Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

Fast för inte länge sedan, dryga året knappt, stod det ju i tidningarna om. att polisen hade haft något "projekt" där man punktbevakade kvinnor som bedömdes som "utsatta" . Exempel gavs på rapporter från polis där det gavs diverse omdömen om kvinnorna, oftast nedsättande kommentarer med anspelningar på deras psykiska hälsa uppgifter som väl polis vare sig har tillgång till (såvitt de inte spänner på en sladdermaja inom vården som har någon behörighet att se uppgifterna men som riskerar att få sparken för att ssmbo/man/pojkvän fick ett jobb hen inte klarar av utan hjälp från sin kvinna då?)

Sådana "projekt" är väl jävligt begränsande för kvinnorna, att ha förkläden som bevakar dem "utifall att", för att inte tala om att man kanske provocerar fram ett läge som eljest inte skulle uppstå? Människor med normal upofattningsförmåga uppmärksammar ju ofta att något är märkligt, den "utsatta" kvinnan som punktbevakas och kontrolleras kanske uppfattar att hon är stalkad, är man inte psykiskt sjuk innan kan man ju bli. Det finns en hel del exempel från de forna öststaterna på sådana kausalitetetssamband. För stalkade av diverse samhällsfunktionärer var de ju även om det nu synliggjordes genom polisers yttrande. Fast man kan ju undra var sådant initieras och det egentliga bakomliggande syftet? Jag tror ju inte det skedde utan socialtjänsts inblandning. Är man så på att "ragga kunder" eller visa sig behövd?

Nu har du börjat cykla. Det är mannen som ska bevakas, gm, inte offret.

Vi återkommer hela tiden till olika tolkningar. Jag skulle mena att det är fel att hävda att ingenting i Lottas beteende tyder på att hon var rädd. Tvärtom läser jag en hel del som styrker antagandet att hon var det. Dock fortsatte hon också att ha kontakt med Martin.

Skulle Lotta ha stått fast vid sin polisanmälan och fullföljt tror jag att polisen hade trott på henne. Jag läser till exempel förhörsanteckningarna på s. 10 i aktbilaga 54, där polisen förhört Lotta angående hennes medverkan, den 30/5. Lottas resonemang om det framgår och hon uppgav att hon ansåg att polisen utsatte henne för fara när de utredde det. Sedan säger hon att hon inte känner någon oro. När en person säger så motsägelsefulla saker i ett förhör - att hon anser sig utsatt för fara om polisen utreder, men att hon inte är rädd - förstår varje klok polis att det ligger en hund begraven. Om polisen ifråga är utbildad och klok förstår hon att det här är en rädd, misshandlad kvinna som inte vågar agera av rädsla för att det ska bli ännu värre. Bläddrar man vidare till s. 12 kan man läsa polisens tjänsteanteckning om hur denna uppfattade målsägande vid ett tidigare tillfälle, den 26/5 då hon anmälde. Det har upprättats en så kallad SARA. Vi kan läsa att enligt den fann polisen all anledning att vara mycket orolig för målsäganden. Detta är bara några exempel ur det stora materialet, men jag nöjer mig med det.

Utifrån det nu anförda anser jag det svårt att förstå argumenten att a) polisen hade aldrig trott på Lotta, b) Lotta var inte rädd. Jag anser att den som hävdar det har läst FUP oerhört selektivt och då blir resonemanget fullt av felaktigheter. Tvärtom finns det gott om belägg för slutsatsen att polisen trodde fullt och fast på Lotta i det som var väsentligt, nämligen att hon just då var i färd med att utsättas för allvarliga brott och att det kunde sluta mycket illa. Att de, eller rättare sagt åklagaren, godtog hennes beslut att dra sig ur processen är en annan sak och tyder inte på misstro. Däremot var det dumt gjort, men den uppfattningen får kanske stå för mig i den här diskussionen.

Detta är en jättesvår fråga, stött o blött många gånger. Inom sjukvården träffar man diabetiker som äter sötsaker, leverskadade som super och hästallergiker rider. Ibland utövar någon hanggliding, kör racerbil eller tävlar i boxning.
För att inte nämna alla substans missbrukare.
Vi kan inte stoppa dessa personer för att de kan fara illa eller dö av vad de håller på med. Det går inte!!

