I dag har Svenska Dagbladet - är det den tidningen som är Hitlerbloggen? - en artikel om andra världskrigets märkligaste vapen.
http://www.svd.se/lista-andra-varldskrigets-markligaste-vapen
Mestadels handlar det om nazitysklands vapen, men även lite om amerikanska och kanske också andras märkligheter. I sammanhanget värt att notera är att de tyska vapnen inte är så där jättemärkliga egenkligen. I vart fall inte om man ser till hur dagens vapen är konstruerade.
Jag säger då det. Denne Hitler. Ständigt denne Hitler. Död sen länge. Men sannerligen inte bortglömd. Och gissar jag, i smyg beundrad av mången svensk jounarlist och dessas vänner. Tågen gick minsann i tid på den tiden. Inte ens jounarlisterna i Tredje Riket behövde stå i yrsnö och vänta på ett uschligt pendeltåg som aldrig kom.
Ibland undrar jag om inte Sverige nog ändå är världens sämsta land. Man hade länge guldläge. Men snöade in och fastnade på idiotins perrong. Och där står vi nu och stampar och värmer oss med godhetens illusoriska åkerbrasa. Och tåget mot den ljusnande framtid har för längesedan avgått. Utan oss. Och än på länge är det inga nya avgångar mot någon ljus framtid. Och där står vi, i galenskapens yrsnö.
Inte för att SvD:s reportage är dåligt eller så, men det är ju inga nyheter för oss gamla garvade hitlerkännare. Men presenteras av SvD som nyheter.