Citat:
Här tappas inget grepp; hon vet hur en slipsten ska dras; nu är det nya tag som gäller: Det är mamman och MR som är ”partners in crime”, och MR ljuger naturligtvis inte bara om sin ålder; han ljuger om allt plus lite till.
Hennes strategi är att pappan var en tyrann som också toppred och kuvade sin hustru, och att mamman efter 46 års helvete till slut fick nog. - Att MR först anföll fel säng måste skrivas på det förhärskande mörkrets konto.
Pappans tyranni var så utstuderat och avskyvärt, och satte sådana spår i hennes själ, att hon aldrig kunnat ha ett normalt förhållande med någon man. - Hon har försökt; främst för att göra föräldrarna till lags, men innerst inne vetat att det aldrig skulle komma att fungera. I slutet av 90-talet blev hon tvungen att uppsöka en psykolog för att få lugnande medicin mot sin panikångest, men borde i stället ha inriktat sig på att söka bearbeta sina traumatiska barndomsupplevelser.
Föräldrarna var bosatta på minutavstånd från hennes egen bostad. MR tillbringade ofta tiden i lägenheten när hon arbetade. Han har vetat var nycklarna till såväl tjänstebilen som garaget där bilen brukar parkeras, finns. MR har kommit och gått som han velat och den aktuella mordkvällen var de bägge hemma. Hon var i full färd med att brodera de sista langettstygnen på ett kuddvar hon tänkt ge bort som present till en vän, och vad MR beträffar befann han sig på sitt rum och spelade musik; hon vet att hon flera gånger bad honom skruva ned volymen. När hon avslutat sitt handarbete hade hon gått och lagt sig relativt tidigt; någon gång runt halv tiosnåret eftersom hon nästföljande morgon skulle köra till Stockholm för ett inbokat arbetsmöte med VD:n i ett nystartat familjehemsföretag.
Hennes strategi är att pappan var en tyrann som också toppred och kuvade sin hustru, och att mamman efter 46 års helvete till slut fick nog. - Att MR först anföll fel säng måste skrivas på det förhärskande mörkrets konto.
Pappans tyranni var så utstuderat och avskyvärt, och satte sådana spår i hennes själ, att hon aldrig kunnat ha ett normalt förhållande med någon man. - Hon har försökt; främst för att göra föräldrarna till lags, men innerst inne vetat att det aldrig skulle komma att fungera. I slutet av 90-talet blev hon tvungen att uppsöka en psykolog för att få lugnande medicin mot sin panikångest, men borde i stället ha inriktat sig på att söka bearbeta sina traumatiska barndomsupplevelser.
Föräldrarna var bosatta på minutavstånd från hennes egen bostad. MR tillbringade ofta tiden i lägenheten när hon arbetade. Han har vetat var nycklarna till såväl tjänstebilen som garaget där bilen brukar parkeras, finns. MR har kommit och gått som han velat och den aktuella mordkvällen var de bägge hemma. Hon var i full färd med att brodera de sista langettstygnen på ett kuddvar hon tänkt ge bort som present till en vän, och vad MR beträffar befann han sig på sitt rum och spelade musik; hon vet att hon flera gånger bad honom skruva ned volymen. När hon avslutat sitt handarbete hade hon gått och lagt sig relativt tidigt; någon gång runt halv tiosnåret eftersom hon nästföljande morgon skulle köra till Stockholm för ett inbokat arbetsmöte med VD:n i ett nystartat familjehemsföretag.
Roligt skrivet! Jag tror J famlar efter halmstrån när hon i sinnesundersökningen alluderar till en miserabel barndom och elaka föräldrar. För det första så är det inget försvar utan ett hopplöst tafatt försök att spela på känslor. Även om förhållandet till föräldrarna skulle ha varit ansträngt, så tror jag modern, systern och andra närstående tämligen enkelt kan nyansera bilden av den förfördelade Johanna.
Att modern skulle agerat i maskopi med MR antar jag är en del av "kåseriet", men skulle hon försöka sig på någon form av strategi som bygger på scenariot att någon har "satt dit henne" kommer det snarare cementera hennes skuld.
__________________
Senast redigerad av vallero 2016-10-26 kl. 13:12.
Senast redigerad av vallero 2016-10-26 kl. 13:12.
