Citat:
Jag skulle påstå att det beror på omständigheterna. Kan hyresgästen eller anhörig till hyresgästen göra det så är det så klart inte polisens jobb.
Men är hyresgästen t.ex. svårt sjuk och därmed inte kan kontakta hyresvärden och det heller inte finns några anhöriga med i bilden ja då anser jag att det är försummelse att bara låta lägenheten stå med uppbruten dörr.
Men är hyresgästen t.ex. svårt sjuk och därmed inte kan kontakta hyresvärden och det heller inte finns några anhöriga med i bilden ja då anser jag att det är försummelse att bara låta lägenheten stå med uppbruten dörr.
Man kan tycka att det är enkelt att ordna men låt oss ta som exempel att det kommer ett larm kl. 03:00 en onsdag. Det som du förespråkar i det här inlägget är alltså att den enskilda polismannen ska göra en medicinsk bedömning om lägenhetsinnehavaren själv kan kontakta sin hyresvärd, gör man bedömningen att denne inte kan det så ska man se om man kan ta reda på och få tag på anhöriga till den sjuke. Går det inte att kontakta någon i dennes släkt så ska polismannen undersöka vem som är hyresvärd, denne ska sedan lyckas kontakta hyresvärden eller representant för denne (störningsjoursnummer känns inte aktuellt) och går det inte så är det lite oklart. Jag får väl även anta att du anser att polismannen ska lösa alla dessa kontakter på plats och vänta till dess att hyresvärden kommer till platsen och kan lösa av honom till dess att en låssmed kommer eftersom det kan smita in en tjuv under den tiden.
Om ingen kontakt lyckas ska polismannen sitta och vakta lägenheten hela natten? Räcker det med att man har försökt? Hur mycket måste man i sådana fall försöka?
Jag tycker alltså (av förklarliga skäl) att det är ett absurt synsätt och en enorm övertro till att staten ska sköta alla ens personliga angelägenheter, det är inte nog att polismännen har räddat livet på en. De ska ordna så att ingen kan ta ens saker medan man är på sjukhus och strunta i andra larm som kommer in.