Värsta reklamfilmen?

Att "vilja tillhöra den inre kretsen" är ju ett reklamknep som funnits sen reklamens begynnelse. Skulle det inte löna sig skulle inte den sortens budskapsreklam finnas. Det är givet att det är konsumenterna som tilltalas mer av viss reklam än att det skulle vara något reklambyråerna (eller producenternas egna önskemål) på eget bevåg försöker pådyvla oss. Det är givetvis oftast på ett undermedvetet plan vi konsumenter låter oss luras medan reklmfolket givetvis är totalt medvetna om vad som ger bäst resultat. Misslyckas de så syns det i försäljningsstatistiken.

Helt ovetenskapligt skulle jag säga att för varje person som finns i rätt målgrupp för en vara, som retar sig till gallfeber på en viss reklam, så går det tusentals andra som "köper reklamen" Först när det börjar skrivas om den dåliga reklamen i dagspressen och annan media finns anledning att dra tillbaka någon reklam, försäljningssiffror talar mer än en missnöjestråd på flashback.

Värsta reklamfilmerna är dessa satans historier som bara är tjafs. Jag skiter i om generationer arbetet i en ostfabrik. Har aldrig köpt och kommer aldrig att köpa Västerbottenost.

Där har du fel och jag har inte tänkt leta upp källor för att bevisa det så du får tro vad du vill, inte mitt bekymmer. Kan ju säga så lite som att livsstilsantydningar i reklam var väl som tydligast på sjuttiotalet när man kollar tillbaka på reklamens historia, mer kvinnoförnedrande och statussträvande reklam än då är ju svårt att hitta.

Yoggireklamen...

Yoghurtkulturen... inte bara det att ungen säger gin och tonic, men hela idén. Här skryter vi om att yoghurten är så god trots att den har så få ingredienser... men hey, det var visst inte så ovanligt med goda saker med få ingredienser....

Telenorfamiljen i bussen med roamingen. "Släpp fram mig, jag jobbar inom telecom" Ska det va en rolig variant av "finns det nån läkare här?"?

Libresse (eller vad det nu är för binda) med en fotbollsmålvakt i vita shorts. Vet inte ens vad som sägs i reklamen men stör ihjäl mig på att målvakten namnges och som merit "silver i damallsvenskan" På riktigt? Fann de ingen mer framstående idrottskvinna som ville vara med? I så fall får man väl ta en skådis och inte anspela på en E-kändis kändisskap...!

Nä, nu missförstår du mig. Företagare som i ägarna av Yes, inte konsumenterna av produkten.

Ja, det kommer aldrig att inhandlas en sådan yoghurt för mina pengar. Innehållet i dessa reklamfilmer är sådant som barn i förskoleklass skulle tycka var en rolig fredagsavslutning innan de får gå hem för veckan.


Det var du som missförstod mig snarare. Jag menar att konsumenterna agerar som en fårskock utan att tänka efter. Jag menade redan från början att Yes gjort det okomplicerat eftersom de vet att de flesta konsumenter är får. Din kommentar blev därmed något helt annat än en kommentar i linje med det jag sade.

Det som är storytelling idag är bara en mer uttalad och tydligare variant än den som fanns förr. Allt från Spara och Slösa från typ 20-talet till Yvonne Lombard som aldrig slutade gilla marabou choklad genom årtionden.
Givetvis inte jämförbart med dagens ICA-reklam-långkörare, konceptet utvecklas ju hela tiden. Största skillnaden kom givetvis med tv-reklamens intåg.

Nej, storytelling är mycket otydligare kopplat till konsumenten som köpare och omsluter helt andra beröringspunkter än reklam gjorde förr.

Men du fattar väl att det inte går att jämföra dagens tv-reklam med den tidiga reklamen utan att skillnader finns. Du är som vanligt omöjlig att föra en diskussion med, du kör med monologer och vrider på ord. Du skrev tex. "Bakgrunden till detta är att dagens multikomplexa budskap (med berättelser) som försöker få konsumenten att vilja »tillhöra den inre kretsen«"
Vilket jag påpekar att det inte är något nytt med livsstilsbudskap inom reklam och det fortsätter du förneka genom att påstå att det är ett nytt påfund med storytelling, det är det inte, det är ett koncept som utvecklats. Tänker inte svamla mer om detta.

"So you think bonuses are for bankers in pinstripes soups?" (hon säger såklart "suits", men det låter mer som att hon pratar om kritstrecksrandiga soppor). Kanske ändå den minst jobbiga spelreklamen, men det säger ju bekant inte så mycket.

Det enda du gör är att svamla utan att fatta ett skvatt. Håll dig borta med dina totalt irrelevanta felsteg

Det hela handlade ursprungligen, i denna tråd, om att betrakta den nu förhärskande »berättelsebaserade« reklamen som inte pekar på varan/produkten. Lika fullt finns det fortfarande kvar företag som gör det enkelt, till exempel Yes.

