Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

Dålig jämförelse. Det hade mer vart som att en gubbe var bästa polare med tre rånare/tjuvar, för att sen tillslut bli rånad av sina ''polare''.
Hon visste vem Martin var, hon tog en risk för sin personliga tillfredsställelse, och denna gången hade hon inte oddsen på sin sida.

Finns bilderna i FUpen eller? Dom visade lite bilder på veckans brott igår.
Kommer dom därifrån?

Vilket enormt tankefel du gör. Är du verkligen så här korkad eller spelar du?

I alla fall. Båda två har givetvis skuld. Deras skuld är dock av olika art. På vilket sätt redde jag ut i mitt tidigare inlägg (jag förklarade varför jag anser att Lotta har skuld, varför GM har skuld är rätt självklart och behöver inte beskrivas närmare). Det ena förtar inte det andra, GM har alltså lika mycket skuld oavsett. Du verkar vara av uppfattningen att skuld är något mätbart matematiskt
+1 Word!

Vilka var detta då vanliga svensson eller?

Nej hon hade inte ansvar för psykotiska Martin, dock har man ett ansvar för sig själv dvs man bör inte utsätta sig för fara medvetet , Lotta var 41 år och visste att M både misshandlat och dödat om man då väljer att bli flickvän till en sådan kille då utsätter man sig för risker och när man är 41 år så har man också ett konsekvenstänk och kan föreställa sig att detta kan hända igen. Hela storyn är så tragisk men trots att han knäckte hennes revben och slog sönder henne så fortsatte hon att sms:a honom och hålla kontakten, Martin som borde suttit i en grop för längesedan är lika farlig som ett rasande lejon . Skönt att ingen av dem hade barn som behövde uppleva detta

Hur gammal är "barn" ?
I högstadiet, 13-15 år, var han allt annat än osynlig. Han var högljudd, bråkiig, ilsk, fick utbrott.

Tragiskt självklart, samtidigt lite Darwin-awards över det hela.

(Psykopaten borde självklart ha avlivats för länge sedan)

Tja inte vet jag exakt men.
Han har ju mindervärdeskomplex, han är paranoid. Hela Sverige har sett hans ansikte, flashback skriver mängder med inlägg om hur vidrig han är. Han ska sitta i fängelse tills han kommer ut gammal och skrynklig. Han kommer att träffa kvinnor i besöksrum 1 gång i månaden eller vad som nu gäller. Vad dom kvinnorna gör när dom inte hälsar på kan han bara fantisera om. Han är extremt svartsjuk och har ett enormt kontrollbehov. Hans sätt att tackla situationer som han inte behärskar är att slå folk sönder och samman. Han är inlåst och kan inte fly genom våld när han blir rasande. Jag är anonym.
Öppet mål som jag ser det.

Det är inget tankefel överhuvudtaget, utan det är du som helt uppenbart inte förstår vad jag försöker förklara. Jag hänvisar till mina tidigare inlägg i ämnet, och om du ändå inte förstår, då kommer du inte att förstå innan du får lite mer erfarenhet och verklighetsuppfattning.

Ni äcklar mig nästan lika mycket som martin. Korkade snorungar utan respekt, med mundiarré.

Men fattar du inte ditt jävla pucko att hon inte valde att bli flickvän till någon som hon visste hade misshandlat och dödat? Har du aldrig själv svarat på en kontaktannons? Brukar det vara kutym i din släkt att man röjer sina mörkaste familjehemligheter på första daten?

När hon hade tagit kontakt med honom var det redan för sent. Ingen avslutar med Martin som han själv sade innan han slog ihjäl henne. Visst, hon hade kunnat lämna lägenheten, byta identitet och flytta till norra Lappland. Det låter enkelt på pappret, men hon kanske ville ha den basala rättigheten att vara fredad i sitt eget hem, vad vet jag om kvinnor?

Jag ger dig helt rätt i det fetade. Har försökt framföra detta flera gånger. Men det har varit svårt - kanske mitt fel som inte kunnat förklara tillräckligt bra?!
Men du sätter bra ord på det!

Om någon av oss alla hade haft en dotter i sin ungdoms blomning som kom hem med Martin och efter en tid berättade om misshandel o hoten o att hon flera gånger snortat kokain o funderade på att börja med hans anabola för att bli mer "deffad".
Skulle vi verkligen inte bli upprörda o tycka att hon har ett förbannat ansvar att göra slut o sätta stopp? Skulle vi inte bli förbannade om hon hade så dåligt omdöme o var så inihelsike naiv att hon trodde att detta inte skulle sluta i en katastrof?

