Buddhism (Sammanfogad tråd)

nej, det finns inget som återföds, ingen entitet av något slag. Exakt vad relationen mellan ett tidigare liv och ett nytt ter sig är lite olika från olika tradition, det som slår mig såhär direkt är uppfattningen om att det är medvetandeströmmen av intryck som så att säga fortsätter. En annan uppfattning är att det är karman som fortsätter - och jag har för mig att det är den vanligaste tolkningen?

men det är inte en entitet, utan snarare kedjan av orsak och verkan som "återföds". Det är också på grund av det här (i likhet med andra Dharmiska religioner som använder sig av begreppet karma) som många menar att man INTE ska sträva efter god karma - både god och dålig karma kommer leda till återfödelse, eftersom kedjan av orsak och verkan hela tiden fortsätter; Vad man strävar efter är att inte ha någon karma alls, först då kan man bli befriad.
Och ja, märk paradoxen: Hur kan ett "jag" som inte existerar ha karma? Se så djupt förvirringen i oss sitter! Självfallet har ingen av oss någon karma, lika lite som "jag" har gravitationskraften, eller orsak/verkan-principen. Det är karma som formar oss och driver oss framåt, vi har inte karma.

De kausala länkar mellan det nuvarande livet och alla andra tidigare liv sträcker sig nästintill oändligt lång bak i tiden, så jag antar att om man är så upplyst som buddha anses ha varit så är det ingen konst att minnas alla tidigare liv.
Det är lite som uppfattningen om att vi kände till alla lagar som universum lyder under, samt exakt hur universum såg ut i nuläget - så kan vi räkna ut bakåt exakt allt som har hänt, eftersom kedjan om orsak och verkan kan följas...

Det är nästan felaktigt att hävda att man saknar en själ enligt buddhismen.
Vad dom saknar är ett jagbegrepp enligt abramitiskt och hinduiskt synsätt.
Det är ett mer korrekt sätt att se det.

I stället pratar man om en livskraft, och som BaalZeBub mycket riktigt påpekar kan denna livsenergi uppenbarligen till en förvillande likhet med en själ, komma ihåg sina tidigare manifestationer.

Vad den därimot hävdar är att upprätthållandet av ett "jag" knyter dig till samsara och man tar avstånd ifrån att en jag-själ enligt vårt västerländska synsätt återföds.

Du hamnar hur du än vrider och vänder det i ett gränsland där denna livsenergi kan behålla så mycket medvetande om sin existens som tex en Bodhisattva och hjälpa människor att finna den rätta vägen.

Du har du ju Dalai Lama, som ses som en reinkarnation av Avalokiteshvara.
Inte en livsenergi av denne utan en ren reinkarnation.
Så man kan inte vara så konsekvent som du hävdar, det är ett typiskt västerländskt synsätt att se på en österländsk religion.

Men för att återgå till TS mening med tråden kommer ju frågan om denna livsenergi nygenereras eller späds ut med en ökande befolkning. Det är en relevant fråga map buddhismen.

Det är lite klurigt från ett västligt perspektiv. Vi har traditionellt ett sätt att tänka på 'verklighet' som ett avgränset existentiellt område, där en model av 'verkligheten' är mera korrekt (eller exklusiv korrekt) i förhållande till andra 'verklighets'-modeller.

En allegori som kan demonstrera hur en del av buddhismen anser verkligheten (och en 'identitet'/ett 'jag') att vara:

Tänk dig ett pussel med tusen+ bitar. Det kan sättas ihop med mera eller mindra respekt för hur bitarna faktisk passar in i varandra. Hur pusslet sättas ihop är vår 'identitet' och denna identitet gestalter sen 'existens' utfrån sina egna förutsättninger.

Ett perfekt lagd pussel skapar en identitet av en helt ny typ, en 'jag'-lös identitet, som inte upplevar existensen som Samsara (~illusion), men som Nirvana (~ultimativ verklighet).

Sålänge vi inte har lagd pusslet perfekt, förtsättar detta pussel att eksistera och förflyttar sig genom existensen i ett antal olika läggnings-konstellationer.

Men kom ihåg att detta är en allegori, med dom begränsninger allegorier har.

