Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Det är ett faktum att en mening kommer att tolkas olika beroende på hur du kommaterar.

- Nu ska vi äta Johan
Stackars Johan. Vi ska äta upp honom.

- Nu ska vi äta, Johan
Inte riktigt lika synd om honom. Han är välkommen till bords.

Nu är jag nyfiken på hur du tycker att detta exempel relaterar till det som diskuterades. Berätta!

Det du skriver är obegripligt.

‘Jag som inte vill delta i överläggningarna respekterar dem [som vill].’
är väl inte så obegripligt, givet viss stil?

Det har inget med talspråk att göra, utan istället två olika sätt att betrakta samma sats. En förkortad sats kan bära med sig outtalad information som leder till att en alternativ tolkning är legitim.

Nu förstår jag vad du menar. Dels framgår knappast av den isolerade meningen om jaget deltager, inte gör det eller endast är observatör -- sådant framgår sannolikt av sammanhanget --, dels skiljer detta inte meningen från "de som"-varianten, där man kan tolka in dylikt i precis lika hög grad.

Det kan vara bra att känna till hur varianten har uppkommit. Enligt traditionell grammatisk uppfattning är "de som"-varianten helt enkelt felaktig. I takt med skolans och civilizationens förfall, sedernas förflackande och den goda stilens utplånande har mindre vetande i allt större utsträckning tagit till att skriva på det inkorrekta sättet. Den s.k. språkvården har svarat med att uppfinna en grammatisk förklaring som skall göra det tidigare felaktiga tillåtet.

Det relevanta i denna historia är att det andra skrivsättet, som nyligen förärats en grammatisk förklaring, uppstått för att skribenter inte förmår skilja på de och dem (ämnet för tråden). Man kan även se att det tilltager i omfattning, att skribenter som använder det tenderar att göra det genomgående och att det inte finns någon enda som faktiskt alternerande använder formerna för att uttrycka någon betydelsenyans. Detta att en sådan skillnad skulle föreligga är därmed fria fantasier här i tråden.

(Min uppfattning är att satskommateringen på sin tid var till stor hjälp för att landa rätt i de/dem som, och att övergivandet därav, och för all del kommatering överlag, bidragit till det att det alternativa skrivsättet ökat i omfattning.)

Snacka om att personifiera onyanserat resonerande. Om en alternativ utläsning är möjlig har du fel per definition. Du måste förneka att den inte är möjlig i så fall. Gör du det?

Huruvida jaget deltar eller ej, eller endast observerar, är irrelevant för den isolerade meningen vilken gäller att jaget inte vill delta. Att ‘jag som’ som subjekt kan likställas med ‘de som’ är sedan en annan sak, som jaget i min mening ju inte är objekt.

Problemet är att »dem« överanvänds, inte »de«. Jag har svårt att se hur din mödosamma förklaring skulle råda bot på det. Dessutom är det [vilket vi diskuterat några varv] snarare en fråga om att »dem« i vissa lägen känns betydligt otympligare och stelare. Slutligen är det ingen självklarhet att en grammatisk tillämpning under en viss tidsperiod är den »rätta«.

Jag konstaterar att det inte finns några skribenter som växlar mellan de två uttryckssätten för att åstadkomma dessa nyanser. Därmed är ditt resonemang rent teoretiskt och har ingen förankring i verkligheten. Skribenter kan delas in i tre grupper: i) de som använder 'de/dem som' i enlighet med om det rör sig om subjekt eller objekt, ii) de som oftast skriver som föregående grupp men vacklar i svårare fall, och då skriver 'de som' även i objektsposition, samt iii) de som genomgående skriver 'de som'. För, säg, tio år sedan var det tredje fallet ovanligt, och förekom inte alls i publicerad text.

För mig är din tolkning av meningen fullständigt främmande. Jag tror inte att vi kommer vidare här.