Bostadsbubbla i Sverige?

Visa gärna lite statistik som bevisar dina befängda teorier.

Så 8% av de folkbokförda gick på försörjningsstöd = socialbidrag. Hade man räknat med hela befolkningen då eller bara de i yrkesverksam ålder? Till detta kommer att papperslösa = illegala invandrare numera också kan få socialbidrag. Till dessa kan man lägga en stor grupp som går på a-kassa, på hel eller deltid.


Med en insats idag på 15% som många blankolånar till, så leder en prisnedgång med 25% från inköpspriset till att man hamnar med en skuld på 25% av inköpspriset, t.ex. vid separation. Denna förlust får man täcka upp med ytterligare blankolån vid försäljningen för att täcka lånet till banken. Knappast någon vinst där.



Jag har inte detaljstuderat kreditförlusterna vid 1990-talskrisen. Dock var de ganska stora totalt sett, annars hade ju bankerna inte gått så dåligt som de gjorde.

Då ett antal bostadsrättsföreningar gick omkull borde det skapat kreditförluster inom bostadssektorn.

Om vi tittar vidare på kreditförluster pga bostadslån till privatpersoner, så blir det ju lurigt, då man i princip inte kan gå i personlig konkurs i Sverige, på ett sådant sätt att dina skulder skrivs av. På det sättet realiseras aldrig kreditförlusterna gentemot privatpersoner, på samma sätt som de gör när ett företag som lånat pengar går i konkurs.

Numera finns ju skuldsanering, men det fanns knappt tidigare, och är fortfarande inte så lätt att få, eller roligt att gå igenom för den delen.

Något som är klart är dock att det var väldigt lätt att låna pengar innan 1990-talskrisen, läs bara här om hävstången Gustaf Douglas hade när han byggde sin förmögenhet:

Det dåliga sällskapet i fastighetsvärlden bestod av finanshajarna Adam Backström och Magnus Lindholm, som gjorde snabba affärer i 1980-talets klippekonomi. Tillsammans hade de tre köpt fastigheter för 700 000 000 kronor med ett eget kapital på endast 700 000 kronor.

Gustaf Douglas ansåg att hans rykte blev solkat och han drog sig ur med en vinst på 40 miljoner kronor, pengar som utgjorde grundplåten till hans blivande imperium. Många beklagade honom senare, då hans två före detta partners fick ut närmare två miljarder kronor.
http://weekend.di.se/intervjuer/jag-har-haft-roligt-den-saken-ar-klar


WTF liksom, 1 promille i eget kapital!

Hade han 400 000 SEK i eget kapital, kunde han köpa fastigheter för 400 000 000. När fastigheterna sedan steg 10% i värde, tjänade han sina 40 miljoner kr. WOW!

Hade han gjort det i dagsläget, och sedan köpt en 4:a på Östermalm till sig och sin familj
Kungstensgatan 3
Östermalm,
18 000 000 kr
135 m², 4 rum
http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-4rum-ostermalm-stockholms-kommun-kungstensgatan-3-10345777
hade han bara haft hälften, 20 000 000, kvar att bygga sitt företagsimperium med... Nejdå, dagens priser är rimliga...

Det uppstår ju enorma problem, när cynismen och spekulationen når sin kulmen. Det enda värde som finns kvar finns på köparens bankkonto, området runt bostaden utarmas, inget ges till det, och de som verkligen behöver bostaden (de som jobbar i området och har barn osv) blir åsidosatta, bara för att en svinrik person ska bli ännu rikare. Det är ju bedrövligt.

Nej, detta är inte lite som att köpa en bil och låta den stå. En bostad är en absolut livsnödvändighet, och det är därför som spekulationen blir så cynisk. Man kan istället jämföra med mat. Jaha, jag köper all mjölk som finns och häller ut den ... det ska väl folk skita i. Nej, självklart inte.

Det måste finnas bredare och djupare tänk. Det måste finnas nåt annat än penningen och den råa egoismen som styr. Annars går vi under, eller rättare sagt: vi håller på att gå under.

Och just nu kan jag se en enögdhet som skrämmer mig. Vi svenskar är av tradition fruktansvärt enkelspåriga, och Sverige är litet, provinsiellt och odynamiskt, och ska vi reformera så reformerar vi 100%, på stubben ... vi har bara plats för ett tåg åt gången, och vi kör varje tåg ända in i kaklet ...

