Vilken film ska du se nu och varför? v2.0

Jag tyckte den var bra. Först tänkte jag besviket att det var någon remake av Opening Night men sen insåg jag att infogandet av assistenten som bollplank ger temat nytt djup och jag finner mig nästan mer intresserad av assistentens reaktioner på skådespelarens alla egendomligheter än Binoches kris.
Jag tyckte inte att filmen var så tänkvärd som såhär dialogtungt drama borde vara men jag uppskattade ändå filmen. Det var häftigt hur pjäsen de repeterade speglade skådespelerskans / assistentens egna relation och man ofta frågade sig om de spelar karaktärer eller diskuterar som sig själva. Även intressat hur teknik är en konstant del av filmen, jag vet inte exakt vad regissören vill säga med detta men det speglar onekligen vår samtid på ett träffande sätt.

Detta är också filmen då jag acceptera Kirsten Stewart som väldigt vass skådespelare, jag tycker hon var sjukt oinspirerad i Twilight och Into the Wild så har aldrig riktigt förstått hajpen förrän nu.

Det blir 3 / 5 för mig också, jag uppskattar delar av den mycket men jag känner mig på att det inte är en film jag kommer bära med mig något längre tag.

Pallar inte mera skräck så avslutar med The BFG.

Som Situations skrev så är den väldigt annorlunda från vad som han senare skulle göra för filmer. Men jag tycker den är en rätt trevlig stumfilmskomedi, även om den som de flesta stumfilmskomedierna är mer charmig än rolig. Ozus bästa 30-tals film tycker jag är The only son, har du sett den? Den är mer lik de filmer som han senare skulle bli känd för än I was born, but....

Okej. Har nästan sett allt han gjorde från Late Spring och framåt men inget före. Tar och ser The Only Son (1936) nu då.

Det du skriver stämmer väldigt bra överens med mitt intryck av filmen och det gällde även Stewart. Gjorde en snabb sökning för att se om jag skrev ett omdöme av den när den var ny men icke. Hade dock lämnat en kommentar om att det var kul att Stewart verkade ta bättre roller och dessutom prestera i de.

_____________
Gillade The Only Son (1936). Härligt lågmäld och innehåller det mesta av det som särskiljer Ozu rent stilistiskt. Blockingen är stilig och jag gillar att han drar ut på de shots han använder mellan scener mer än vad han senare skulle göra. Missade dock om det någonsin gavs någon motivation till varför han inte hade någon kontakt med sin mor under de tretton år han var iväg och pluggade samt bildade familj.

Edit: Fortsätter med Le Sang d'Un Poète (1932)

Jude Law till rakning i eXistenZ (1999).

http://www.imdb.com/title/tt0120907/

Nu ska jag se den enda långfilmen utav Alejandro Inarritu jag har osedd. Amores perros (2000) står på schemat.

http://www.imdb.com/title/tt0245712/

Kör vidare på mitt Ozu-marathon med nästa del i projektet. BlackMetal verkade gilla den och Martell pratade gott om den, kvällens film är The Only Son.

Ikväll ska jag glutta på James Camerons The Abyss.
Jag hoppas på något i stil med The Sphere eller Event Horizon.

http://www.imdb.com/title/tt0096754/?ref_=nv_sr_1

Den minns jag som riktigt bra. Han gjorde ju faktiskt en del bra film, den gode Alejandro G. Iñárritu, innan han började göra patetisk kvasiarthouse och blockbusters som The Revenant och Birdman.

Håller nog Babel som hans bästa av de jag sett. Tyckte även att The Revenant förtjänade en upphöjd fyra efter omtitt på BD. Har ej sett hans tidigare filmer men har dem på min watchlist.

Biutiful (2010) är jag dock lite skeptisk till då den mest verkar vara ett gotteri i misär som jag inte känner mig så värst sugen att spendera 2½ timme på. Skulle ni säga att den är sevärd eller bläh?

Babel tycker jag också var väldigt bra. Det han har senare, not so much.

Biutiful har jag inte sett fast jag har hört att den ska vara just ett riktigt misärfrosseri av rang. Det behöver dock inte betyda att den är dålig, men den lockar mig inte överdrivet mycket.