Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Ja.. tanken på henne intimt med en annan kille ger mig riktiga olustkänslor. Hur kommer man ifrån sånt? Eller är det något fel på mig? Är det fel av mig att föra fram att antingen försöker vi igen eller så försvinner vi ur varandras liv?

Jag känner igen den känslan. Det är helt normalt att känna att ingen annan kille förtjänar den tjej man själv kommit nära, det är konkurrens där man själv är förloraren. Jag har kommit igenom mina känslor väldigt snabbt jämförts med många i den här tråden. Man måste vända sig utåt och se möjligheterna, att det finns andra människor som är så mycket bättre för en än den man varit med. Alla förtjänar någon "bra", och mångfald när det kommer till tjejer är enorm och deras egenskaper är alla olika. Fastna inte på att du vill ha någon som har just den personligheten som hon hade, för det handlar inte om vad båda gillar och inte gillar, det är mer komplext än så.

Nej, om du mår dåligt av att ni inte är mer än vänner så har du full rätt till att kapa det. Hon ska inte bestämma hur du mår bara för att hon vill ha en vän. Om hon inte accepterar att du inte vill vara hennes vän längre så får du ta det som en signal att hon inte är något för dig, för om hon bryr sig om dig så bör hon vara förstående.

Usch, jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Min fd sambo gjorde slut för snart två månader sen, förra helgen var jag hem till honom och hämtade mina sista saker efter att vi inte sagt ett ord på en månad. Det blev ett bra avslut, upplevde jag då, slutade med att jag åkte där ifrån och log (antagligen för att jag var glad för att ha träffat honom igen, inser jag nu).

Dock så börjar jag analysera allt han har sagt och mår riktigt dåligt av det. Bl.a har jag förstått att han nämnde saker om att gå vidare utan att säga det rakt ut. Det var inget jag reagerade på då utan kan se nu i efterhand. Jag misstänker att han redan har gått vidare och undersöker sina möjligheter. Jag klandrar honom inte, önskar väl att jag också kunde göra det. Han hade väl dessutom redan gått vidare redan innan det tog slut då han hade tappat känslorna för mig. Men att han eventuellt redan träffar någon ny är rena rama tortyren!

Men för mig är det helt ofattbart att kunna släppa någon så fort och ersätta med någon annan. Även om man bara gör det för att komma på andra tankar. Jag har inte samvete nog att ens titta på någon annan, så jag har jättesvårt att förstå alla som hoppar från det ena till det andra. Det här gör att jag känner mig fruktansvärt ensam, och jag känner mig så lurad av saker han sa, allt känns bara som ett stort misslyckande.
Jag börjar isolera mig mer och mer, jag jobbar på vardagarna men när jag kommit hem och på helgerna vill jag helst inte lämna lägenheten, jag undviker väl i princip all kontakt med folk.

Hela min livssituation just nu är bara hemsk, jag sitter fast i livet och nu mer än någonsin behöver jag ett miljöbyte, men jag kommer ingenstans. Eller jag stoppar mig redan vid att försöka, jag har gett upp långt innan det. Inget intresserar mig och jag är rädd att isolera mig så att jag bryter kontakten med familjen och min kompis. Det här har egentligen inte endast utöst sig pga uppbrottet, utan har legat i grott längre än så.

Har ni tips på hur man ska kunna hitta själva drivkraften att ta tag i sitt liv och ta hand om sig själv?
Jag läser allt om att man ska försöka hitta på saker, skriva och planera in saker. Just nu får jag mest panik av att ha planer och spendera tid utanför mitt hem. Det enda jag kan hitta på som är något underhållande just nu är att köra bil (bilen är mitt andra hem), bara köra och att lära mig lösa Rubiks kub. Ingen social stimulans alltså.

Ett par veckor har gått sedan vi sa hejdå. Visst känns det lite drygt ibland att vi inte kommer ses/höras mer men det är så mycket bättre. Så fort man har avsagt sig all kontakt så blir det miljontals gånger lättare att komma över någon.

Gör annat, sitt och spela och snacka med vänner, gå ut och gå kan vara jobbigt, men kan vara ett bra sätt att rensa tankarna.
Träna! Kör slut på dig själv.

Det finns bättre kvinnor. Jag själv har blivit mer utåtriktat och blivit intresserad av en ny, men jag har inga mål med denna då jag fortfarande helst fokuserar på att gå vidare själv. Det var oerhört svårt att se att det finns någon som kan ersätta sitt ex, men jag lovar dig att det finns. Relationen som ni hade byggdes upp med tiden, det är inget som var unikt för henne.


Ja, det är verkligen facit när man ska gå vidare. Sluta dalta med det som varit och se på vad som kan bli istället. En stor faktor hos mig är mitt deltagande i "nofap", vilket har en stor inverkan på hur man mår generellt.

Det går fort också. Har börjat datea redan. Och jag som trodde att det var omöjligt för några veckor sen. Hur patetisk är man inte.

Känner att jag behöver skriva av mig lite

Tog slut mellan min sambo och mig för två månader sedan. Jag flyttade ut och hon skaffade en ny veckan efteråt, en person hon träffat veckan innan.

Har spenderat dessa två månader med att inbilla mig själv att jag är "fri", tagit upp gamla kontaker, supit mig redlös varannan dag och verkligen agerat ut.

Det är inte förrens nu jag fattar vad jag har gått miste om och jag skulle göra allt, verkligen ALLT för att få tillbaka henne igen. Men hon sitter väl där och är lycklig med den där tjommen. Känner mig så jävla utbytt och det är inte förrens nu alla känslor bara väller över mig.

Försöker gymma, gå i skola och må bra men kvällarna är ett helvete. Hon är den enda jag tänker på. Vi har ingen kontakt överhuvudtaget och även om jag skulle ta modet till att skriva en novell hur jag verkligen känner skulle hon nog rata mig, hon har ju någon annan nu att dämpa sina känslor med.

Fyfan, en relation på 3 år har jag slängt åt helvete.

Droga inte ner dig nu när du är skör (inte för att jag uppmanar till att någonsin göra det). Du är utbytt, men det beror inte på dig, utan på henne. Hon vill ha något annat, och du förtjänar något bättre. Försök snacka med kompisar på kvällarna, t.ex. skype/discord, det har hjälpt mig jättemycket. Skriv brev som du inte ger till henne, skriv ner alla dåliga saker om henne och läs upp det om du vill, men läs bara när du har behovet av att påminna dig själv om varför du ska gå vidare, inte de stunder du mår bättre.

Det finns nya fruntimmer för dig, tänk på ev. gamla ex eller "crushes" som du känt mycket känslor för, det kommer fler tillfällen.

Relationer tar slut, det är en del av livet. Nästan alla av oss har upplevt eller kommer att få uppleva det.

Se det bara inte som bortkastad tid. Du har säkert upplevt många bra ögonblick under de där åren. Och lärt dig saker till nästa förhållande.

Du skriver inget om hur er relation var innan det tog slut. Det här att hon träffade någon så fort kan ju vara ett tecken på att den var dålig och i utförsbacken sen en längre tid. Då händer det ibland att den ena parten har bearbetat och sörjt färdigt innan det väl tar slut och därmed är redo att gå vidare ganska snabbt. Inte minst är det vanligare att tjejer gör så. Om man är den som blir lämnad är det då också vanligt att man får en reaktion som liknar det du beskriver: Trots att man själv tyckte att relationen var rätt kass innan så sörjer man, saknar utav bara h-e och romantiserar allting som var i den.

Been there, done that. Det kan hända även efter 40 kan jag säga, trots att man har ett antal förhållanden bakom sig och borde veta bättre.

Det som gäller är att försöka lista ut varför man känner som man gör. Är det en nostalgireaktion och man inser/erkänner det för sig själv så kommer antagligen läkningen att gå snabbare.

Först, ett stort kram till dig! Drick inte för mkt, det kanske hjälper för stunden att sudda ut tankar o känslor, men det kommer inte göra något nytta för dig. Tänk på att 2 månader är ändå väldigt kort tid och du överanalyserar en hel del, vilket är helt normalt i din situation. Jag förstår att du känner dig utbytt, men tänk på att ni var tillsammans 3 år och även om det är slut mellan er 2 så var du (kanske är fortfarande) en viktig del av hennes liv!
Vi vet inte hur lycklig hon är med den andra killen, det kanske är bara en sån period där man ser bara positivt i början och sedan faller saker ihop. Men det kan också vara hennes drömkille. Faktum just nu är att det är slut mellan er två.
Det jag skulle rekommendera är att skriv ner allt du vill säga till henne, skriv ner allt du känner, skriv ner alla funderingar du får. mår du skit- skriv ner det också. Du behöver inte ge det skrivna till henne, men det kan vara nyttigt och hjälper dig att bearbeta det hela. nu vet jag ju inte varför ni gjorde slut, men därifrån kan du ju också reflektera över och lära dig från detta. Tänk också på nuet istället för vad det var. just nu är det svårt att se, men du kanske kommer fram till att nähää det här var inte alls så bra som du tyckte i början..

just hang in there, arbeta med dig själv, det tar tid att komma över nån. Ni kanske hittar tillbaka till varandra? du kanske hittar någon ny och bättre? ni kanske har många gemensamma vänner och det finns risk att ni en dag behöver vara i samma rum och umgås med varandra? -i vilket fall som helst är det ett plus om du jobbat med dig själv , kommit över det här och blickar framåt.

Love in my past is all in my memory

Matar ni era känslor med minnen kommer ni aldrig ur det så kapa nu av allt som påminner er om era ex så blir det mycket bättre i livet

Svåraste som finns här i livet är att sörja en person som fortfarande lever.. Man lär nästan ställa in sig på att den personen är "död", den personen som du en gång älskade finns inte kvar, iaf inte den personen du blev förälskad i.

I början gäller det nästan att överleva sekund för sekund, minut för minut och timme för timme, men sen helt plötsligt har det gått en dag, månad, ett år och du står fortfarande upp. Tiden läker alla sår, en jävla seg process beroende på hur man är men det blir bättre, tro mig.

Fick själv uppleva det här för första gången på riktigt för 3 månader sedan, har långt kvar än innan jag kommer över henne men det går bättre och bättre. Gäller bara att inte ge upp.