Gissa Bokcitatet

Rabbi Schneur Salman, rawen från Reussen, satt fängslad i Petersburg därför att hans insikt och väg misstänkliggjorts hos regeringen av en av ledarna för mitnagdim. Medan han väntade på förhör kom översten för gendarmeriet in till honom i cellen. Rawen satt försjunken i tankar och hörde inte att någon kom. Men när översten såg hans kraftfulla och lugna ansikte anade han vad för slags människa hans fånge var. De började samtala och översten kom snart in på frågor som kommit för honom vid läsningen av Bibeln.

Till slut frågade han: Hur ska man förstå att Gud som är allvetande frågar Adam: Var är du?
Rawen svarade: Tror ni att Skriften är evig och gäller varje tid och varje människa?
- Det tror jag, svarade han.
- Nå, återtog zaddiken, i varje tid frågar Gud varje enskild människa: Var är du i din värld? Så många år och dagar av din utmätta tid har förflutit, hur långt har du nått i din värld? Ungefär så här säger Gud: du har levt i 46 år, var står du?
När översten hörde sin ålder nämnas ryckte han till, lade handen på rabbins axel och gav till ett kort utrop: Bravo! Men hans hjärta slog hårdare.

Vad händer i denna berättelse? Vid första påseendet liknar den en talmudisk berättelse, där en romare eller hedning frågar en judisk lärd om något ställe i Skriften för att påvisa en skenbar motsägelse i den judiska läran. Man får ett svar som antingen visar att ingen motsägelse finns eller vederlägger hans kritik på ett sätt som innebär en till honom personligen riktad tillrättavisning. Men det finns en betydelsefull skillnad mellan den talmudiska och den chassidiska berättelse. En skillnad som ibland verkar större än den verkligen är. I den senare ges svaret på ett annat plan än frågan.

Översten är ute för att avslöja en skenbar motsägelse i den judiska tron. Judarna tror på Gud den allvetande, men bibeln lägger en fråga i hans mun som man frågar när man inte vet och vill ha reda på något. Gud söker Adam som har gömt sig i lustgården. Han ropar hans namn och frågar var han befinner sig, alltså vet han det inte; man kan gömma sig för Gud, alltså är han inte allvetande. Men istället för att förklara bibelstället eller upphäva motsägelsen utgår rabbin från den och använder den för att förebrå översten för hans hittillsvarande liv, hans tanklöshet, och hans brist på uppriktighet och ansvarskänsla. På denna fråga - som även om den vore ärligt menad inte är någon verklig fråga, utan bara en form för kontrovers - ges ett personligt svar, eller snarare, istället för svar ges en personlig tillrättavisning. Av det talmudiska svaret återstår till synes bara den till svaret knutna tillrättavisningen.