Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

Ett tips från mig är att du själv läser igenom dina inlägg i denna tråd och opartiskt granskar dem. Vilken slutsats skulle du då komma fram till?

Kanske det var lågt av mig att be dig läsa igenom dina inlägg igen. På vilket sätt menar du att detta inlägg skulle bidra till att andra som Lotta skulle bli hjälpta?

Beskrivningen av en del av det Lotta gjorde - missbruk, jaga och stalka Martin i sms, uttrycka sin svartsjuka, lögner till anhöriga, smita iväg för att träffa Martin etc. Allt detta var ett uttryck för ett riskbeteende hos Lotta. Hon lekte med elden.

Om man gör så, nästlar man bara in sig mer i "folli-a-deux" relationen med Martin. Det var en i hösta grad osund relation. Ingen normalt relation mellan två vuxna - se bara på sms-trafiken som var lika tokiga i bägge riktningarna.

Om en kvinna eller man där ute någonstans är i en likartad relation - och står där och fotar sina blåmärken, är det väl i högsta grad relevant att markera att detta INTE ÄR NORMALT. Det är ingen relation att bygga vidare på, ingen relation att skaffa barn i.
En relation med en partner som slår, hotar, nedvärderar en och vill att man "delar kola" med honom bör man lämna - fort. Annars kan det gå så illa som för Lotta.

Låtsas inte att Martin var en okänd vålnad som plötsligt trängde sig in i huset o slog ihjäl Lotta. För detta är väldigt svårt att skydda sig ifrån - vi står maktlösa inför det okända våldet. Där finns det inga varningstecken eller signaler att reagera på. Men det gjorde det hos Martin - det är verkligheten!!

Han var en anabolstinn vålsdömd missbrukare som det fullkomligt lyste fara om, som dessutom i sitt handlande tydligt visade att han var farlig för Lotta med sin misshandel o sitt missbruk. Men som hon själv valde att fortsätta ha en kärleksrelation till.
Hon skulle brutit tidigt, aldrig accepterat ett enda blåmärke eller ett enda hot, aldrig lånat honom några pengar, aldrig tagit "kola" med honom och aldrig gått ner och släppt in honom den 4/6.

Använd detta som ett tydligt exempel för alla andra "Lottor" så de vaknar upp i tid.

PS jag är tacksam över att du rättar dig o formulerar om dig. Men om jag ser tillbaka på några av dina poster rusar du lite ofta åstad med översittarformuleringar som inte alltid är så kreativa. Hetsigt huvud o nedvärderande formuleringar är ju lite av vad vi diskutera och förkastar hos Martin här.

Vet inte om inlägg kan hjälpa andra "Lottor", tror inte att de hänger här och är mottagliga, däremot hoppas jag alla föräldrar diskuterar detta med "bad guys" med sina döttrar som ännu inte har så stor erfarenhet av män(niskor) och livet. Man måste vara rädd om sig!

Det är möjligt att mina formuleringar inte är så kreativa för att svara er som inte har förstått att Lotta var i en väldigt utsatt situation som hon inte på egen hand kunde ta sig ur. Det är väl skillnaden mellan oss två. Jag kommer aldrig att acceptera att man lägger skuld på ett brottsoffer som Lotta. Så enkelt är det.

Det är inte samhällets ansvar att ta hand om vuxna människor som inte klarar av att gå ut genom en dörr. Som myndig vuxen människa har man ett ansvar över sitt eget liv. Samhället har inte ansvar över en vuxen myndig människa. Det har man själv. Och klarar man inte av det ansvaret skall man ha en gode man. Man kan inte bli tillsammans med huvudtatuerade galningar som man vet om har slagit ihjäl människor tidigare och sen gå till "samhället" och ropa på hjälp. Som vuxen har man ansvar över sig själv. Om man ger sig i lag med galningar så är det under eget ansvar. Den som ger sig in i leken får leken tåla. Och om man inte klarar av att säga "Nej tack" till en galning då skall man ha en gode man/bli omyndigförklarad eftersom man uppenbarligen inte klarar av att ta ansvar över sitt liv och hälsa. Jag blir så trött på folk som blir tillsammans med galningar som dom vet om är galna och sen springer dom och klagar. Det är bara att säga "Nej tack" och gå ut genom dörren.

Du har så rätt! Man måste våra rädd om sig och street smart.
Vi måste lära våra döttrar, vad som är fara, hur man identifierar den och hur man undviker den.
Det är INTE ofarligt att leka med elden som Lotta gjorde.

Men om vi av hänsyn till ett brottsoffer låter bli att erkänna att hon hade ett riskbeteende och fattade dåliga beslut, kommer vi aldrig vidare. Då kanske vi och våra döttrar gör om samma misstag!

Man kan inte låtsas att någon blev påkörd av en bil bara för att man inte vill gå ut med att vederbörande gick på järnvägsspåret!

Om det vore så enkelt att gå ut genom dörren och säga nej tack hade det inte funnits någon vare sig idag, imorgon eller igår som hade blivit misshandlad eller mördade. Tyvärr så talar statistiken om något annat och jag är inte villig att lägga skulden på något brottsoffer i en nära relation.

