Arboga: Mord på Aki Olavi Paasila, 2015-08-08 och Göran Möller, 2016-08-03

Absolut, men inte utan hänsyn. Det är brottsbalken som reglerar vad som kan tas upp som brottsliga diskrepanser i ärvdabalken. ÄB kan beröra fler avsnitt om resonemang kring skäl att frångå/justera arvsrättens huvudlinjer, och hänvisningen ligger då i detta fallet (död genom mord/mordförsök) till Brottsbalken, eller vilken av dom andra 10st juridisk balkarna som än blir aktuell.

Ärvdabalken 15 kap. Om förverkande av rätt att taga arv eller testamente
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/arvdabalk-1958637_sfs-1958-637

Mordförsök kan bedömas enligt samma straffmätning som att brottet blivit fullbordat.
Ärvdabalkens berörda avsnitt har Hamilkar tidigare lagt i tråden. Brottsbalkens aktuella kapitel hittar du i mitt inlägg du häri citerade

Bröstarvingar har en laglott som inte föräldrarna kan testamentera bort till någon annan.

Jag föreslår att du läser de avsnitt som det hänvisas till i brottsbalken -- se dem som en tilläggsskylt i trafiken, de gäller kopplade till avsnittet i ärvdabalken.

Så nej - mordförsök räcker inte för att förlora arvsrätten.

Edit:
Ur ärvdabalken:

3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ om den som har begått ett brott gäller
också var och en som har medverkat till brottet såsom sägs i 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken. Lag (1991:1547).

BrB kap 23

4 § Ansvar som i denna balk är föreskrivet för viss gärning skall
ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som
främjat denna med råd eller dåd. Detsamma skall gälla beträffande
i annan lag eller författning straffbelagd gärning, för vilken fängelse
är föreskrivet.

Den som inte är att anse som gärningsman döms, om han har
förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars
för medhjälp till det.

Varje medverkande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet
som ligger honom till last. Ansvar som är föreskrivet för gärning av
syssloman, gäldenär eller annan i särskild ställning skall ådömas
även den som tillsammans med honom medverkat till gärningen.

Vad som sägs i denna paragraf skall inte gälla, om något annat
följer av vad för särskilda fall är föreskrivet. Lag (1994:458).

5 § Har någon förmåtts att medverka till brott genom tvång, svek eller
missbruk av hans ungdom, oförstånd eller beroende ställning eller ock
medverkat allenast i mindre mån, må straffet för honom sättas under vad
för brottet eljest är stadgat; i ringa fall skall ej dömas till ansvar. Detsamma skall gälla, då fråga är att ansvar som är stadgat för någon i
särskild ställning skall ådömas annan medverkande.

Men föräldrar kan, så länge som dom lever och är tillräkneliga (inte har förmyndare), göra vad dom vill med sina tillgångar.
Bröstarvingar kan ifrågasätta om transaktioner gjorts för att kringgå arvslagstiftningen, men utgången av en sådan arvstvist är inte given.

–

Jag håller med, väldigt svårt att värdera.

Själv har jag en bra relation med flera av mina ex (vilket inte alltid är bra pga risken till "återfall", men nu är jag OT)

lasternassumma sätter fingret på varför jag känner att JM kan ha en beskyddare hos rättsvårdande myndigheten även fast det är i linje med hur hon beskrivs som person att "stå över lagen"

Som du är inne på, det kan finnas en hållhake.
Det kan även röra sig om gemensam vinning, någon form av betalning till polismannen.
Något så enkelt som att känslor finns kvar, kanske medlidande, "hon är ju en bra person egentligen".

Tvärtom - den kvarlevande föräldern försöker kringå lagstiftningen med sådana åtgärder - inte bröstarvingen som begär återställande.

ÄB 7 kap. Om laglott

Nej?
Om man skulle dömas för delen av ett fall av mord & nu då specifik del om mordförsök på sina (ena föräldern) föräldrar vid ett och samma gärningstillfälle, till rimligtvis 18år/livstidsfängelse, utläser du alltså att denne dömde helt garanterat kommer få rätt till sin arvslott?

En kopp kaffe nu efter lunchen, innan svar kanske?

JM får inte ärva sin far - däremot sin mor, eftersom hon inte orsakat hennes död - det är vad Ärvdabalken säger.


15 kap. Om förverkande av rätt att taga arv eller testamente

1 § Den som genom brott uppsåtligen har dödat någon får inte ta arv eller
testamente efter denne. Är den dödade arvinge eller testamentstagare
efter någon annan, får gärningsmannen inte bättre rätt till arv eller
testamente efter denne än om den dödade hade levat.

Vad som sägs i första stycket gäller även när någon annars har orsakat
någon annans död genom en uppsåtlig gärning som innefattat våld på den
dödades person och utgjort brott för vilket lindrigare straff än fängelse
i ett år inte är föreskrivet. Lika med våld anses att försätta någon i
vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte, om gärningsmannen
var under femton år.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte heller, om det
föreligger synnerliga skäl däremot med hänsyn till gärningens
beskaffenhet. Vid bedömningen av om det med hänsyn till gärningens
beskaffenhet föreligger synnerliga skäl skall också beaktas,
1. om gärningsmannen begick gärningen under påverkan av en allvarlig
psykisk störning, eller
2. om gärningsmannen var under arton år och hans handlande stod i samband
med uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga hos
honom. Lag (1991:1547).


Om en person överlever ett mordförsök så har man INTE orsakat dennes död.

Om mordförsöket straffmäts som ett mord (vilket Brottsbalken säger kan göras), kommer det i rättslig praktik inte vara någon skillnad på mord och mordförsök gällande vad ÄB reglerar om laglott.

Nej, det hjälper inte.

Det står tydligt i Ärvdabalken att det skall ha lett till någons död. Inte kunnat göra det, inte efter en viss straffskala eller ens viss rubricering -- utan det skall handla om att någon dött och detta skall skett genom en handling som klassas som våld/uppsåtlig.

Du kan alltså köra av vägen, dömas till två års fängelse för vårdslöshet och vållande till annans död och ändå ärva personen.
Du kan däremot inte nekas arv för ett försöksbrott som inte lett till att den andra dör.

Jag vet inte vad du menar med "tvärtom", men...
Jag kanske uttryckte mig otydligt. Jag kan förtydliga med ett exempel.

Anta att Anki skänker alla sina tillgångar till U*rika strax innan hon går bort.
Alternativt att Anki testamenterar sina tillgångar till U*rika.
Då kan JM hävda att detta gjordes för att kringgå arvslagsstiftningen, så att hon själv,
JM inte skulle få sin laglott i egenskap av att vara bröstarvinge.
JMs eventuella rättigheter i dessa fall inträder inte med automatik. Hon måste inom
6 månader begära jämkning av testamente, t.ex. Förskott på arv ska också avräknas
från arvslott. Arvslagstiftningen är komplex. Det var därför jag skrev att utgången
av en tvist i fall lika de här beskrivna inte är givet.

Detta kan ju förändras i framtiden. Laglottens vara eller icke-vara är ju under debatt.

Hoppas det var lite tydligare.

–

Åter igen då:


Det står alltså tydligt i Ärvdabalken att detsamma om laglott kan gälla en mördare, likväl som en mordförsökare, med hänvisning till: