Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Om man vill hävda att "gammalstafningen" var meningslös, kan man med ungefär samma argument hävda att åtskillnaden mellan "de" och "dem" är det. Det handlar i båda fallen – liksom i fråga om verbens pluralformer –*om att man i skrift vill hålla fast vid vissa nedärvda distinktioner, som har fallit bort i de flesta människors talspråk. Fördelarna med en reform/förenkling är i båda fallen skriftspråket kan bli lite lättare att lära sig. Nackdelarna är att den historiska kontinuiteten går förlorad, och att skriftspråket förlorar redundans. I fallet med gammalstavningen kunde denna även bidra till att betona svenskans samhörighet med andra språk, som t.ex. engelskan (som fortfarande har kvar distinktionen mellan <wh> och <w>).

Och ja, 1906 års stavningsreform möttes av motstånd från konservativa krafter som förfasade sig över det "kulturella förfallet" och att man gav efter inför massornas "obildning".

Det är ju sannolikt en delförklaring, men sannolikt inte den enda orsaken.

Jag kan själv tycka att det borde vara ganska enkelt att bara testa att omformulera en mening genom att byta ut "de" och "dem" med t.ex. "vi" och "oss". Men uppenbarligen är det inte så lätt för en del.

jag är kass på grammatik men denna har jag koll på
Om jag börjar tveka så brukar jag tänka att det är ju exakt samma som They och Them på engelska.

Tycker inte man ska ta bort det. Det fyller ju en funktion att de är olika.

vi ska inte slopa de och dem. vi ska däremot slopa betyget G för alla som inte klarar av att göra distionktionen. svenska är ett kärnämne och barnen blir således tvungna att lära sig om de vill gå klart högstadiet. jag lärde mig inte skillnaden förrän gymnasietiden och då kollade jag själv upp vad som gällde. lärare tycks inte anse det vara ett problem och vägrar därför att på ett pedagogiskt sätt förklara varför och när man sätter de/dem.

själv slopar jag versaler, det tycker jag är gött.

Det kan man inte eftersom det har mer långtgående konsekvenser än utrensning av överflödigheter, som 1906 års språkreform kännetecknades av. Jag anser inte att subjekt-objekt-relationen är överflödig, lika lite som "jag" och "mig" är.

Dyslexi kan ju vara en ytterligare orsak, vilket jag har förståelse för. Men i de flesta fallen handlar det bara om ren lathet.

Någon som vet ungefär när talspråksvarianterna di och dom började smälta samman?

För övrigt samma utveckling som ho och vem gjorde. Engelskan håller benhårt fast vid skillnaden they/them men who/whom börjar vackla. De ligger efter oss!

Frågan är väl just vad som är en "överflödighet". Man kan ju hävda att många av de gamla stavningarna fyllde olika syften –*de gav mer information om ords etymologi, de visade på samhörighet med vissa andra germanska språk (det skulle t.ex. kunna ha varit en liten aning lättare att lära sig stava på engelska, om vi hållit fast vid gammalstavningen), och de bidrog till skriftspråklig kontinuitet – stavningsreformer bidrar till att äldre texter blir mer svårlästa, och kan behöva revideras för att de skall bli tillgängliga.

Man skulle även kunna hävda att det är överflödigt att upprätthålla distinktionen den skrifspråkliga distinktionen mellan subjekt och objekt i fråga om personliga pronomen. Vi har ju faktiskt gjort oss av med den när det gäller substantiven och vissa pronomen, så visst skulle man kunna tänka sig en utveckling där den morfologiska distinktionen mellan subjekt och objekt än mer suddades ut i det svenska språket, utan att det skulle leda till någon katastrof.

Jag är för övrigt lite nyfiken på om du anser att det finns "överflödigheter" i dagens svenska, som du skulle vilja rensa ut? Anser du t.ex. att de olika sätten att stava j-, sj, och tj-ljuden på är överflödiga?

Här finns ett litet klipp:

https://www.youtube.com/watch?v=5ESsy8BCFH8

Det är en universell regel, utifrån subjekt-objekt, om "de" eller "dem" (eller båda) kan ges företräde i en given sats. Det är däremot ingen universell regel att huvudstaden måste stavas med ett tillagt f. Alltså är det överflödigt.

Tack för länken! Shit-pommfritt, jag hade aldrig väntat mig att det här är en så nymodighet!

Lite sorgligt tycker jag ändå att det är. Jag är konservativ (vad gäller språk) och gillar när di är formrika.

Det finns heller ingen universell regel som säger att subjekts- och objektsformer måste stavas olika.

Anser du att det är en universell regel att "hjälpa" skall stavas med ett "h"?