Jo hon kunde ta sig ur den situationen hur lätt som helst. När en huvudtatuerad mördare kontakter en på Facebook då är det hur lätt som helst att säga orden "Nej tack". Så det var inga svårigheter alls för henne att ta sig ur den situationen.

Och hon fick ytterligare chanser att ta sig ur situationen sen. Har du överhuvudtaget läst sms:en? Det var HON som i perioder jagade honom. Han försökte avsluta med henne flera gånger men HON vägrade och fortsatte att jaga honom. Han skrev ju flera gånger "Nu avslutar vi detta" eller liknande men sen började ju hon skicka igen och ville inte ge upp det.

Sen fick hon ännu en chans när polisen erbjöd henne ett skyddat boende.

Så jo, hon hade hur många chanser som helst att ta sig ur. Men hon VILLE inte. Utan hon jagade honom in i det sista.

Du är pricksäker!
Vi kan ju inte omyndigförklara en som "Lotta" framförallt inte när hon inte talar sanning.
Och det var faktiskt värre än så - hon lät inte bara bli att gå ut genom dörren. Hon tjatade på honom att komma in.

Jag tycker ofta att vi i Sverige har en alltför stor uppfattning att allt är någonannans ansvar. Vi ska bli omhändertagna, skyddade och få hjälp hit o dit. Inte minst märks det när svenskar hamnar i trubbel utomlands och skriker högt om hjälp med betalning, sjukvård, tolk o hemtransporten.
Vi har faktiskt - precis som du skriver - ett eget ansvar. Så länge man anses myndig bestämmer man över sig själv och fattar sina egna beslut. Den psykologiska analysen om VARFÖR någon fattar fel beslut kan man diskutera - men låtsas inte att någon annan är ansvarig för att man, som här, självmant fortsätter en relation man blivit misshandlad i.

Jag upprepar det igen - tänk om Lotta hade haft barn i denna soppa. Då skulle vi nog alla tyckt att hon brast i ansvaret över sig själv och barnet när hon inte stoppade.

Ska man vara petnoga så finns det faktiskt ett övergripande samhälleligt ansvar när det gäller att förebygga brott. Brottsförebyggande rådet har en hel del funktioner att fylla, och en av dem är att utarbeta strategier för att förebygga våld i nära relationer. På deras sida kan man också se att såväl män som kvinnor utsätts för det, det är lätt hänt att man tänker att det bara är kvinnor. Jag gör själv den vanemässiga tankemissen. Här är sidan: http://www.bra.se/bra/forebygga-brott/vald-i-nara-relationer.html.

Samtidigt är det så att insatser för att stävja våld i relationer kommer igång först när någon faktiskt utsatts för ett sådant brott och det kommit till lämplig myndighets kännedom. Det du Solglittret är ute efter är snarare att man bör försöka få individer att själva ta vara på sig och skydda sig mot brott. Det är naturligtvis en bra och riktig tanke. Där bör man kanske arbeta mer mot föräldrar, skolor och kanske idrottsföreningar - alla påverkar yngre personers självbilder.

Det finns en hel del som tyder på att de som utsätts för våldet skäms, känner sig kraftigt förminskade, kommer ur balans. Därför är många obenägna att anmäla. Citerat från BRÅ: "Kartläggningen visar också att det är ovanligt att personer som utsatts av en aktuell eller tidigare partner polisanmäler det de blivit utsatta för. Totalt uppgav 4,9 procent av de kvinnor och 2,9 procent av de män som utsatts under 2012 att de polisanmält händelsen eller någon av händelserna." Nu är förstås inte alla förövare av Martin Jonssons kaliber. Han är inte direkt någon 75-kilos kamrer som delar ut knuffar och örfilar på helgerna. Han var dokumenterat livsfarlig - men inget tyder på att hela hans brottsliga bana var känd av kvinnorna eller vänkretsen. Det är också värt att notera att både Lotta och Angeli*a polisanmälde. Martin Jonsson var ganska snabb när det gällde att gå från ord till handling. Annars hade förhoppningsvis beslutet om att hålla fast vid polisanmälan och vidta andra åtgärder mognat hos offret. Nu blev det inte så.

Självklart är det viktigt att uppfostra yngre (och äldre) att de inte ska acceptera våld. Det handlar i grund och botten om att sätta värde på sig själv. Långt ifrån alla gör det, och våldet tar bort den självaktning som ändå fanns från början.

Jag är i mångt och mycket enig med dig, men för att få ordning på terminologin. I Sverige omyndigförklarar vi INTE personer. De enda omyndiga är under 18. God man är en frivillig önskan vars enda uppgift är att sörja för ekonomi, myndighetskontakter och liknande "administrativa" uppdrag. Förvaltare har i sak samma uppdrag men är en tvångsåtgärd och inte frivillig. Förmyndare har vi som sagt inte annat än till barn. Rätt eller fel kan man alltid diskutera.