Citat:
Ursprungligen postat av
boboslacke
Det finns flera tänkbara möjligheter där. Uppdrag som inte tål dagens ljus som gör att man är tvungen att blunda och vara kreativ. Men hur visste Holmer att han skulle agera så snabbt?
Som vanligt dyker Dahlgrens berättelse upp. Och om den är korrekt så är svaret givet. Här gällde det att agera. Vilket styrks av den snabba dementin av Lisbets två gärningsmän. Med efterföljande åtgärder.
Om Dallas berättelse är egenhändigt påhittad, eller planterad, blir det genast svårare.
Martingers eskapader när han spred Dahlgrens berättelse visar att det inte var, som HH utryckte det, sinnesförvirrat svammel. Det fanns bevisligen personer som jobbade för att misskreditera honom.
Allvarligt talat. Vem eller vilka vill försvara en avgången och misskrediterad person långt efteråt. Om det inte rör värden som överstiger personen.
Enligt Jallai och andra var det en inofficiell sanning i polishuset att Holmer mordkvällen häckade hos sin älskarinna i Solna. Vilket bekräftats av GW. Sant eller ej.
http://www.jallai.se/2011/12/vad-gjorde-hans-holmer-kvallen-da-palme-mordades/
Citat.
Jag har frågat runt bland poliser i Stockholm, Säpochefer och gamla kollegor till honom. Även talat med några ur den gamla Palmegruppen som Holmér ledde. Det här är bilden som målas upp av honom:
HH var maktgalen. Han kunde gå över lik för att nå sina mål. Han var mycket manipulativ. Han körde tjänstebil på fyllan. Några tidigare kollegor målar ut honom som psykopatisk. Han ljög friskt och ogenerat. Han hotade kollegor som hindrade honom. Han styrde Stockholmspolisen lite som sin egen maffia. Slut citat.
Alltså så långt vi kan komma från Holmers påstådda förklaring till att han inte kunde utsätta Lisbet för en rekonstruktion. Att det var av ren empati och hänsyn.
Aner hävdar i Affären Borlänge att Holmer inte bodde på det hotell HH hävdar.
Uppgifter om att Holmer blev stoppad av polisen i Dalarna förekom i ett tidigt skede i media.
Ölvebro visade i ett TV-program upp en kontokortsslip som ett bevis för att HH betalat sin räkning på samma hotell. Med belåten min visandes att Holmer minsann talade sanning.
HH har själv angivit att han styrde kosan mot Dalarna vid lunchtid den 28e februari. Flera polismän vittnar om att han var kvar i polishuset vid fyratiden på em. Diskuterandes den galne österrikaren.
GRK s. 388
Citat.
I diskussionen kring polisspåret har det förekommit ifrågasättanden av
var länspolismästaren Hans Holmér befann sig den 28 februari till den
1 mars.
Med anledning av återkommande spekulation kring riktigheten i de
uppgifter Hans Holmér själv lämnat om sin vistelseort den aktuella
natten beslöt dåvarande förundersökningsledaren Axel Morath om viss
utredning angående dessa förhållanden. I november 1990 beslagtogs på
Scandic Hotel i Borlänge en anmälningsblankett ”Nordiska gäster”, en
kopia av en hotellräkning för rum 105 den 28 februari 1986 och en
kopia av en Eurocard-nota.
slutet av november 1990 hölls förhör med Elisabeth F. Hon hade
tidigare arbetat som receptionist på hotellet. På morgonen den 1 mars,
då hon tjänstgjorde, kom en man ned i receptionen vid 7.30-tiden. Hon
frågade honom om han kände till att Olof Palme hade mördats.
Min kommentar. Exakt hans version i sin egen bok.
Hotellets policy var att inte
lämna ut uppgifter av detta slag.
Min kommentar. Ett faktum som borde ställa till problem för SA. Giltigt även idag.
I detta sammanhang har också förekommit viss utredning angående
en numera avliden polisman, som hade tjänstgjort som Hans Holmérs
chaufför.
Utredningen i denna del visade att polismannen varit
chaufför, men att han av personliga skäl hade omplacerats i slutet av
1985. En kontroll av vissa journaler visade att polismannen i vart fall
inte hade tjänstgjort för Hans Holmér efter den 15 januari 1986.
Min kommentar. Hoppsan. PU verkar enligt GRK ha utrett Dallas. Utan någon passus om att man även hört Åsa. Hon som var utpekad av RD som passagerare i bilen som sanningsvittne. Och rimligtvis borde veta var hon befann sig mordkvällen. Och om nu denna historien är påhittad, hur kan man då komma på iden att namnge en person som med en enkel dementi får hela historien att falla ihop som ett korthus. Vilket bevisligen aldrig skedde. Tystnaden är kompakt.
Det har egentligen aldrig funnits något skäl att i mordutredningen
närmare efterforska var dåvarande länspolismästaren Hans Holmér
befann sig på mordkvällen; inget pekar på att han haft med mordet att
göra. Allt talar för att det förhåller sig så som han uppgett inför Juristkommissionen
och i andra sammanhang, dvs. att han befann sig på
annan ort på fredagskvällen och att han begav sig till Stockholm med
egen bil så snart han fick reda på vad som hänt. Den utredning som
likväl förekommit bestyrker detta. Slut citat.
Om vi då antar att GRK, PU och Holmers utsagor är korrekta så hamnar vi i följande läge.
Klockan 10,50 lördagen den förste mars steg HH officiellt in i polishuset. Mötandes personer som jobbat med utredningen sedan mordet. Där den förhärskande kunskapen var att Lisbets ord, via Rimborns försorg, talade om två gärningsmän. Precis som rikslarmet vittnade om.
På en timme och tio minuter skulle då alltså den självutnämnde spaningsledaren både inhämta kunskap från noll, genomskåda ett missförstånd, förbereda sig för den första presskonferensen. Som han rimligtvis själv hade tagit initiativet till, läst alla andra vittnens utsagor. För hur skulle han annars veta att det enbart var en gärningsman.
Och här finns det enligt mig en uppenbar kunskapslucka hos HH. Att det samtidigt fanns ett antal ministrar som också hörde vad vad Lisbet sade. Där man på denna nivån svårligen missförstår enkla budskap. Ett budskap som till slut hamnade i ÖBs dagbok.
Och här uppträder en
central och tidig del i mörkläggningen. Lisbet och ministrarna rättar sig efter Holmers besked utan att knota eller protestera.
Så svaret på din fråga om hur Holmer visste att han måste agera snabbt är uppenbar. Han hade kunskaper som inte fanns i polishuset när han anlände. Och en uppenbar strategi. Vilket leder till slutsatsen att han knappast åt vingummi och gosade med Åsa i en hotellsäng i Borlänge när mordet begicks. Det går helt enkelt inte ihop.