Citat:
Ursprungligen postat av
Endstation
Du verkar uppskatta att "tro" snarare att stödja dig på fakta. Jag är inte intresserad av vad du "tror", så därför ignorerar jag dessa delar av ditt meddelande.
Det handlar inte enbart om vad jag tror, utan det är bara att se sig om i samhället så bekräftas det jag säger överallt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Endstation
Nej. Det säger givetvis ingenting. Jag har judiska släktingar som skojar om förintelsen. Blir de nazister på grund av detta? Att skoja om saker betyder absolut ingenting överhuvudtaget.
Ett väldigt dåligt exempel. Självklart kan man skämta om saker och ting utan att mena allvar med dem. Det är inte vad jag och andra här har reagerat på gällande Filip.
Det är det återkommande romantiserandet och "skämtandet" om dekis-livet och ansvarslösheten, uttalanden som innefattar hans egna barn. Det visar på att tankarna hela tiden finns där. Ett "skämtande" som dessutom alltmer ser ut att realiseras eftersom en otrogen tvåbarnspappa knappast kan ses som ansvarsfull och särskilt mån om sina barn.
Hade han brytt sig mer om sina barn och sin familj så hade han prioriterat annorlunda. Så, med tanke på vart vägen lett honom hittills så ser det inte särskilt lovande ut gällande hur umgänget med barnen ska se ut framöver.
Citat:
Ursprungligen postat av
Endstation
Detta var bland det mest obegripliga jag läst. Varför ska man vara tillsammans med någon man inte längre vill vara tillsammans med? Och varför skulle jag eller någon annan förvänta sig att "himlastormande" kärlek ska krävas för att ett förhållande ska vara värt att stanna kvar i? Jag har dessutom träffat väldigt få vuxna människor som tror att "riktig kärlek dyker upp en gång i kvarten"?
Om du finner det hela obegripligt är det snarare på grund av att du har en enfaldig och lättvindig syn på förhållanden och kärlek. För att hänvisa till fakta (som du efterfrågade) så har det gjorts en massa undersökningar om anledningar till varför folk skiljer sig. Det är bland annat pga otrohet, ekonomiska problem, misshandel, alkoholproblem osv. Det är inte svårt att se att många av människorna bakom dessa förhållanden inte direkt var ämnade för varandra. Det finns en samhällsnorm som pressar många människor att gifta sig och skaffa barn även om de inte är redo för det eller kanske egentligen inte vill. Filip hör med största sannolikhet till den typen av människor. Han fixade inte familjelivet utan drog vidare till nya äventyr - utan att först informera sin fru. All denna skada han orsakar sin fru och barn hade undvikits om han aldrig hade gift sig. Det handlar om att vara ärlig mot sig själv och ta lite ansvar.
Du tycker inte det är någon big deal att gifta sig och skaffa barn. Det gör däremot jag. Det är ett stort ansvar och inget som ska behandlas lättvindigt utifrån nåt slags konsumtionsperspektiv.
Citat:
Ursprungligen postat av
Endstation
Det är ofta jättebra och utvecklande att barn får fler vuxna och nya plastsyskon i sina liv, istället för att tvingas leva med enbart två, eventuellt olyckliga, människor. Det finns inget "naturligt" med kärnfamiljen (läs på lite om jägar- samlarsamhällen och människans existens innan jordbruket) och inget som säger att barn mår bäst av att växa upp med enbart två vuxna. Det är bland annat därför (högkvalitativ) dagisverksamhet har visats få så positiva effekter på barns utveckling, och tidiga insatser för att utveckla barns icke-kognitiva förmågor i fattiga familjer fått fantastiska långsiktiga positiva effekter enligt forskningen (se t.ex. Nobelpristagare Heckmans bok om detta). Varför skriver du förövrigt "nya oansvariga vuxna"? Varför skulle dessa nya vuxna vara oansvariga? Du gör återigen en massa lösa antaganden och "tror" en massa grejer. Det är såklart helt ointressant vad du "tror".
Vem säger att det är "jättebra och utvecklande" - du? För många andra människor innebär separation otrygghet. Plastsyskon och plastföräldrar (att dessa begrepp används är för övrigt rätt sjukt men symptomatiskt med dagens samhälle) är knappast nåt som alla barn drömmer om. Ditt förakt för kärnfamiljen har tydligen inneburit att du på ett extremt sätt hyllar dess raka motsats.
Nej, alla kärnfamiljer är knappast perfekta, dock så är knappast alla nya konstellationer det heller och det finns som sagt en risk att parterna efter några år byter partners igen och det tillkommer fler "plastmänniskor" i flera led vilket knappast kan ses som optimalt. Bättre då att satsa på kvalitet och välja rätt partner från början, istället för att desperat jaga efter "kärleken", inbilla sig att man funnit den och sen lämna kalaset så fort de initiala känslorna svalnat, vilket är fallet med många förhållanden idag.
Med oansvarigt menar jag att gå från famn till famn och ägna sig åt "slit-och-släng förhållanden". En företeelse som syns överallt i samhället och inte något som enbart grundas på min uppfattning som du vill få det till.
Gällande dina exempel så ser jag inte vad fattiga familjer har för relevans för ämnet. Med dagisverksamheten antar jag att du vill göra en koppling till stora familjer och umgänget som ett barn har till andra barn på dagis. En sådan koppling känns dock inte särskilt självklar eftersom umgänget inom en familj har andra förutsättningar och tidsspektrum än umgänget på dagis.
Att hänvisa till dåtidens jägar- och samlarsamhällen kan knappast sägas vara relevant för det komplexa samhälle vi lever i idag och som resulterar i helt andra behov och levnadsvillkor.
Citat:
Ursprungligen postat av
Endstation
De var rätt för varandra. Men pappa var sjuk. Båda två kan vara sanna samtidigt. Världen är aldrig svartvit, snarare grå.
Jag beklagar att din pappa var sjuk.
Självklart kan det ju även finnas fall där det av olika anledningar inte fungerade fast det handlade om "den stora kärleken". Min poäng kvarstår dock att alltför många ingår förhållanden som INTE är rätt, bara för att anpassa sig till normen, vilket i sin tur leder till tråkigheter för alla inblandade eftersom det i grunden är ett liv baserat på falskhet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Endstation
Jag håller med om att otrohet (oftast) är väldigt elakt. Men samtidigt händer det att folk plötsligt träffar sitt livs kärlek, eller plötsligt inser att ett halvdött äktenskap borde avslutas, eller bara att man fortfarande älskar sin fru som vän men ingenting mer, eller att det är omöjligt att leva ihop av helt andra skäl. Det kan vara på så många olika sätt. "Äktenskap" är förövrigt i sig något betydelselöst för många människor. Det är papper man skrivit på av praktiska skäl. Och det är helt OK. Alla är inte kristna fundamentalister som du.
Varför levde man med en annan person då? Det är ju det jag menar, man har så bråttom att man går in i förhållanden med fel person. Sen kanske "den rätta" dyker upp (om det förvånande nog skulle handla om det, ofta tycks det bara handla om en förflyttning av känslor till ett nytt, mer spännande objekt) och då står man där med fru och barn. Det ÄR oansvarigt.
För övrigt så är jag inte någon kristen fundamentalist. Däremot värnar jag om moral, tillit, ärlighet och att ha en trygghet i sig själv (vilket gör att man kan gå emot normerna). Många människor idag är alltför desperata och patetiska vilket är något jag föraktar.
Slutligen får du gärna börja använda dig av citatfunktionen eftersom det skulle göra dina inlägg lättare att läsa.