"Hon har själv sett att kulturen kring henne inte har varit bra" säger G*embäck om Å*a Walda* i Dagen.
http://www.dagen.se/kapitel-3-asa-waldau-maste-tas-ner-fran-piedestalen-1.809149
Och vad har hon gjort själv för att skapa en sundare kultur, kan man fråga sig. Att ha sagt nej till dyra bjudresor bekostade av ekonomiskt utmattande församlingsmedlemmar hade varit bra. Att ha medgett sina fel och brister i det teologiska hade också varit bra, och ännu mer bra hade det naturligtvis varit att be om ursäkt för övertramp och kränkningar i tukt och bestraffningar genom ombud. Ja, mycket bra hade kunnat göras om man själv hade sett att det hade halkat galet för länge sedan, men det hade naturligtvis förutsatt att vederbörande hade velat kliva ner från den piedestal hon enligt artikeln hade hamnat på. Ödmjukhet ses annars som en av de främsta dygderna inom kristenheten, men det har nog inte funnits mer av den varan hos Den Högheliga än det finns mango på Sydpolen. Det skulle nog om sannningen ska fram vara svårt att hitta någon med så mycket högmod och så lite ödmjukhet i hela Skandinavien om man så letade i åratal, för det dräller inte precis av människor - åtminstone utanför psykiatrins mörkaste stormavdelningar - där man på fullt allvar har ansett sig vara utvald sedan tidernas begynnelse till Kristi brud.
Ställföreträdande Messias, nu endast iklädd motorcykel och sovsäck om man ska tro på tidenderna från Uppland, blev uppenbarligen ännu mer högmodig, och i artikeln framskymtar det att Den Högheliga haft en icke ringa del i den processen. Efter decennier i denna bunkermniljö är det fullt förståeligt om en och annan medlem har resignerat mentalt och köpt hela paketet som serverats i tal och musik, inte minst då de har utsatts för mind control och alla andra manipulativa tekniker som står till buds i en tvättäkta sekt. Dock finns det reminiscenser av ett normalare liv även i den mest sektförgiftade hjärna, och då hela den världsbild som så länge har byggts upp av ledningen krackelerar, resulterar dessa bilders kollision med det man har genomlevt i en kris av kolossalformat. I det läget är det minsta man behöver en pastor som varit insyltad till hårfästet - no pun intended - som själasörjare. I det läget måste man prata med någon utifrån som inte har varit med i turerna, för hur många skygglappar som goe pastorn än säger sig ha tappat under resan, har han garanterat flera uppsättningar kvar.