Citat:
Jag citerar ett avsnitt i förhöret med virkesmästaren Karl Wilhelm Widegren, född den 10 september 1905, gift, skriven och boende i Holmstrand, Helgums socken, postadress Västerbränna, tel. Holmstrandsmon nr 22.
Förhöret hölls torsdagen den 9 december 1948.
"Vid 18.30-tiden hade Vivi anlänt till hemmet. Hon hade åkte med "Backebussen". När Vivi kom in i hemmet, hade fru Widegren suttit på kökssoffan, och Widegren själv hade legat på en ottoman i sovalkoven. Vivi hade inte ens hälsat på sina föräldrar, när hon kommit in i huset, utan gått direkt in till sin far och frågat: "Vad menas med detta. Jag vill först och främst veta vad ni vill för något."
Widegren hade fattat tag i flickans kläder och ruskat om henne. Därefter hade han givit flickan en lätt örfil med flata handen och sagt till henne att hon åtminstone kunde hälsa på sin syster, när hon kom hem. Därefter hade Widegren haft för avsikt att ge Vivi ett ordentligt kok stryk. Han hade lagt ned henne på en ottoman och varit beredd att knäppa av henne byxorna, men hon hade sparkat och fäktat med armarna tills hon lyckades slita sig loss och satte sig upp i soffan.
Widegren hade yttrat till flickan: "Du har blivit alldeles förstörd, du får inte resa till sjukhuset mer." Därpå hade Vivi knutit sina händer framför sin far och yttrat: "Jag skall fara bort och inte komma hem mer." Widegren hade ånyo fattat tag i Vivis kläder medan hon satt i soffan och ruskat om henne samt yttrat: "Säg att du skall stanna hemma och inte resa bort mer."
Vivi hade suttit kvar i ottomanen och stirrade framför sig utan att säga något. Widegrens hustru hade uppmanat Vivi att gå ut i hallen och taga av sig kappan. Flickan hade tittat skarpt på fru Widegren utan att säga något.
Efter något ögonblick hade Vivi rest sig och gått ut. Widegren hade hört att Vivi stängde dörren till förstugan. Hans tanke var att flickan skulle gå ut på VC."
Enligt i a f Widegren själv så kom händelseförloppet mellan far och dotter att utspela sig i sovalkoven och ottomanen där och inte i köket.
Förhöret hölls torsdagen den 9 december 1948.
"Vid 18.30-tiden hade Vivi anlänt till hemmet. Hon hade åkte med "Backebussen". När Vivi kom in i hemmet, hade fru Widegren suttit på kökssoffan, och Widegren själv hade legat på en ottoman i sovalkoven. Vivi hade inte ens hälsat på sina föräldrar, när hon kommit in i huset, utan gått direkt in till sin far och frågat: "Vad menas med detta. Jag vill först och främst veta vad ni vill för något."
Widegren hade fattat tag i flickans kläder och ruskat om henne. Därefter hade han givit flickan en lätt örfil med flata handen och sagt till henne att hon åtminstone kunde hälsa på sin syster, när hon kom hem. Därefter hade Widegren haft för avsikt att ge Vivi ett ordentligt kok stryk. Han hade lagt ned henne på en ottoman och varit beredd att knäppa av henne byxorna, men hon hade sparkat och fäktat med armarna tills hon lyckades slita sig loss och satte sig upp i soffan.
Widegren hade yttrat till flickan: "Du har blivit alldeles förstörd, du får inte resa till sjukhuset mer." Därpå hade Vivi knutit sina händer framför sin far och yttrat: "Jag skall fara bort och inte komma hem mer." Widegren hade ånyo fattat tag i Vivis kläder medan hon satt i soffan och ruskat om henne samt yttrat: "Säg att du skall stanna hemma och inte resa bort mer."
Vivi hade suttit kvar i ottomanen och stirrade framför sig utan att säga något. Widegrens hustru hade uppmanat Vivi att gå ut i hallen och taga av sig kappan. Flickan hade tittat skarpt på fru Widegren utan att säga något.
Efter något ögonblick hade Vivi rest sig och gått ut. Widegren hade hört att Vivi stängde dörren till förstugan. Hans tanke var att flickan skulle gå ut på VC."
Enligt i a f Widegren själv så kom händelseförloppet mellan far och dotter att utspela sig i sovalkoven och ottomanen där och inte i köket.
Citat:
Förhör med Eva Marie Widegren, 8 år gammal, boende hos föräldrarna i Holmstrand, Västerbränna den 11 december 1948. Förhöret troligtvis gjort i hemmet.
"Hon hade suttit hemma i köket på kvällen, när Vivi kom hem. Vivi hade varit upprörd och yttrat till sin far: "Vad menas med detta." Därefter hade Vivi sagt något som Eva Marie inte mindes. "Pappa tog tag i Vivi och ruskade om henne, luggade henne och gav henne en örfil."
På fråga om Eva Marie blev rädd, när pappa och Vivi kommo ihop sig, svarade Eva Marie "Nej."
"Vivi satt inne på ottomanen. När mamma sade åt henne att taga av sig kappan, hade Vivi gått utan att säga något. Jag hörde när hon stängde förstugudörren efter sig." Förhörsledaren: "Var Vivi blodig i ansiktet, när hon gick ut?" Eva Marie "Nej."
"Hon hade suttit hemma i köket på kvällen, när Vivi kom hem. Vivi hade varit upprörd och yttrat till sin far: "Vad menas med detta." Därefter hade Vivi sagt något som Eva Marie inte mindes. "Pappa tog tag i Vivi och ruskade om henne, luggade henne och gav henne en örfil."
På fråga om Eva Marie blev rädd, när pappa och Vivi kommo ihop sig, svarade Eva Marie "Nej."
"Vivi satt inne på ottomanen. När mamma sade åt henne att taga av sig kappan, hade Vivi gått utan att säga något. Jag hörde när hon stängde förstugudörren efter sig." Förhörsledaren: "Var Vivi blodig i ansiktet, när hon gick ut?" Eva Marie "Nej."
Tack, Skaraborg2.
I stort sett allt har man läst om tidigare, men det är alltid bra att få en korrekt (vilket jag förmodar att det är) version av ex. ett förhör.
Den fetmarkerade meningen i förhöret av pappan har jag inte sett, hört eller läst tidigare, åtminstone inte med den formuleringen. Det låter som en uppriktig vädjan om att få träffa sin dotter lite oftare, eller att Viola åtminstone träffar sin lillasyster.