Samlingstråden för generella frågeställningar om att doktorera

Låter inte som en bra kombination. Ska du skriva på din avhandling så handlar det om att skriva på ett ämne och finjustera små detaljer och hålla fokus på ämnet under en väldigt lång tid. tre-fyra veckor räcker inte ens för att skriva klart din magisteruppsats.

Med det sättet att vara på så kommer du inte ens att kunna producera en magisteruppsats bra nog för att komma in på forskarutbildningen. Det är ofta över femtio sökande per plats i psykologi/filosofi och minimikravet för att de ska titta närmre på din ansökan är VG på uppsatsen och en bra ansökan. Jag tvivlar på att du ens med den personligheten kan prestera en VG uppsats.

Jag fick ett A på senaste tentan i psykologi. Kan garanterat greja VG på uppsatsen. Har presterat VG på kandidat i filosofi för ett arbete som gjordes två dagar innan presentation. Tror jag spenderade 2 timmar på det.

Jag oroar mig för att min intressenivå och sinnesstämning sviktar. Det förekommer depression i mitt släktträd. Samtidigt borde forskartjänst passa mig då jag endast behöver fokusera på skrivande och mina egna prestationer. Det känns som upplagt för en högfungerande autist att just bedriva forskning. Jag hade inte haft något emot att hålla föreläsningar heller på längre sikt heller, om det är ett bindande åtagande.

Är det en dräglig tillvaro för en doktorand? Jag har informerats om att många tvingas söka externa medel för att klara vardagen ekonomiskt.

Jag kan fortsätta även när intresset går ner, men är det värt det? Jag drivs mer av nyfikenhet än passion för ämnet. Men nyfikenheten är väldigt stor.

Du skriver själv att du i högre grad drivs av nyfikenhet än passion. Det är inget gott tecken för en framtida doktorand. Jag tvivlar på att du skrivit VG på en c-uppsats i filosofi på två timmar, eftersom att det skulle motsvara en skrivtakt av två minuter per sida.

Du ska inte behöva söka externa medel för att finansiera din forskning. Jag tror att det var i samband med bologna-processen man även gjorde det bindande för institutionerna att finansiera en doktorandtjänst fullt ut i minst fyra år (fem om du gör institutionstjänstgöring). Förr i tiden var det dock vanligt att folk hade andra jobb och skrev på sina avhandlingar men det är något som på gott och ont har försvunnit.

Efter doktorandtiden kommer du dock att behöva söka externa medel eller försöka bli anställd i ett post-doc projekt.Om du inte får en postdoc eller externa medel kommer det att vara oerhört svårt att få en lektorstjänst.

Det här är i alla fall hur det funkar i humanistiska ämnen, jag vet inte vad som gäller på samhällsvetenskaplig fakultet.

Det var en delkurs i filosofi på kandidatnivå. Jag frågade lektorn om han tillät mig hålla presentation för ett visst kapitel som inte formellt ingick (samma ämne dock). Han svarade att visst kan jag göra det. Pang, VG!. Alla blev inte godkända i delkursen första försöket. Jag har en naturlig fallenhet för begreppsanalys och filosofi i allmänhet. Nu vill jag tillämpa mina talanger inom biologi och personlighetspsykologi, inom huvudämnet psykologi.

En professor i filosofi föreslog en mer matematiskt orienterad inriktning då mina resonemang tyder på begåvning i abstrakt tänkande. Men psykologi blir perfekt!

Det var en äldre student vid filosofiska som gick upp till mig efter föreläsningen och sade att jag påminde honom om en historisk figur inom matematik som blev mördad av sin lärare för att han ifrågasatte för mycket. Vem syftade han på?

Gubben vet sannerligen hur man ger komplimanger

Du ger ganska olika besked. Först orkar du bara arbeta intensivt under ett par veckor o sen skriver du att du orkar fortsätta. Jag tror inte du har "vad som krävs" för att klara en hel doktorandutbildning. Du kan givetvis försöka men det är stor skillnad på att vara "nyfiken" och att orka med allt det tråkiga inom akademin. Där kommer handledaren och examinatorn hoppa på varje liten punkt som de retar sig på. Personligen tycker jag det verkar riktigt, riktigt trist att arbeta på högskola inom något humaniora ämne, vill hellre arbeta med mer praktiskt. Alltså är man intresserad av ekonom så ta sin fil kand eller magister och sen försöka praktisera det i verkligheten istället för att sitta med ett förstoringsglas på högskolan och "forska" om sånt alla redan vet om (syftar på humaniora nu).

Orka gör jag. Intressenivån däremot pendlar mellan höga och lägre nivåer av uppspelthet inför ämnet. Jag läser exempelvis inte tidskrifter. Förstå mig rätt, ämnet intresserar men jag kan föreställa mig ett liv utan det. Min definition av passion är just att man inte kan göra det.

Vill jag driva en tes är jag absolut villig att lägga ner arbetet som krävs. Kommer jag dock trivas som en doktorand rent generellt?

1. Lär dig arbetsätt, metoder och diciplin
2. Hitta något som intresserar dig.
(3 ev utrednig, någon diagnos som eventuellt kan vara bra att veta för att lära känna dig själv hur du fungerar och varför.)

Du kommer troligen inte bli framgångsrik eftersom att vara konsekvent och tålmodig är av stor vikt. Annars kommer du troligen ge upp när det blir tråkigt eller när du möter långvariga motgångar. Jag har liknande personlighetsdrag och hade nog inte blivit någon drömdoktorand!

Kan väl tillägga att dessa funderingar kanske kan skjutas lite på framtiden?

Det återstår kandidatuppsats samt masteruppsats. Känner du någonstans i mitten av masters uppsatsen att det är något du vill fortsätta med så kan du då fortsätta fundera på om det passar dig.