Väldigt många av de »berättande« reklaminslagen finns mer till för den som köpt reklamen än den som köper produkten. Att vilja tillhöra en »inre krets« gäller knappast lätta konsumtionsvaror såsom diskmedel, ost eller yoghurt. Det gäller däremot exempelvis bilmärken.

Reklamen för Yoggi innehåller förvisso en direkt hänvisning till varan, men svamlet runt omkring kostar med garanti mer för Arla än det ger tillbaka. Om Arla valt att profilera Yoggi som Procter & Gamble marknadsför Yes skulle det vara både resurssnålare och effektivare.

»Berättarbaserad reklam« (storytelling fungerar bäst för att skapa förtroende, inte att göra reklam för enstaka varor/produkter. Det blir bara tramsigt.

Yoggireklamen är trams medan Yesreklamen är rakt på sak.

Den som svamlar är du och vrider på ord.
Ditt lösryckta citat från mig och det svar du snickrat ihop får dig att framstå som dement. Du ska liksom jämföra ytterligheter och kan inte se nyanser.

Vart fan har jag påstått att yoggi reklamen ska likställas med YES reklamen, vad du ursprungligen skrivit i tråden är inget som påverkar de senaste inläggen jag skrivit till dig men jag vet att du är dålig på att föra en diskussion. Att reklam de senare åren börjat svänga mot att vara otydlig i sitt budskap är bara ytterligare en livsstilsmiljö de försöker förmedla, tittaren ska insupa allt som händer runt omkring en viss vara och konceptet att bädda in budskapet lite mer fördolt gör att tittaren uppmärksammar livsstilsmiljön mer och på så vis ska begär för varan väckas. Det är en variant av storytelling.

Ditt svammel om "tillhöra en inre krets" skulle vara något sällsynt och att reklammakarna skulle tvinga på dem som köper reklam något budskap som de inte kan stå för är ju förvridna fantasier, tror du verkligen att en reklam inte godkänns av företaget som köpt den?

Det är tex. YES som företag som ger direktiv om hur reklamfilmerna ska se ut, därför som vi ser mycket dubbad reklam för om vi väljer att spela in en svensk version så måste allt från miljön, skådespelare, handling, möbler och till o med kläder och färger se exakt lika dana ut med så små avvikelser som möjligt. Då är det billigare och lättare att dubba reklam.

Om sen företaget består av naiva idioter som för det första gett reklammakarna dåliga önskemål och även har dålig koll på vad för sublima budskap reklammakarna blandat in ÄR EN ANNAN SAK!

Att skapa livsstilar inom reklam är reklammakarna så pass bra på att tex. DU inte lyckas se det, bara som tydliga exempel har vi coca-cola, vitaminer så som vitaepro, if kör med en reflexkampanj där ungdomar med cool attityd använder reflexer, Voltarenreklamen säger att även gamla människor med krämpor kan leva som unga viga människor, Pantar du flaskor så får man hybris när man på så sätt räddar världen och att då köra med flaskorna i en liten skitbil känns häftigt och som om du körde en dyrare märkesbil och det är unga tuffa coola tjejer som kör... för att även nämna yoggireklamen så säljer de en livsstil som är mer vardaglig, den ska passa för alla, den lilla humoristiska barnfamiljen väljer att äta en frukost som ska ge sken av en vardaglig frukost som är så god att alla i familjen vill äta och gör tokiga saker för att få sin yoggi, de är medelinkomsttagare att döma av miljön och det budskapet talar för att alla har råd och möjlighet att köpa/äta yoggi.

Att YES reklamen inte skulle skapa viss livsstilsbudskap med en glad påhittig unge som är artig och innovativ, föräldern och andra vuxna är medvetna om sina val och väljer något som (enligt reklamen) är drygt och effektivt... detta säger inget om deras livsstil för dig??? Vad för livsstil tror du cillit bang försöker förmedla när de visar en dansande kille i en bilverkstad... jo att även tuffa, skitiga män kan städa och att det går lätt som en dans även för en kille att städa. Nog om detta det är bara små exempel men med din mentalitet så vill du väl fortsätta motsäga allt och alla likt den besserwisser du är

Din uppfattning om storytelling är så snäv att det bara existerar i ICA-reklamen men vem fan har sagt att ICA-reklamen inte är känd för att ha kört sitt koncept tydligast. Storytelling förekommer hos Ikea på ett tydligt sätt. Byggmax har filmer där kunder berättar om hur och varför de bygger och använder virke från byggmax. Orkar fan inte ge dig fler exempel, slå på din tv om du äger någon och försök förstå vad för budskap varenda reklamfilm har, storytelling är vardagsmat inom reklam.