Friheten för alla är mer värd än så - och så måste det vara i ett fritt land. Jag är en varm vän av friheten att bestämma över sitt eget liv.

Det finns alldeles för många ställen i världen där väldigt mycket är förbjudet. Jag skulle inte vilja ha det så. Upplysa informera ja - men inga lagar eller myndigheter som stoppar in fingrarna.

Tyvärr är priset att vissa människor inte vet sitt eget bästa och gör dåliga val - som Lotta.

Men bortsett från att hon flick betala med sitt liv för detta val - var hon kanske ändock en lyckligare person medan hon levde i vårt fria land än om hon hade varit instängd i en burka bortgift inomhus någonstans utan rösträtt eller egna pengar.

Jag har inte skrivit att offret ska bevakas. Jag har skrivit att man bör tala med offret och, om nödvändigt, ringa polisen. Om du ringde mig och skrek att en person var på väg hem till dig för att mörda dig skulle jag ringa polisen, ja. Alla gånger. Hoppas du skulle göra detsamma för mig.

Enda sättet att lösa detta är omyndigförklara kvinnan och strunta i vad hon tycker och vill.

Men om vi inte vill göra det, då kanske måste vi acceptera den relativt låga siffran (17-18st) angående antalet döda kvinnor per år pga våld i nära relationer.

Redan i trafiken dör det årligen flergånger fler kvinnor. Så varför lägga så mycket krut på detta egentligen när offren dessutom stretar emot allt vad de kan?

Inom rimliga gränser, det finns ju en kriminalvård och eftervård, varför inte se till att där finns resurser till en relevant kvalitet? Istället för att för att pruta bort dem till förmån för diverse barocka sociala projekt som utfomas för att få bidrag från EU?

I många fall är det väl så att mannen inte är kriminell eller att eventuell kriminalitet ligger långt bak i tiden. Hur ska man då motivera punktbevakning som annat än stalking innan något skett som självständigt kan ligga till grund för fällande dom vid ett eventuellt ingripande?

Och sen när polisen skulle ringa IQ130 då skulle hen säga att du är helgalen och att det inte var någon fara för hens hälsa. Tvärtom gick hen precis ut med hunden i lugn och ro..

Hon låtsades ju att hon inte längre var tillsammans med Martin så varför skulle polisen börja gräva i detta och därmed reta upp Martin och på det sättet "utsätta henne för en fara"..

Men då kanske polisen ändå skulle suga in IQ130 och utsätta vederbörande för långa förhör, kanske ordna ett skyddat boende, en läkarundersökning för att dokumentera eventuella skador. Och ett målsägarbiträde förståss.
Och sedan gå vidare med ett åtal mot en förövare....

IQ130 har ju varit ganska aggressiv mot många här i tråden - det tyder kanske på att IQ130 mått dåligt och varit utåtagerand i sin rädsla - precis som Lotta när hon angrep sjukvårdspersonalen som tog hand om Martin.
Hon var ju så rädd att mycket av Lottas agerande kan förklaras av hennes rädsla - liksom hennes ovilja att anmäla.
Detsamma gäller antagligen då för den sannolikt misshandlade IQ130 - vederbörande vet bara inte sitt eget bästa att erkänna ....😈

Fast hon hade ju knappt egna pengar, det kan ju knappast vara Martins fel att hon inte hade egen bostad, sjukskriven (för det var hon väl långt innanhon träffade Martin), men hon kanske tyckte livet med Martin var spännande? Hon kanske tyckte han var attraktiv, eller om det var något i att hon kände sig bättre med honom, som ett sämre slags morsa, att hon skulle typ få ordning på honom istället för på sig själv?

När jag skrev mitt svar till IQ130 ville jag bemöta en sakfråga, och valde att göra det med ett exempel. Jag hade inte tänkt mig att det skulle utgöra en inbjudan till andra att gå till attack mot IQ130. Jag tog inte illa upp av IQs kommentar, men jag ville tala om att jag inte höll med om tolkningen av min egen tidigare utsaga, och därmed var jag nöjd. Det var inte min avsikt att påstå något mer allmänt om vare sig IQ eller mig själv.