Olöst försvinnande: Viola Widegren, Helgum (1948-12-05)

Den sekretessbelagda delen av utredningen

Hur stor del av utredningen är det som är sekretessbelagd? En tredjedel, en fjärdedel? Och är det inledningsfasen av utredningen eller senare eller delar "här och där"?

Vad kan det vara för uppgifter som man efter snart 70 år inte vill släppa ens idag när fallet trots allt är relativt aktuellt. Det är ju Sveriges mest mystiska kriminalgåta...

Det behöver egentligen inte vara några uppgifter som rör själva fallet på något avgörande sätt. Det skulle exempelvis kunna röra sig om något som kan vara till men för någon om det kom ut, men som inte har med själva fallet att göra.

Undrar om länsarkivet i Härnösand redan nu börjat kopiera upp den sekretessbelagda delen inför den eventuella anstormningen av journalister, kriminologer och "vanligt folk" som vill ta del av uppgifterna.

Heh på den tiden var det väl vanligt med att det kunde bli kolonier av vildkatter kring gårdarna. Inte ovanligt att dessa ibland snarades. Skinnen ansågs av vissa vara bra mot ryggvärk och reumatism, och som tofflor.
Vildkatterna var inte gulliga och trevliga utan kunde väl vara riktigt otrevliga i flick på den tid många var tvungen att gå på utedass. Så "kattgreve" kanske refererar till något på den tiden trivialt.

Om Viola Widegrens försvinnande var en kriminalgåta vet inte. Det kan också ha varit självmord, olycka eller rymning.

Det vi däremot vet är att det är ett olöst försvinnande, som heller inte kommer att bli något annat, samt att det är Sveriges mest omskrivna försvinnande.

Kanske när det gäller äldre fall. Det kan omöjligen vara mer omskrivet/omtalat än fallen med t.ex. Johan Asplund och Helena Andersson.

Vi vet inte om det ligger något brott bakom hennes försvinnande, men i och med att polisen tog sig an fallet och försökte lösa det så kan man nog kalla det för en kriminalgåta.

Och GW Persson kallade väl fallet för "kriminalgåta" i Veckans Brott.

Det handlar om den s.k. 70-års regeln. Alltså dom delar av utredningen som kan vara till men för nu levande personer. Denna regel tillämpas även i andra sammanhang.

Det har sagts ett flertal gånger att det är Sveriges mest omskrivna olösta försvinnande.

Tidningen Året Runt hade flera artiklar om fallet i mitten av 1950-talet. Tidningen Se hade åtminstone tre artiklar, också de i mitten av 1950-talet. Tidningen Allers skrev en lång artikel 1983.

Expressen Söndag skrev en längre artikel 2012 och 2014 skrev Aftonbladet PLUS om Violas försvinnande.

Så sent som i maj i år skrev Hemmets Journal om Viola-fallet.

Utöver detta finns fallet omskrivet i böckerna:
Sanningen om Viola Widegren - Flickan som försvann 1951
Nordens Mata Hari och... 1995
Nordisk Kriminalkrönika 2000
Brott vi minns 2010
29 juli 1965 och andra olösta försvinnanden 2015.

Antalet artiklar som skrevs om detta vid tiden för hennes försvinnande, och åren närmast efter, är nog oräkneliga.

Jo, jag känner till 70-årsregeln, men de har släppt så mycket av utredningen ändå. Någon gång under 2018 borde utredningen bli offentlig, då har det 70 år sedan hon försvann. Eller räknar man från det datum hon dödförklarades?

Och hur många tidningsartiklar och TV-program etc har det inte gjorts om Johan och Helena? Massor.

Jag tror att man får separera historiska fall och de nyare. Försvinnanden tenderar att blekna i intresse med tiden, jämfört med uppenbara brottsfall som mord.

Om man ser till att Violas försvinnande har blivit omskrivet 68 år, så tror jag att det är Sveriges mest omskrivna.

Johan Asplunds försvinnande har blivit omskrivet sedan 1980 och Helena Anderssons sedan 1992.

Om man t. ex. jämför Johan Asplunds med Viola Widegrens sedan 1980 så har nog Asplunds försvinnande fått mest uppmärksamhet.

Precis! Det skrivs ju om det än idag efter 68 år.

Idag så finns helt andra möjligheter att skriva och läsa om olika fall i och med internets intåg. Jag har sett flera personer som på sina hemsidor har skrivit om "fallet Viola". Det finns säkert en hel del personer som diskuterar Johan Asplunds och Helena Anderssons försvinnande.

Vid tiden för Violas försvinnande var man hänvisad till dags- och kvällspressen samt radion.

Det skulle inte förvåna mig om "Viola-fallet" var bland de första fall som svenskarna följde med viss spänning, precis som många idag följer aktuella händelser och kriminalfall genom de medier vi har idag.

I åtminstone ett avseende så skiljer sig Viola-fallet från Johan Asplund och Helena Anderssons försvinnande. I fallet Viola så finns det ännu inte ett enda litet spår eller någon ledtråd, vad vi känner till. I Johan-fallet så hade polisen misstankar om Johans styvfar som hade hotat Johans mor.

I Helena-fallet så hittades väl hennes skor om jag minns rätt. Inte mycket till ledtrådar eller spår, men i fallet Viola finns ingenting, mer än teorier, och knappt det...

Problemet är att efter en tid avtar ju skriverierna (och snacket) om fallen. Försvinnanden är i hög grad färskvara medialt. Och när Johan och Helena försvann var antalet medier så mycket fler, och detta påverkar ju rapporteringens storlek.

Framförallt här...
Jag, som tillhörandes allmänheten, dock med ett intresse för historia, hade själv aldrig någonsin hört talas om Viola eller några andra försvinnanden utöver de nya fall som kvällspressen ständigt skrev om, som Johan och Helena. (Bra med detta delforum, med andra ord! Jag har lärt mig mycket här. )