Citat:
Ursprungligen postat av
Memnoth
Jag är buddhist, jag varken behöver eller har Gud. Vilja är exakt vad buddhister tror på. Tanke formas till ord, ord formas till rutin, rutin till karaktärsdrag. Också kallat karma.
Hur skulle du ställa dig inför påståendet att tanken själv genom kollektiv karma kan uppfattas som Gud? Vad är det som upplever tid om inte en form av Gud?
Det finns en aspekt av vetenskapens värld som är totalt blank: Varför och hur finns universum? Vad är det ens för något?
Vetenskap: Att mäta vad som var före big bang vore som att mäta vad är söder om sydpolen. Materia är bunden energi som utlöstes från intet ut till ett intet.
Vedas: Ren medvetande-energi upptäckte och utforskade sig själv genom olika tankemanifestationer, något man kan uppleva i Samadhi. En verklighet kan inte existera utan den medvetna upplevelsen av tid. Om allt var ett medvetande, skulle då inte fabrikationer naturligt uppstå ur dess ignorans? Formationer av fabrikationerna, medvetna kopplingar till formationerna där känslor uppstår, därför kan vi bygga universum som vi vill nu, medvetna kopplingar som skapar formationer med känslor.
Du gör ett gott försök att förminska vetenskaplig mission, till att vetnskaplighet egentligen inte skulle förstå varför den ens uppstod.. detta reducerande är taktiskt, för att du ju tror att en slags andlighet eller andlig rustning därmed är kandidat och lämplig för "de stora frågorna"
men, det bottnar i religiös HYBRIS, som är så felvänd att det blir komiskt, men infantilt.
att vetenskapligt närma sig all slags naturfenomen, medvetandet och tankeföring inberäknat är det enda som människan har till buds, logisk rationell... med emotionelll intelligens givetvis påkopplad stringens, kunna öht kartlägga VAR vi är, VAD vi har i och omkring oss, samt navigera i detta på ett så optimalt sätt för så många som möjligt, att gagnas.
Vad du snackar om är ren flum! ackumulerad gallimatias, uttjatad hybris dom går monotont ; som hade sin glansperiod medan större delen av mänskligheten levde i kognitiv analfabetism, att du nu.. dristar dig till att försöka pressa undan vetenskaplighet och dess utomordentliga ständigt utvecklande kapacitet och ENDA sökväg... blir, ursäkta.. patetiskt.
gud är mental kuriosa för jagsvaga, men som människor är alla lika.mycket.värda... men med olika intensitet i att förstå eller förneka evolutionsprocess.
att blunda och tänka på gud, är som att gapa och vänta att maten ska lagas utan prestation.., det är bedrägligt
mytbildning överlag, har sin attraktionsfaktor, men det kan vara oerhört jobbigt att inse sig ha fastnat i en myt, då den känns.. precis som en "underbar sanning" , ja.. det kan vara självläkande när man har svag ork, för att TA REDA PÅ MER
dun kan försöka ta dig in på fysikprogrammet, eller teoretiskt matmatik-program, jag kan redan nu slå vad med en tusenlapp, nja,.. jag lägger en hel nånadslön som helst! på att matteprogrammet el naturvetenskapliga missionen, kräver NÄRVARO som ingen religiös kommer i närheten av, om så´att den läser till professor emeritus i religionsvetenskap, mata in en massa skönlitteratur.. det kan vilken bokmal som helst.. sedan blåsa upp sitt ego.. prata om hur-den-känner-gud... sure..
men guden,, är fortfarande ingen sensitiv faktor att umgås med, det är din FIKTIVA PARTNER som delats till flera delar, så varje individ med massutskick.. numera kan läsa sig till "hur man ska tro"
du kan aldrig läsa dig till "hur du ska tro på matte, fysik, biologi, geologi o.dyl ämnen, medan vi står och faller med de logiska och elementära lärorna!
bokstavligen
börja seriöst konsekvent tumma på naturvetenskapen, du kommer att känna att du lever som aldrig förr!! och då kommer du inte vilja sitta ner en enda sekund för att "känna gudomlighet" det kan jag sätta hela min årslön på. direkt.