Nu är en förfärande stor del av ekonomin bunden i bostadssektorn, vilket gör ekonomin sårbar, men alla verkar betrakta sina superbelånade spekulationsbostäder som tvärsäkra investeringar ... "Jag har pensionen i lägenheten" säger nån nöjt, fast personen inte ens äger lägenheten, för den är lånad (av banken) ...

"Köp nu, för fan!" tjoar nån annan, och menar att det är jättekul för en fattiglapp att lägga sig på marginalen, bara för att räntan är låg ...

Alla har fan blivit galna ...

Jag tycker att det är jättekul att folk tjänar pengar, det inte det som är problemet, men blåögda låtsasmiljonärer tycker jag inte om ...

Och just nu verkar hela landet befolkas av sådana

Det bostadsrace som pågår nu är ett klassiskt spekulationsrace, och varje spekulationsrace slutar med en krasch. Frågan är hur kraschen ser ut ...

Att vi har en bostadsbubbla anser jag vara en självklarhet, och jag hoppas verkligen att bubblan sjunker ihop långsamt, så skonsamt som möjligt ...

Förresten, jag läste en intressant artikel nyligen, som handlade om en skyskrapa (!) i en liten svensk ort, och jag önskar att jag kom ihåg vilken ort det var ... jag förstår precis hur kommunmänniskorna tänkte ... nu är bostäderna glödheta, och äntligen ska vi hotta upp den lilla orten och skapa en osannolik metropol och ... och ... den där skyskrapan kommer tyvärr att stå tom om 5 år och vara en symbol för hybris - den sortens hybris som alltid blomstrar när marknaden är het.

Och så kommer vi att oja oss lite, men snart har vi glömt det där, och kastar oss huvudstupa in i nästa spekulationsrace ...

Förlorarna glömmer vi så snabbt.

Penningen har inget samvete, som vi alla vet. Och inget minne heller

Har du något belägg för det här eller är det bara mytbildning och hörsägen?

Jag hittar tex det här http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=588408 som säger att ett antal föreningar går i konkurs varje år. Men var det verkligen så att "mängder" av föreningar gick i konkurs under 90-talskrisen? Kan vi visa att det finns en sådan puckel då?

Det förekommer mängder av myter kring 90-talskrisen idag som ingen lyckas belägga eller bevisa på något sätt men de upprepas om och om igen av vissa människor.

Så om du vet att det skedde fram med fakta och bevis.

Jag kan tänka mig att en del föreningar som går i konkurs, både då och nu, dessutom är föreningar utan medlemmar. Vid nybyggnation upprättar man en förening utan boende inför försäljningen av bostäderna innan bygget är färdigt. Havererar sedan byggprojektet under resans gång kommer föreningen att sättas i konkurs av byggherren och ingen privatperson lider någon direkt skada av det.

I alla spruckna bubblor så får man en panik-fas, i ditt resonemang kanske du menar någon annan del av bubbelteorin eller något helt annat.

När bubblan väl spricker uppstår panik.

Från investopedia:

"Panic
: In the panic stage, asset prices reverse course and descend as rapidly as they had ascended. Investors and speculators, faced with margin calls and plunging values of their holdings, now want to liquidate them at any price. As supply overwhelms demand, asset prices slide sharply.
"

Själv tror jag inte på att en sprucken bubbla kan uppstå i dagens bostadsmarknad i Sverige.
En priskorrigering kan säkerligen ske. Vi har inte den spekulation i bostäder som behövs för att
ett riktigt bubbelscenarion skall kunna uppstå. De flesta köper bostäder för att bo, de kommer att bo kvar så länge de har råd att betala räntor plus eventuella amorteringar.

Absolut, dock finns det ju de som av olika anledningar måste sälja, dödsfall, skilsmässor och annat tråkigt som rent statistiskt drabbar befolkningen med oregelbunden regelbundenhet, dessa försäljningar kommer i en vikande marknad sätta nya lägre priser för varje månad negativiteten pågår.

Det är inte så enkelt att bara säga att folk bor kvar, om den allmänna inställningen skiftar till BEAR på bostadsmarknaden så finns det gott om folk som kan tänka sig att kliva av tåget och på något magiskt sätt ändå hitta ett annat boende.

