Hur stort var motståndet mot invandringen under 80-, och 90-talet?

Som tidig 90-talist var jag för ung för att minnas hur det politiska läget i Sverige var innan 2006 då man smått började få upp intresse för ämnet, men man har läst och hört lite varstans att invandringsmotståndet ändå var rätt stort innan slutet på 90-talet. Lasermannen härjade, nazistgäng sprang runt, Ny Demokrati kom in i riksdagen med vad man ändå får anse vara en "främlingsfientlig" politik, Luciabeslutet togs, flyktingförläggningar brann osv. På den tiden rörde det sig väl dessutom om riktiga flyktingar och inte de skojare som vi ser idag.

- Hur var invandringsmotståndet förr, ni som är gamla nog att minnas?

- När och hur blev frågan så infekterad och tabu? Den var högst aktuell under 90-talet och debatterades flitigt för att sen plötsligt bara begravas och ignoreras av alla partier.

- Sprang det verkligen runt nazistgäng på stan och levde rövare eller är detta en myt som medierna gillar att sprida? Ibland får man intrycket av att nazisterna härjade runt i lika stor omfattning som invandrargängen gör idag. Medierna skiter fullständigt i byxorna varje gång extremhögern bara blinkar, grundar det sig i något konkret eller försöker man bara utmåla sin motståndare som djävulen själv?

- Vad ansåg "vanligt folk" om invandringen under denna period, alltså folk som inte var politiskt aktiva på höger eller vänsterkanten?

- Tror ni folk som levde och växte upp under denna tid har ändrat uppfattning om invandringspolitiken, eller har man bara låtit sina åsikter kuvas av medierna och politikerna för att slippa bli brännmärkt och uthängd?

Tänk på Bert och Ian. Deras parti kom in i riksdagen redan 1991. Och nog tusan var det omfattande problem i Rinkeby och Rosengård redan på 1980-talet.
Vi ska heller inte glömma Sven-Olle och folkomröstningen i Sjöbo 1988. Det var den första rejäla snytingen i nyllet på det politiska etablisemanget.
Sven-Olle skulle vända sig i sin grav om han visste vad som hänt med centerpartiet.

Jag såg en del skinnskallar under 90-talet. Och visst hade de ihjäl några negrer och araber, så helt värdelösa var de inte. Denna maskulinitet och de bra saker dessa herrar gjorde, se ovan, överskuggas tyvärr av att de skrämde bort "vanliga" människor från att ifrågasätta invandringen.

Nu är jag bara några år äldre än dig och minns heller inte så mycket från 80- och 90-talet. Men media har alltid varit besatta av nazister och att hitta de i varje vrå. Jag minns att någon gång på 90-talet, kanske runt 95-96, gjorde tidningarna en stor, gemensam artikelserie där de kartlade "svenska nazister". Jag minns tydligt hur jag stannade och tittade på löpsedeln (minns faktiskt också vad jag hade på mig den dagen, hahaha) där det stod typ såhär: I dag inleder svensk media ett unikt samarbete där svenska nazister och motståndsrörelsen kartläggs. Sen var det ansiktsbilder efter varandra på nassarna. Jag tror att han Tobias Weikl var med och blev "uthängd". Han föreläste flera år senare för min klass i gymnasiet.

Svenska media har länge haft en agenda att lyfta fram svenska nazister som ett mycket större problem än vad det faktiskt är.

Det måste ju ändå blekna i jämförelse med de antal mord, våldtäkter, misshandlar som balkanfolket + MENA-folket + afrikanerna ställt till med de senaste 30 åren.
Hur fan kan folk ojja sig för nazister samtidigt som invandrargäng sparkar ner pensionärer på öppen gata och rånar småbarn?

Angående det sista så har det ju förekommit våldsamt motstånd mot invandrare i flera andra länder utan att det har påverkat allmänhetens åsikt något nämnvärt. Varför är det bara Sverige som blivit så jävla skitnödigt i den här frågan? Är det vår 200-åriga fred som lurat i folk att våld är dåligt och passivitet alltid är att föredra?

Visst bleknar det. Det är en jämförelse mellan två extremer att titta på blattevåldet mot svenskar samt vice versa. Kostnaderna för invandringen, misshandlarna och våldtäkterna är inget skinnskallarna kan mäta sig med. Invandringen har kostat långt över en biljon i både direkta kostnader och omkostnader.

Om polisen trollades bort över en natt så skulle invandringen gå till attack mot den svenska befolkningen. Vi har hundratusentals rasfrämlingar i det här landet som vill döda oss.

Till stor del skapade media den nynazism vi hade i Sverige. Det var en symbiotisk relation som nynazisterna inte var medvetna om - dessa herrar var inte direkt några tänkare.

