läkare, väl där så brukar man få göra tester som sedan visar vilken grad av depression / ångest man lider av. Visar det sig att du lider av depression / ångest så skriver dom ut antidepressiva läkemedel till dig.

Vill du ha en utredning så säg att dom ska skriva en remiss till psykiatrin, men som förre postaren skriver så kan det ta allt från några månader till över 1 år. Har själv väntat på min nu i över 8 månader och ännu inte fått något brev.

Körkortet kan du vara lugn över, jag tar en del antidepressiva läkemedel och jag har körkort och kör bil. Men läs på bipacksedeln för säkerhets skull eller hör med läkaren.

Angående körkort, det var jag också orolig för när jag sökte körtillstånd. De skulle ha ett läkarintyg från mig att mina diagnoser inte skulle påverka körandet. Slutade självmant med cymbalta, som jag gått på, då jag blir trögare i huvudet av sådana mediciner. Vissa får permanenta skador på minnet eller tankeförmågan, vilket även gäller mig till viss del.

Har du lust att berätta lite mera? Vad är det som känns svårt, stress eller är det mera socialt? Kille/Tjej?

Är en kille mellan 20-25 år gammal. Vet egentligen inte vad problemet är, ibland känns allt skitbra och det är (nästan) roligt att åka till jobbet på morgonen och andra dagar så mår jag så dåligt så jag bara skulle vilja dö.

Kan tycka det är VÄLDIGT jobbigt att göra små saker (handla, städa, fixa tvätten mm), förstår självklart att alla tycker det är jobbigt men ibland så GÅR det inte att få såna simpla saker gjorda för mig.

Har du någon aning om vad som är det jobbiga med att göra dessa småsaker som du radade upp? Vad för känslor får du?

Ok; here's the deal. Tro aldrig på någonting du läser. Ju mer du läser, desto mer kommer du tycka att det stämmer in på dig. Istället för att tro att någonting är fel, ta ett par öl oh lev livet. Du kommer inte få sparken om du gör så, men om du börjar whinea går allt åt helvete.

Mvh doktor Hitler.

Jobbigt/ångest typ, svårt att förklara...

Har nu kontaktat vårdcentralen och kommer att få en tid till min husläkare? inom 4 arbetsdagar; undrar nu hur allt går till om någon kan förklara själva processen, hur allt går till osv

Jag är snart 40 år (kille) och tänkte dela med mig av mina erfarenheter.

Jag hade svårt i arbetslivet och med tjejer. Var väldigt nervös och osäker under ungdomsåren och även senare. Dock mådde jag bra för det mesta, allt var inte mörkt i mitt liv.

Satte liksom krokben för mig själv. Jag ville för mycket, tog saker och ting på alldeles för stort allvar och var som en sluten bok. Humorlös. Vissa sa att jag var i en bubbla, men då förstod jag inte vad de menade.

Jag kan inte understryka nog hur viktigt det är med humor. Jag vet att det är ett uttjatat ämne och förut avskydde jag humor. Det kan kännas som ett överskott idag, det är humor precis överallt och ingenting tas på allvar.

Har liksom tvingats acceptera det - när vuxna träffas och pratar är det mycket skämt, så är det bara. Och nu vet jag att det kan vara bra också. Drar du ett litet skämt som går hem, det är helt fantastiskt, någonting underbart händer och du är genast 100% accepterad.

Jag tycker det låter skumt. Transportstyrelsen kan ju inte ens se era journaler, de har inte behörighet till det. Det skulle ju vara så om läkaren rapporterar att ni är olämpliga att köra bil. Det sker kanske vid sjukdomar som epilepsi eller psykos. Men Cymbalta och liknade läkemedel? Då skulle en jävla massa personer inte få köra bil. Det är helt lugnt.

Tror det räcker med att du är öppen på ditt möte med VC så hjälper dom nog dig. Jag känner inte dig men någonstans så saknar man en person bredvid sig. Detta är ofta något man glömmer i all stress/tid man lägger ner på kanske för mycket surf/spel/e.t.c. Man glömmer lätt dom vanligaste signalerna idag.