Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det är din egen uppfattning och inte vad domstolen i den sista rundan, i tingsrätten, kom fram till. För övrigt måste du ha missförstått något väldigt grovt eftersom ditt inlägg inte motsade mitt inlägg.

<Rätt troligt> som du skrev faller alltså in under <Kanske, kanske inte>.

Ingen av vare sig Draifos och mig har uteslutit något. Inomkriminalutredningar liksom imycket annat arbetar man ofta utifrån antagande om sannolikheter. Människor, hög som låg, gatuprostituerade, knarkarjävlar som juristprofessorer som Diesen tenderar. att bete sig enligt invanda beteendemönster. Som man sällan själv observerar och reflekterar över.

När LGW Persson uttalade sig om Anna Lindhs "försvunne" mördare och påpekade att han tog av till höger i motsats till vad vittnen som försökte följa honom påstod. Detta beror inte på att LGWP de facto visste eller att vittnen medvetet ljög, det beror på att LGWP genom sitt yrke vet att personer som bevittnat eller varit med om en traumatisk händelse ofta är sämre vittnen än andra (de flesta vittnen är inte lysande). Och att han likaså genom sitt yrke vet att människor i flykt oftast tar till höger. Och när man började fråga i motsatt område än vad vittnena uppgav hittade man alltså en frisör som hade haft en märkkig kund som efterfrågat en klippning på stört.

Sedan kan jag dock förstå en viss aversion hos polisen mot att göra djupare utredningar bland hennes bekanta.

Det finns förmodligen ett antal orsaker till varför de kan och sannolikt far med osanning om vissa saker, de kan vara rädda (och då rimligtvis mindre rädd för en torsk, även om argumentationen i media säkert har något pedagogiskt uppfostrande värde i att skrämma bort så väl köpare som säljare från Malmskillnadsgatan till "förmån" till diverse individer som likt bin beger sig dit för att leta en "sanning" som väl aldrig kommer att vara alltigenom bekväm för någon.
Eller att de faktiskt uppriktigt vill hjälpa till men blir överambitiösa och kanske börjar hota sådana de uppfattar att veta något. Även vid vanliga överdoser och olyckor så går det otroligt snabbt fantastiska rykten till varför det hänt och vilka som påstås vara inblandade. Jag har själv hört saker om folk i min närhet som jag uppfattat som ytterst osannolikt men som ändå kan vara sant även om jag aldrig befunnit mig i en sådan situation som motiverar denna uppfattning om just personen som var föremål för ryktesspridningen.

Jag tänkte på det idag igen när jag läste intervjun med Madeleine Ekfalks (hon som hittades ingjuten i betong vid Upplands Väsby) föräldrar och bror. De ger uttryck för dels obehag att inte veta vad som hänt, de har inte heller ens ett exakt dödsdatum på stenen. Och upplevelsen att det sågs som mindre värt när hon anmäldes försvunnen för att hon var missbrukare.
Men det har nog inte enkelt de orsakerna, visst finns väl polis m. m. som ser ned på missbrukare men oftast beror nog den jargongen på att det kan vara ett tröttsamt och slitigt del av arbetet. Oftast är det ju så att missbrukaren eskalerar de självdestruktiva inslagen är de dessutom formellt sett vuxna finns inte mycket polis kan göra bara för att de inte hör av sig. Det är ju en del av sidan som blir det jobbiga för de anhöriga, får polis uppgift om misstänkt kriminalitet hos den försvunne missbrukaren så har de ju större utrymme att agera. Men samtidigt så skyddar vår lagstiftning anhöriga i viss krets från att ens behöva vittna i domstol vid allmänna brott, det har väl inte bara grund i att vi inte vill uppmuntra ett Stasisamhälle men även att anhöriga ska kunna distansera sig från kriminella familjemedlemmar. Har du ingen plikt att berätta något så behöver du heller inte ha reda på allt om den kriminelle anhöriges umgänge, det blir lättare att hålla dem på avstånd.

