"Beroende-personlighet"

Vet inte var jag ska sätta den här tråden, mod får gärna flytta den om det finns ett bättre forum.
Har tidigare i livet missbrukat droger, brukade alltså dagligen tills det fick så svåra konsekvenser att jag mer eller mindre var tvungen att sluta. Sedan har jag blivit av med mitt drogberoende genom att träna mycket och helt enkelt hålla mig nykter.
Därefter har jag hållt mig till träningen, men problemet är att träningen också blir ett slags beroende. Det blir nästan tvångsmässigt med kost och allt kring träning och det blir svårt att njuta av allt annat livet har att erbjuda, därför känns det som ett missbruk.
Just nu spelar jag alldeles för mycket. I princip all min fritid går åt till spel och det kostar på hälsan och plånboken.

HUR kommer man ur den här spiralen? Normalt folk? hur gör dom? Jag känner mig som en "allt eller inget"-person. Vilket jag tidigare förnekat att det existerar.. Men kan inte förklara det på något annat sätt. Ni som har balans i livet, hur gör ni!?
Jag kan inte förstå hur man t ex på sin lediga tid bara kan slappa och baka en kaka och njuta av ledigheten.
Kan hända att jag beskriver det luddigt men förhoppningsvis finns det en röd tråd i texten..

Hur bryter man det här mönstret???

Jag känner igen mig i din situation. Jag fungerar så att om jag tappar intresset för någonting så har jag otroligt svårt att finna glädje i att göra det igen, och hittar istället på något nytt att fördjupa mig i.
Förutom ett fåtal saker som t.ex. Dota 2 (ett datorspel för den oinvigde).
När jag "vill" göra något annat så måste jag verkligen tvinga mig själv till det. Att komma bort ifrån exempelvis datorn, eller mobilen är svårt ibland och man vill bara surfa vidare eller spela på som dåre.

Med "vill" så menar jag att jag innerst inne vet att det t.ex. skulle vara roligt och avslappnande att läsa en bok men mitt beroende(eller vad det är) håller mig ifrån det.
Då får jag använda all min viljestyrka för att "bara göra det". Fokuserar på att säga till min kropp vad jag ska göra, istället för min hjärna. Det kanske låter konstigt men om jag försöker tvinga mig själv(hjärnan, inre rösten eller vad det än är) så är det svårt.
Istället fokuserar jag på att kroppen får börja utföra den önskade handlingen. Jag tvingar min hand att gå till Stäng av. Stänga locket på laptopen. Plocka ut en bok. Lägga mig i soffan. Börja läsa.
Sen sköter det sig självt och jag har överkommit min hjärna som blockerar mig från att göra annat än att surfa runt.

Ska nog göra det nu. Stänga av dumburken och fan hitta på nånting annat.

Du är antagligen en människa som tänker väldigt svart-vitt, allt eller inget.
Så länge beroendena inte är destruktiva för dig och åstadkommer ångest och ytterligare smärta ser jag inget fel, se dock upp för självdestruktiva beroenden som; sex, droger, mat och spel.

Det är inte helt omöjligt att du lider utav någon form av störning, har du självmordstankar eller känslan av tomhet och utanförskap?

Hur mår du egentligen? Saker och ting har en tendens att hänga ihop, när man får en mer komplett bild utav dig så blir det lättare att ge dig råd.

Balans i livet som jag tolkar det har att göra med att man möter motgångar och allt positivt på ett ganska nyanserat sätt, och inte låter vissa saker styra helt och hållet i ens liv.

Om jag skall vara helt ärlig med dig så verkar du lite vilsen och kanske till och med deprimerad/gränsen till personlighetsstörd, du behöver finna ro i dom små sakerna också.

Jag är likadant funtad, letar ständigt efter spänning i livet. Allt skall vara till 110%, inget är i balans, jag tänkte vända mig till terapi för att se hur det kan hjälpa mig.

För att du ska möta dig själv på riktigt, dvs komma ur den spiralen som lägger sig som ett skikt över dig själv, så måste du börja rannsaka ditt beteende.
Jag hade Anorexia och Bulemi när jag var tonåring och jag bestämde mig för att jag behövde analysera mitt mönster för att komma ur det och för att kunna stoppa mig själv till att förneka sanningen. Det handlar om att lära sig kontrollera sina impulser, överväga konsekvenserna och börja se det destruktiva. T.ex lärde jag mig att när jag kände att en specifik känsla kom så betydde det att jag höll på att gå in i "spiralen" och förlora fotfästet igen.
Det låter så lätt men det är det inte. Men man måste bestämma sig. Precis som du gör när du går till gymmet och ska lyfta sista rep på sista setet. Det är bara att faca och tillslut så lär sig din hjärna att agera annorlunda. Men du måste göra det SJÄLV. och det är faktiskt jävligt kul man lär sig mycket om sig själv som gör att man slipper spiralen för att orka med livet.

Kram

Hej du blev nykter först efter vadå? Jag antar efter att du fått en rad med konsekvenser som inte mätte upp med värdet att fortsätta ta? Nu börjar konsekvenserna av det liv du lever nu att pocka på, detta är inga konstigheter.

Det första du bör veta är att det inte finns någon beroende som har "balans", den som påstår det ljuger eller kanske upplever balans just idag. Att jobba emot balans som beroende är en annan sak. Jag tror inte på att förändra hela sitt liv, ta en sak i taget. Till exempel spelandet? Sätt bottom-line direkt, var och när går du över gränsen?

Goda råd. Det kan faktiskt vara så enkelt som du säger att tvinga sig att göra det man "innerst inne" vet är rätt.


Tack för svaret. Men jag vill tro att man kan få balans en vacker dag.. :O




Varför tror du att jag är personlighetsstörd? Och vilken störning tänker du på i så fall?
Jag har historia av psykos. Och lever fortfarande med paranoia och hypersensitiva paranoia-antenner, så att säga. Men det hoppas jag också går bort med tiden.


Jag har upplevt att jag har balans, men samtidigt så är det som du säger då det är bra dagar. Nästa kan vara en lika djup dal som dagen innan var hög om man så säger.. Det är detta jag är trött på!