Jag lägger in förra veckans prognos här också. Ser aningen tuffare ut i North Carolina, men samtidigt verkar Nevada hitta rätt enklare än jag trodde. Så jag låter prognosen så ”as is”…
(FB) Presidentvalet 2016 (USA)
De x-faktorer som jag tror kan bli intressera att medvetandegöra, och identifiera tendenser från, är följande:
#1: El Vote Silencio (sic)?
Kanske blir det en vit och manlig monsterröst som så många starka, vita och super-alfa män här hoppas. Men jag tror Trump har nått sin cut-off redan. Istället verkar latinos de som överträffar alla prognoser.
De verkar redan ha vunnit Nevada genom – alert: obetalbar, gudomlig ironi! – det kulinariska fackförbundet i Vegas. Latinos har dessutom, enligt bl.a. Steve Schale och Daniel Smith, nästintill redan avgjort Florida.
Valet kan mycket väl vara avgjort snabbare än gemene landsortsnassen hinner ropa ZOG! Om så blir fallet kan vi nog dra två slutsatser;
1) Trump har fuckat upp GOP för lång tid framåt; både internt genom ideologisk splittring, och genom att alienera latinos för överskådlig tid framåt.
2) Trump, genom sina många och korkade uttalanden mot en väljargrupp som potentiellt vore konservativt lutande, har själv förlorat valet. Inte media. Inte judiska rymdödlor och hemliga handslagskonspirationer. Utan Donald själv genom ett strategiskt kardinalmisstag.
#2: Kärnväljarnas instinktiva röstning vs. partiöverskridande rörelser?
Det finns många republikaner som hatar Trump. Det finns många demokrater som hatar Hillary. Jag tror villigheten – med handen på knappen/spaken/whatever i röstbåset – att verkligen byta parti kan bli en avgörande faktor. För många sitter partitillhörigheten jävligt djupt i ryggmärgen.
Trump bör oroa sig för kvinnorna och universitetsutbildade moderata republikaner. Hillary i sin tur riskerar att förlora blåställsdemokrater. Det finns indikationer – åt båda hållen – för rörelser över partigränserna. Detta kan mycket väl avgöra valet.
#3: Vem har den bästa interna analysen? Behövs analys?
Alla vet om att demokraterna, sen Obama 2008, är marknadsledande för analysbaserande kampanjer. De gör det bättre än någon annan. Men samtidigt kan det här valets underliga, ofta absurda omständigheter och oortodoxa kontext, vara en offset för befintliga kampanjmodeller.
Fungerar den demokratiska analysen, och den nödvändiga maskinen för GOTV, så vinner man. Punkt slut.
Trump å andra sidan kör sitt narcissistiska känslospel. Enligt uppgifter så skiter han totalt i interna polls (skiter även i att betala analysföretaget), eller analyser som går djupare än ”känns bra”, och många anekdoter vittnar om verklighetsförnekelse där medarbetare inte ens törs komma med dåliga nyheter. Men likförbannat – och trots alla sjuka skandaler och faux pas – har det funkat för Trump hittills.
Så jag räknar inte ut honom ännu. Men förr eller senare blir hans patologiska narcissism hans fall… och jag tror valnatten kommer att erbjuda en brutal verklighetscheck för Donald.
#4: Vem litar du på?
Önsketänkande räcker bara så långt… Förr eller senare krävs det intelligens, utbildning och lämplig erfarenhet. Det finns inget ”sunt förnuft” eller någon alt-right bondepraktika som ersätter verklig kunskap och relevant professionell erfarenhet.
På ena sidan har vi nobelprisvinnare, belönade och beprövade matematiker, modeller som bevisats i verkligheten. De har – om än till olika sannolikhetsgrad – en nästintill unison fördel för Clinton (nej, modeller som har beteendemönster från Lincoln som aktiva parametrar räknar jag inte in).
Motståndarsidan består av en brokig samling serietecknare, Twitter-populister och allsköns patrask från de alternativa ytterkanterna. De är autodidakta, ofta helt utan utbildning eller relevant kompetens, och primärargumenten baseras på känslor, antal mötesdeltagare (cue: Obama vs Romney), körsbärsplockade av antal likes i social media, konspirationsteorier och allmänt nonsens (sorry, menar inte att vara dryg, men jag förstår verkligen inte någon som ser exempelvis Alex Jones som trovärdig).