Jag vet inte. Har det verkligen förekommit något organiserat våld mot invandringen i andra europeiska länder? Vi är knappast ensamma om att vara cucks. Vi får hoppas att bägaren rinner över i ett blodbad.

Vi är splittrade i ideologier och identitetspolitik (dock inte raslig sådan). Dessutom har vi arbeten. Och än så länge har vi ett våldsmonopol och om du då som vit människa utför ett brott mot en svartskalle så åker du jävlar i mig dit för det. Det föreligger också en stor skillnad i intelligens mellan svenskar och den brunsvarta invandringen. Hög IQ undviker direkt våld samtidigt som det inte finns något sätt för oss att indirekt bruka våld mot invandringen.

.
På 80- och 90-talet så pratade svenskar inte ens om invandring.
Vi märkte inte ens att vi hade någon invandring, förutom i storstäderna och deras förorter.

Tänk på att det inte fanns något internet under denna tid, och de enda nyheterna vi fick var från dagstidningarna och Sveriges television.
Problem med invandring rapporterades överhuvudtaget aldrig.

Nu vet svenskarna mycket bättre vad som händer i samhället.
Det gäller för övrigt hela Europa.

Jag tror att motståndet mot invandring är mycket större idag. Visst fanns rasism men det var nog lite av en kul grej det där med antirasimen och skinnskallar. Jag menar att de fick väldigt stort utrymme i samhällsdebatten med tanke på hur få de måste ha varit. Antagligen mycket av småstadsfenomen. Ungar identifierade sig som anarkister, afa och skinnskallar osv. Hade antagligen inte mycket mer med själva invandringsfrågor att göra mer än att några ville tillhöra extremhögern.

https://janmilld.files.wordpress.com/2013/07/19-expr62.jpg

https://janmilld.files.wordpress.com/2013/07/24-krossadem.jpg

tyvär det enda jag kunde hitta.

Det var den tidningsserien som resulterade i att Daniel Wretström blev mördad.

För er som inte vet, Daniel var en 17 åring som fick ta smällen efter medias hets mot Skinheads och nazister (En hel del utav dom som blev utmålad som nazister var Patrioter).

Mer eller mindre alla tidningar gick ihop och skrev artikel efter artikel efter artikel med namn och bild på dom som var ''Nazister'' vilket resulterade i att en Patriot vid namn Daniel Wretström blev mördad brutalt utav ca 15 personer (Dock bara 5-6 som blev åtalade).


Här är en som har sammanfattat det bra - (FB) Vad gör Wretströms mördare idag?

här är domen etc https://www.dropbox.com/sh/pl26x7hiiew8cgq/AAA6cr79RX0ZpN2XDVoRyYEZa?dl=0

Brukade även finnas en manifestation/march för just Daniel där runt 2000 personer brukade ansluta sig och lägga blommor/etc där han blev mördad.

Så här brukade det se ut. http://4.bp.blogspot.com/-qfmAbXCUzjo/TqRO8Qhs8II/AAAAAAAAA-Y/UGoKr4oftmo/s1600/salem2010podie.JPG


Och sen till trådskaparen.

Dom som var 15-60 år under 1980-1990-2000 hade ALDRIG gått med på detta vansinne som vi har idag med allt som har å göra med rapefugees+feminster etc.

''- Tror ni folk som levde och växte upp under denna tid har ändrat uppfattning om invandringspolitiken, eller har man bara låtit sina åsikter kuvas av medierna och politikerna för att slippa bli brännmärkt och uthängd?
__________________''

Vad jag vet så var det många ''Nationella' som blev av med jobb/lägenhet/blev uppsökta etc pågrund utav sitt engagemang i den nationella rörelsen.

Och det säger ju sig själv att efter ett tag så knäcker det folk oavsett hur starka dom är, det var inte ovanligt att Soc/polis blev inkoppladade och skulle blanda sig.

Har själv en del barndomsvänner som var nationella och huvudelen utav dom slutade upp som alkisar/knarkare och till och med hemlösa.

Tack för input! Så det var så sent som -99...

Detta är bara en datapunkt, men jag har aldrig någonsin sett någon person som associerat sig med nazism.


De som läste vidare på universitet brukade diskutera om 1‰, 2‰ eller 3‰ av capita per år var en acceptabel nivå. Jag framförde själv tanken att 5‰ skulle vara möjligt utan att äventyra rikets stabilitet, men de flesta av mina klasskamrater på gymnasiet i slutet av 90-talet var överens om att den regering som försökte med sådana nivåer skulle röstas bort eftersom Sverige var `en demokrati´, och om Sverige skulle ligga kvar länge på så höga nivåer skulle det bli inbördeskrig eller liknande.


Nej.

Det fanns ett utbrett missnöje redan då, folk knöt näven i fickan nästan lika hårt som idag.