Citat:
Ursprungligen postat av
vallero
Roligt skrivet! Jag tror J famlar efter halmstrån när hon i sinnesundersökningen alluderar till en miserabel barndom och elaka föräldrar. För det första så är det inget försvar utan ett hopplöst tafatt försök att spela på känslor. Även om förhållandet till föräldrarna skulle ha varit ansträngt, så tror jag modern, systern och andra närstående tämligen enkelt kan nyansera bilden av den förfördelade Johanna.
Att modern skulle agerat i maskopi med MR antar jag är en del av "kåseriet", men skulle hon försöka sig på någon form av strategi som bygger på scenariot att någon har "satt dit henne" kommer det snarare cementera hennes skuld.
Vad har hon för val – förutom att erkänna? – Antaget att man dels hittat bevis i bilen och att denna befunnit sig intill mordplatsen vid tidpunkten för brottet, och dels att det finns en direktkoppling mellan ett av offren och MR så måste hon söka lösningen på problemet att MR på eget bevåg begått brotten – utan att minsta lilla pinal saknats i huset.
JM har sagt att hon och MR varit hemma när mordet begåtts. Hittar hon ingen förklaringsmodell till varför hon synes skydda sin fars baneman och tilltänkte make så bör hon förstå att hennes roll som anstiftare är klappad och klar; därför måste hon låtsas som att hon inte vet vad han haft för sig medan hon legat och sovit; en hållning som också håller inför MR.
Hon måste försöka få rätten att inte kunna utesluta mamman som anstiftare; det är bara hon och mamman som kan ha haft ett direkt egenintresse i att pappan avled. MR:s intressen begränsar sig i andra ledet till pengar och uppehållstillstånd.
Vid tidpunkten för de aktuella läkarintygen vet hon inte hur förhören med MR avlöpt; hon vet inte vad han sagt och inte sagt– men hon vet vad hon själv har berättat för honom.
MR understryker att han hatar översittarfasoner och att han aldrig har reagerat med våld utan att det varit befogat. Han berättar att han fått ett fängelsestraff för att han misshandlat en polisman som ofredat hans flickvän och att misshandeln varit en hederssak. Vidare säger han sig ha trakasserats och blivit orättvist behandlad. - För att begå ett dubbelmord bör han ha varit synnerligen motiverad, och den enda som här kan ha gett honom input har varit den han bott tillsammans med i ett halvår: JM.
Det ”tyranni” som JM på olika sätt ger uttryck för att ha blivit utsatt för har säkert också i groteskt uppförstorade delar kommunicerats till MR: Han kan antas ha blivit allt mer förbannad och upprörd över vad han fick höra från JM; hur hon som var så snäll och hjälpsam haft det under
sin uppväxt, och allt hon haft att tampas med. – Han ville göra henne en gentjänst; för varje joint han rullade blev han allt mer övertygad om att morden var befogade; logiska och enbart ett skipande av rättvisa. Våldet han skulle utöva var berättigat – och han skulle också själv uppnå fördelar. Det är bl.a. därför han till läkaren säger att han belastats med ”obefogad skuld”.
JM måste hålla fast vid det hon anförtrott MR; hon kan inte avvika för mycket från den historien. Men hon kan heller inte belasta sin mor, utan tvingas till en kompromiss där hon i stället söker så tvivel om sin egen skuld. Samtidigt måste hon kalkylera med att MR berättar sanningen och kan därför inte lägga sig alltför nära det hon tutat i honom. Hon vet också att allt hon säger under förhören kan utnyttjas till att spela ut henne mot MR.
MR bör i takt med att förhören fortskrider och bevisen hopar sig komma till insikt om att han ingenting har att förlora på att berätta sanningen om sin matmor – något som JM får svårt att värja sig mot.