Jo, jag vet innebörden av "if ifs and buts were candies and nuts". Jag råkar vara jurist själv, man spiller inte nämnvär tid på sådant som är mindre väsentligt. Man bryr sig inte om att lägga tid på att motbevisa en styckning om det inte i sig är just detta som är föremål för prövning. Och det var det inte. Styckning/brott mot griftefrid var icke vad åtalet gällde. Att "pöbeln" kännerså gör det inte "sant".


Mitt inlägg ska snarare tolkas som ett understatement. Hade försvaret agerat på ett åtal gällande brott mot griftefriden så hade sannolikt argumentationen lagts upp efter det och dessa domskäl hade antagligen inte stått sig i en självständig rubricering.

För att han blev inte dömd till det på ett formellt korrekt sätt. Tingsrätten är icke behörig att pröva det när åtal inte väckts. Att sedan Socialstyrelsen använder detta som underlag för att principiellt ge yrkesförbud liknar mer bananrepublikmetoder än vad jag skulle vilja kalla "dom" . Det förtjänar inte vad man kallar "erkännande" även om man accepterar faktum.

Du missar en stor del av poängen. Styckningen, bevisningen för den, var en central del i bevisningen för åtalspunkten mord. Håller du med eller inte?

Alla indicier som polisen fick ihop ingick i åtalet. Ingen bevisning lämnades därhär därför att <styckningen inte var föremål för prövning>.

Att då, som du verkar göra, tro att försvaret skulle ha strukturerat argumenten på ett helt annat sätt om brottet det vill säga styckningen inte vore preskriberad och faktiskt var en del i stämningsansökan, är naivt. Och inte så lite heller.

Vad du menar med att <dessa domskäl hade antagligen inte stått sig i en självständig rubricering> fattar jag faktiskt inte.

Jag kan hålla med om att styckningen utgjorde en central del av bevisningen för åtalspunkten mord, MEN inte att detta indicium vare sig visar att ens mord begåtts eller vem som utfört styckningen. Rajs verkar ju även vela något på om styckningen var fackmannamässigt utfört eller inte.
Även om Helin drog en rövare där som väl kanske gränsar till tjänstefel innebär det inte att det var lämpligt att TR i skälen argumenterar för att styckningen nog skett vid rättsläkarstation och av dessa.

Togs det upp i huvudförhandlingen i TR att CdC hade en bekant med kriminellt våldsamt förflutet som händelsevis hade verksamhetsokal rätt nära där säckarna återfanns?

Tingsrätten har ju ett övervägande lekmannainslag så deras dom är väl, om man ska vara lite sarkastisk (och varför inte, det får väl alla i en maktposition tåla?), demokratisk. Och förmodlugen bestod lekmannainslaget av hyfsat rött medelklass folk med inte alltför hög utbildning eller annan erfarenhet än att nött sittfläsket på partisammanträden tillräckligt lång tid för att förtjäna en plats där de får vara med och bestämma lite. Precis typen av folk som inte kan kalla en spade en spade, en medeklassmänniska i majoritet som ambitiöst och nitiskt driver utvecklingen till bananrepublikstadiet i sin iver att paketera händelser och personer i utstyrslar som överensstämmer med deras uppfattning om vad som är gällande norm (oavsett om uppfattnungen är riktig eller ens rimlig).

Det är ungefär samma fenomen när man ser rubriker som "småbarnspappa mördad" och det visar sig att "småbarnspappan" levt på ett sätt med tung och våldsam kriminialitet (all tung kriminalitet är inte direkt våldsam, jag avser straffvärdets mätning i antal år) på ett sätt som knappast tar hänsyn till hens barns intresse av att ha fader tillgänglig. Det där förment empatiska förhållningssättet i argumentation uppfattas lätt som rätt påklistrat och falskt av en hel del. Inte nu att man för densskull ska sparka på den som ligger, det finns mycket som yttras om folk på den såkallade skuggsidan som i sak är rätt smaklöst och småaktigt.... MEN ett gäng kriminella och prostituerade som ev ljuger (kanske med goda skäl) är för densskull inte oantastliga. Även om det av olika skäl av polis och åklagare ses som ogjort att utreda det.

Det är lite som proffsofferargumentet när statsråd begått bedrägerier eller annat. Även om personens position omöjliggör åtal så är ju handlingen i sig kriminell, och det är alltså inte "kampanj" att låta bli att vara tyst.

Det är nog ingen som har missat din poäng nu. Strikt juridiskt hade de alltså kunnat dömas för brott mot griftefriden, om det hade funnits skäl att anta att de hade begått ett sådant brott, och om ett sådant brott nu inte hade varit preskriberat.

Du är uppenbarligen jurist, och du har redan förklarat juridiken kring det här flera gånger för oss nu. Frågan är alltså vart du nu vill komma med att upprepa dina inlägg. Vill du kanske liksom Lawn på ett fegt sätt insinuera att det faktiskt skulle finnas skäl att anta att Härm och Allgén är de som har utfört mordet och/eller styckningen? Kanske det i så fall är mer juste att säga det rent ut så att andra får möjligheten att på ett sakligt sätt bemöta dessa stollerier?

Teoretiskt kan det väl vara möjligt att de KANSKE hade dömts för det, mer sannolikt är väl att försvaret då ägnat styckningen i sig mer uppmärksamhet OM den hade en egen åtalsrubricering (appropå kommentaren i Sommarsemesterns sista stycke). Nu handlade väl processen mycket om att bemöta påstådda upplevelser från ett litet barn som påverkats i rätt hög grad av sin mor i en mycket ful vårdnadstvist.
Men här kom alltså det demokratiska yttrandet inför feministkampanjen, man godtar expertis om att ungen svamlar men eftersom nu säckarna återfanns "nära" Härms arbetsplats så vill man ha dem skyldiga till något i vart fall, och man drar till med ett guilt by association argument.

Det är teoretiskt och praktiskt uteslutet att Hovrätten hade gjort något annat än att helt och 100%-igt underkänna ickebevisningen och avfärda indicierna. Det som också hade hänt är att Marianne Seppelä hade prövats tidigare för sin mened och fotohandlarparet liksom "mamman" hade sannolikt förstått innebörden av detta. Givetvis hade "mamman", Allgéns fd hustru, drivit detta i sin oheliga lilla stödgrupp med Monica Dahlström-Lannes, Jovan Rajs, Ewa Tures, Hanna Olsson och Christian Diesen och visst hade Hanna Olsson fortsatt driva sin lögn i DN Kultur men hon hade avfärdats tidigare. Några legitimationsärenden hade inte varit aktuella, de hade kunnat arbeta som läkare och stämma staten. Quick-skandalen hade kunnat stoppas i sin linda och Margit Norell hade ställts till svars. Huvuden hade rullat tidigare. En friande Hovr. dom hade fått konsekvenser.

Både Allgén och Härm har uttryckt att det bästa hade varit om de dömts felaktigt i TR eftersom haveriet då formellt hade kunnat avslutas i Hovrätten. Nu friades de (helt korrekt) men tyvärr fogade man in det rättsvidriga domskälet.

Men detta vet ni redan.

Jag orkar inte gå igenom diverse handlingar så jag förlitar mig på vad ni skriver i tråden. Det jag vill få svar på erkände någon läkare att han varit med och styckat ca kropp? I så fall varför styckade läkaren kroppen?.

Självklart inte. Läs sammanfattning. (Nu vet jag exakt vad Lawn kommer att skriva).

Här fick du svar sist. Du har en bestämd uppfattning men du orkar inte läsa in dig på fallet? Jag tror dig inte.