Jo det skulle de flesta oss tycka. Jag tycker att 41-åriga Lotta - som gjorde allt detta - också visade upp dåligt omdöme och naiva beslut.

Och kanske borde man som anhörig lagt sig i mer när man fick vibbar om vad hon höll på med - precis som "Utflyttad" postat flera gånger.

Men det är nog lättare att styra en tjej runt 20 än en 41-årig kvinna.
Speciellt som hon mörkar sanningen o faktiskt berättar för omgivningen att hon slutat träffa Martin - medan hon forsätter att sms o tjata på honom att höra av sig och planerar gemensam framtid med barn mm. Svårt för många att agera o styra upp situationen då.

Och till alla som uppger att Lotta inte kunde välja - hon valde ju bevisligen bort Per. Valde att inte gå tillbaka till honom fast han väntade o ville. Det hade hon ju kraft o pondus att bestämma. Hon säger ochså till Martin i ett sms att hon "är sjukt målmedveten" i sina beslut om att träna o bygga muskler.
Om man är en svag viljelös person brukar man inte samtidigt vara sjukt målmedveten och oftast inte ha pondus att hålla ett efterhängset ex ifrån sig.

Jag ville aldrig bli personlig i tråden men känner att jag måste försvara kvinnor som är eller har varit utsatta för psykisk och/eller fysisk misshandel. Vare sig de eller som i det här fallet Lotta har något medansvar överhuvudtaget. Det hade inte jag heller.

Jag blev kär och levde tillsammans med en man som var sjukligt svartsjuk. Han var inte våldsam men jag begränsades mer och mer för varje år som gick. Så småningom skaffade vi barn. Då började allt att spåra ur. Han började hänga ute i kretsar som missbrukade och föll sen själv in i ett missbruk. Det blev helt enkelt ohållbart att leva med ett litet barn under de omständigheterna. Hade jag varit ensam hade jag nog fortsatt förhållandet men nu handlade det om mitt älskade barn.

Vi separerade något år efter all turbulens och det var då mitt riktiga helvete började.
Det här skedde innan lagen om kvinnofridskränkning men det var det jag var utsatt för även fast jag aldrig blev fysiskt misshandlad. Det var dödshot, påhittade män som jag skulle ha haft ett förhållande med, hot med knivar etc.

Min överlevnadsinstinkt kickade in och jag förstod att jag måste låta honom få fortsätta ha kontroll över mig så att jag med små små steg kunde gå mot frihet. Jag var väldigt noga med att hålla mig lugn och inte göra eller säga något olämpligt för då trodde jag att han skulle göra allvar av sina hot att döda mig.

Min plan om att sakta ta tillbaka kontrollen fungerade men det tog drygt 3 år. Varför jag stod ut och inte sökte skyddat boende under den här tiden var för att jag inte hade någon ork till det. Jag försökte bara överleva dagen. En polisanmälan gjordes av mig under den här tiden då det fanns teknisk bevisning och det ledde till åtal och dom.

I slutet på de här 3 åren rann sinnet av mig och jag knuffade honom och skrek. Då fick jag veta att nu ska du dö och blev inslängd i dörr och hamnade på golvet. Just då dog jag bildligt talat. Jag fick inga fysiska skador men att i några minuter vara helt övertygad att du ska dö sätter så djupa spår i själen att man nog måste vara med om det för att verkligen förstå.

Jag fick till slut hjälp och polis tillkallades men de kom inte. Förklaringen som gavs efteråt var att det var vaktombyte. Jag gick näst följande vardag till polisen för att göra en anmälan. Sedan hände ingenting.

Det gick ca fyra månader innan jag blev kontaktad av polisen. Då fick jag veta att de håller på att förbereda ett åtal då han begått andra brott. Polisen undrade om jag ville fullfölja min anmälan. Jag sa att jag skulle tänka på det men var vid det här laget skitförbannad på polisens hantering av min anmälan.

Jag ringde upp min baneman och sa krasst att ska vi göra en deal. Om jag inte fullföljer min anmälan lovar du då att lämna mig i fred. Jag höll inte fast vid polisanmälan och det blev lugnare. Det hade för all del blivit lugnare det sista året och det tog jag med i beräkningen när jag chansade på en deal istället för en polisanmälan.

Så hur vi som har varit eller är utsatta tänker är det nog ingen som kan förstå. Lotta gjorde nog sina beräkningar på hur hon bäst skulle hantera sin situation. Det lyckades inte i hennes fall men vi har något att lära och hon var lika lite medansvarig precis som jag.