Olöst försvinnande: Viola Widegren, Helgum (1948-12-05)

Förhör med Eva Marie Widegren, 8 år gammal, boende hos föräldrarna i Holmstrand, Västerbränna den 11 december 1948. Förhöret troligtvis gjort i hemmet.

"Hon hade suttit hemma i köket på kvällen, när Vivi kom hem. Vivi hade varit upprörd och yttrat till sin far: "Vad menas med detta." Därefter hade Vivi sagt något som Eva Marie inte mindes. "Pappa tog tag i Vivi och ruskade om henne, luggade henne och gav henne en örfil."

På fråga om Eva Marie blev rädd, när pappa och Vivi kommo ihop sig, svarade Eva Marie "Nej."

"Vivi satt inne på ottomanen. När mamma sade åt henne att taga av sig kappan, hade Vivi gått utan att säga något. Jag hörde när hon stängde förstugudörren efter sig." Förhörsledaren: "Var Vivi blodig i ansiktet, när hon gick ut?" Eva Marie "Nej."

Tack för informationen. Mycket berikande. Intressant att få ta del av pappans händelsebeskrivning.

Enligt pappan hade alltså Violas oförskämdhet att inte hälsa när hon kom hem berättigat honom till omedelbar fysisk bestraffning.
I andra och tredje stycket framgår hans förskönande beskrivning "lätt örfil med flata handen", "lagt ned henne på en ottoman" och "ruskat om henne" - inte ett ord där om det/de slag som utdelats och gett henne näsblod. Ingenting om styvmoderns framställda tvättvatten (om det nu stämmer).
Men han erkänner lätt att hans avsikt var att ge henne "ett ordentligt kok stryk"

Tredje styckets citat är rent sorgligt att läsa. Tror nog att de flesta tonårsföräldrar känner igen sig på ett eller annat sätt. En oförstående pappa som anser dottern förstörd (antagligen inte enbart för att hon inte tog emot stryket utan att spjärna emot allt vad hon kunde). En rasande arg och ledsen dotter som önskar sig bort. En pappa som vill ha kontroll ett tag till.
Känns som om ordväxlingen är delvis ärligt upprepad av pappan.

Tack för att du redde ut lite begrepp där tidsperspektiven inte riktigt stämde in med händelseförloppen.

Tror du att bråk och/eller våld var vanligt förekommande i hemmet, eftersom lillasystern inte reagerade med rädsla när bråket mellan Viola och pappan håller på ?

Ursäkta S2 att jag svarar, men det är givet att en åttaåring blir skrämd när storasyster kommer hem och börjar ett gräl med pappa vilket eskalerar till handgripligheter och blodvite. Vad Eva Marie än svarade så nog blev hon rädd förutsatt att hon såg eländet, så fungerar ett barn i hennes ålder.

Sannolikt såg hon delar av bråket från dörren till alkoven, hon visste att Viola blödde från näsan.

Det är nog givet att hon blev skrämd vid tillfället. Men ett barn som är van vid högljudda, aggressiva tonlägen mellan familjemedlemmar, eller där fysiskt våld ofta förekommer, brukar reagera annorlunda än barn som inte är vana vid det.
Därav funderingen om hur vanligt det kan ha varit med aggressioner i familjen.

Enligt polisutredningen så skall Eva Marie ha sett hela händelseförloppet - från då Viola steg in i huset till dess hon lämnade huset och stängde dörren efter sig.

Jag tror också att Eva Marie som bara var drygt 8 år gammal blev rädd. Bråket mellan pappan och Viola verkar ha varit mycket intensivt - åtminstone under en kort stund.

Man känner riktigt historiens vingslag när man läser denna snart 70 år gamla polisutredning.

Så länge vi inget vet kan det givetvis vara så - även jag tycker att det är svårt att någon annan skulle ha haft ett motiv att döda (annat än vid en olycka). Där ger jag Kullenberg rätt men hennes sista rader är märkliga: "OM hon blev nergrävd någonstans, så vet man aldrig om något hittas i framtiden..."

