Citat:
Ursprungligen postat av
PeoFallmo
Det är inte omöjligt att det är så.
Men var det verkligen HHs uttalade mening?
Jag har väldigt svårt att sätta fingret på HH. Jag får uppfattningen att mycket av det han säger och gör döljer/eller har en annan innebörd än det som det först låter som.
HH förefaller vara OP-vänlig. Men han har mycket goda kontakter med personer som är uttalat Palmefientliga. Var ligger hans sympatier? Är han någon sorts "inrikes dubbelagent" om du förstår hur jag menar?
Är han OP-vänlig för att på nära håll ha koll på OP?
Eller för att komma närmare makten?
Eller hade han mer makt än vad man kan ana?
Med tanke på hur han drev utredningen är han inte LP-vänlig.
Hans Holmer är en svårläst person. Precis som du skriver verkar han ha kontakter med de mest skiftande grupperingar. Först var han
Calle Perssons förstaval som SÄPO-chef 1970, den förste rikspolischefen uppfattade HH som "rejäl" och "lätt att fatta tycke för". När han väl tillträtt posten vände han sig bort från Calle och sökte stöd i kanslihuset och framförallt hos justitieminister
Lennart Geijer.
I de många affärernas 70-tal bistår HH gärna socialdemokraterna med drängtjänst i diverse olika skumrask , med bordellhärvan som tydligaste exempel. Han såg till att ge
Olof Palme exklusiv kunskap även när denne var i opposition, säger en del om partiets makt vid den tidpunkten.
För mig framstår HH framförallt som en första klassens streber. Alltid med fingret i luften och beredd att vända kappan efter den vind som blåser hårdast. Mot underlydande kunde han vara trevlig så länge de inte hade en annan åsikt. Då drogf han sig inte för ränkspel och rena mobbingtendenser.
Analyserar man HHs makt utgår den alltid från SAP i regeringsställning. Först med stöd av LG och under MOP av
Ingvar Carlsson ,
Kjell Larsson,
Anna-Greta Leijon och en mängd mandariner i kanslihuset som
Harald Fälth,
Klas Bergenstrand ,
Kurt Malmström och
Johan Munck.
Det är dom som stöttar HH under det första året och som sedan gör vad dom kan för att återinsätta HH i samband med
Ebbe Carlsson-affären. Däremot försöker
Sten Wickbom hålla emot. Det är han som motar bort EC från polishuset under PUs allra första dagar. EC kan inte heller börja sätta sina planer i verket förrän AGL övertagit Justitieministerämbetet från SW.
Utan statsministerns stöd hade vare sig HH eller EC kunde härja i MOPs kölvatten som dom gjorde. IC är fortfarande i livet och borde någon gång ställas mot vägen hur han kunde stödja ett par års ickeutredande. Det gjorde han med god insyn i PU, Bergenstrand och Malmström rapporterade under hela det första året direkt inne från palmerummet till IC.