Familjen i villa som inte drabbats av något speciellt kommer såklart i den mån det är möjligt att försöka bo kvar, även i en vikande marknad.

Pelle på söder som bor ensam och gjort bostadskarriär kommer däremot se möjligheten att undkomma prisfall genom att sälja och flytta hem till mamma en stund, tills nya möjligheter öppnar sig, och så är hjulet i rullning åt andra hållet i takt med att fler försöker göra som Pelle.

Den inställningen som drivit priserna under så lång tid har precis samma momentum åt andra hållet, skillnaden är att de flesta i den här tråden aldrig upplevt den negativa riktningen och därför inte förstår.

Givetvis är det så, när tillräckligt många Pellar kliver av tåget samtidigt så kan givetvis en rejäl prisjustering nedåt ske eller t.om. möjligen en pyspunkad bubbla.

Frågan är hur stor nedgång bostadsspekulanten Pelle anser behövas innan det blir dags att köpa en ny biljett ?

Själv bytte jag bostad vid föregående rejäla nedgångs slut 1994. Förlorade ett par hundra tusen på bostadsrätten men fick ett billigt hus. Dock tycker jag att det mesta ser annorlunda ut just nu, men varje bubbla är säkerligen unik.

Ja, den där våldsamma tillbakagången är svår att förstå om man inte har drabbats själv eller levt under en epok när den var vanligt förekommande.

Oerfarna människor tenderar att vara helt oförstående inför tillbakagången.

En het marknad är ju av naturen flytande, påverkad av tillfälligheter och massor av psykologiska faktorer, och det är ett stort att misstag att uppfinna trygghetspunkter åt sig själv.

Detta är ju en spekulationsmarknad, för guds skull, och man kan inte applådera raketpriserna utan att kika på den eventuella baksidan ... det är som att köra rally i skogen och förneka risken att krascha.

Både rekorduppgångar och möjliga totalhaverier ingår i spelet, för ett spel är det ...

Fn tycker jag att övervärderingen av bostäder är intressant, och jag undrar om det finns någon undersökning av sk luftbud (dvs mäklarens och säljarens kompisar blåser upp priset), hur vanliga de är.

Jag antar att sådant här är svårt att kontrollera, och att alla mäklare och säljare skulle ha någon övergripande etik som förhindrar detta, det tror jag inte ett ögonblick.

Och det finns ju inte en chans att en skitdåligt planerad, pytteliten, dragig etta med ett 30 år gammalt kök är värd 3 miljoner, även om ettan ligger mitt i smeten ... eller att ett råtthål i en förort är värt 2 miljoner ...

Nånstans så håller vi på att bedra oss själva totalt ... man kan ju inte stirra sig blind på kalkyler, på marknaden, på spekulationer ... man måste ju titta på vad man får, om det är en bra bostad, om det är en hälsosam miljö osv ...

Det känns ofta som om våra kalkyler och verkligheten inte lirar ihop överhuvudtaget ...

Du är hjärndöd.

Vilken funktionell människa som helst har två alternativ till att nå den här information: tänka några sekunder eller googla några sekunder. Om du inte klarar något av det bör du inte skriva saker i ett diskussionsforum.

Detsamma!

Det kommer ta ett tag men sedan kommer acceptpris vara ett acceptpris. Komme oftast säljas något under.

Det är väl inte säkert? Hyrorna är ju höga nu när räntan är låg och det är dyrt att köpa bostad. Varför skulle hyrorna stiga i ett läge där det omvända gäller?

Nivån på hyran beror inte på vad bostaden kostar. Om så var fallet skulle ju folk för närvarande hyra ut lägenheter i Stockholm till väldigt låg hyra eftersom det är så "billigt" att bo i bostadsrätt just nu.

Nä, nivån på hyran beror på vad folk är beredda att betala. För närvarande är folk beredda att betala ganska mycket för att slippa köpa, ofta folk som faktiskt har råd att köpa. När räntan gått upp och priserna därmed gått ner så kommer inte folk vara beredda att betala 12000/månad för en etta som de kan köpa för en summa som motsvarar några års hyra. Då blir uthyrarna tvungna att sänka priset om de vill ha några hyresgäster.