Jag vill se den som lyckas gräva ner något i marken i Norrland i början av december. Det skulle ta dagar av spettande och hackande.

Om Karl Widegren gjorde sin äldsta dotter något som ledde till att hon avled så torde det ha hänt utanför huset. Jag har svårt att tro att Eva Marie skulle ha kunnat vara tyst om det i alla år. Dessutom lämnade hon ju sin äldsta dotter hemma hos föräldrarna under en längre tid. Skulle någon göra det om det fanns en misstanke om att en äldre syster blivit dödad i hemmet?

Nej..troligen inte. Å andra sidan så vet vi inte hur mycket hon såg. Och hur hon upplevde det som hon såg. Hon måste ju grubblat mycket över vad som hände Viola under årens lopp när hon blev äldre.

Kullenberg är skånska tror jag, man får förlåta henne att hon inte känner till en sån sak.

Det har spekulerats tidigare i tråden varför Viola var så motvillig att fara hem, vem vet? Det kanske fanns någon i byn hon var om inte rädd för så iaf upplevde som obehaglig? Hon borde känna sin far och veta att det var lugnast att åka hem när han sa så - det är inget uppseendeväckande att vilja att ens 17-åring visar sig i hemmet då och då, varför höll hon inte bara god min och åkte hem? Några timmar kunde hon väl stå ut även om hon trivdes bättre i Sollefteå?

Visste Karl att Viola svärmade för en gift läkare fanns det dessutom visst fog för att oroa sig för henne och hur hon hade det.

Fanns fel person i närheten när Viola kom ut ur huset så nog finns det möjlighet att något gick alldeles på tok.

Möjligheten finns att Viola fick en skallskada i samband med bråket, som fick henne att förlora medvetandet och kanske tom avlida en stund efter att hon lämnat huset. Ska man hårddra den hypotesen kan pappan och eventuellt styvmodern ha beslutat att gömma undan kroppen. Eller tänk tanken att hon tagit sin tillflykt till någon och fallit ihop i bostaden eller ett uthus. Hur hade den grannen valt att handskas med situationen?

Vem klarar av att vara tyst?

Det har skrivits mycket i tråden om Karl Widegren. En hård personlighet som också hade sina punkter i straffregistret. Det jag undrar över är om han hade förmåga att få polisen att tro att han inget visste om han verkligen hade gjort Viola något. I så fall kanske han också lyckades få sin fru och yngsta dotter att tro att han inget visste om Violas öde heller. Men hur många män lycka dölja sådana hemligheter för sin hustru?

Men om... kan han då ha hittat Viola någonstans utanför huset senare under kvällen? I ladugården eller i mörkret i närheten av huset? Kan han då gjort något som slutade riktigt illa?

På de första två frågorna är det lätt att svara ja. Den tredje är svårare att besvara men han har ju bevisligen slagit Viola inför styvmodern och lillasystern. Så visst kan ha slagit henne igen. Och det räcker ju med ett slag - som inte ens behöver vara så hårt - för att någon ska falla illa och förolyckas.

Det har ju också spekulerats i varför det tog flera dagar innan det slogs larm om att Viola försvunnit. Kan det ha varit så att det behövdes tid för att spår skulle utplånas och försvinna - till följd av ett snöfall bland annat?

Så skulle det ha kunnat vara - men... Då kommer jag tillbaka till min fråga: Hade Karl Widegren förmåga att dupera polisen om han verkligen hade gjort något? Och lyckades han i så fall också få sin fru och yngsta dotter att tro att han inget visste?

Jag vet inte. Jag kände inte Karl Widgren och jag känner ingen som kände honom.

Men jag har så svårt att tro att han skulle ha kunnat hålla tyst om det i alla år och det gjorde han kanske inte heller. Det finns ju uppgifter om att han kallade till sig en präst när han låg på sitt yttersta. Lättade han då sitt hjärta för en person bunden av tystnadsplikt?

Det finns liknande inlägg som det här i tråden sedan tidigare. Jag tror emellertid inte att det har spekulerats i just det jag fört fram i mina frågor. Är det så ber jag om ursäkt för mina många rader.