Och att hela frågan inte är besvarat. Hur stort är pusslet egentligen.....~är det ett separat 'jag'-pussel eller ett universellt pussel med pussel inom pussel.

Och är pusslet ett ensamt solipsistisk pussel; eller är det parallelt med andra solipistiska pussel.

Det blir lätt intellektuella och abstrakte spekulationer av det, men inom buddhismen anses dessa ha ett begränset värde. Den pragmatiska 'direkt-upplevelse' är centrum i buddhismen. 'Modeller' fungerar till en viss gräns, men inte mer.

Jag är buddhist TYP.

Till skillnad från originella buddhister så tror jag inte att Nirvana ska stoppa återfödelse (eftersom jag inte tror på det) utan mer ätt sätt att känna ro, leva ett lyckligt liv, samt att inte frukta döden när den närmar sig och kunna dö i frid. Har filosoferat mycket innan jag blev buddhist och upptäckte på så vis att man var ganska smart (asså jag kom på grejer som visade sig vara sanna). därför tror jag på nirvana (ett tillstånd som uppnås av sinnesro och förståelse kring "allt"). Jag lever som vanliga människor i guess men som jag sa så är jag "nybuddhist" och har inte riktigt anpassat mig än men det tar väl sin tid. Jag var sjukt deprimerad ett tag pga mina filosofiska tankar kring varför vi lever/verkligheten och så vidare. jag läste om buddhism och kände att det kanske skulle få mig upp på fötter igen, samt att det var en religion/livsstil som hängde ihop med verkligheten (asså inte massa gudar och sånt trams).

Som jag sa tidigare så innehåller buddhismen inga gudar eller liknande och den går ut på att leva ett sunt och bra liv. Meditation är ju bra för psyket/hälsan har jag för mig och har dessutom fått en större självinsikt sedan jag började meditera.

Har själv intresserat mig för Buddhas lära, men mer från ett filosofiskt perspektiv.
Det avgörande skillnaderna, som jag uppfattar det, jämfört med de andra större trossystemen är frånvaron av en Gud. Detta gör strängt taget läran till en filosofi snarare än en religion. Nu har ju Buddhismen utvecklats i många olika riktningar under 2500år och införlivat en lång rad religiösa ritualer, så idag känns det väl naturligt att räkna in den bland religionerna.
En annan grundläggande sak, som gäller hela den indiska filosofin, är tron på moralisk kausalitet.
Om jag tappar ett porslinsfat i golvet och det går i "tusen bitar" måste jag utföra en handling som kompenserar för min klumpighet om jag vill återställa ordningen. Antingen limma ihop bitarna eller köpa ett nytt fat. På samma sätt måste jag återställa den moraliska ordningen om jag begår något moraliskt misstag.
Det är på denna grund hela resonemanget om reinkarnationen vilar. Om du har en moralisk skuld när du dör måste du leva om ditt liv, är skulden stor hamnar du längre ner bland enklare varelser eller i värsta fall bland jävlar och demoner.
Belöningen för det moraliska fullgörandet är nirvana.
Fördelarna med Buddhas lära tycker jag är dess konsistens. Om du accepterar att världsalltet och dharma alltid funnits och att moralen är underkastad kausaliteten, behöver du inte tro mer, allt följer logiskt på dessa grundvalar. Det gör Buddhismen till ett tankesystem filosofiskt överlägset alla andra trossystem.

Låt oss väcka tråden.
Alltid intressant att läsa om olika teorier gällande buddhismen. Fokus verkar riktas mot munkar och präster och det är lätt att glömma de miljontals lekmän/kvinnor som praktiserar buddhism."Deras" praktik är lika mycket värd den som munkarna utför.

Munkar/präster har inte monopol på buddhaskapet. Varje individ innehar denna underbara diamant.

Jag menar att du förmått fånga Buddhas lära rätt bra faktiskt. I ditt förra inlägg där du reagerar direkt och säger vänta lite... där fanns något..

I senare tid, den moderna tid vi så ofta relaterar till och den vi kan överblickahar ju Indiens stora visa lärareutvecklat så många kompletterande lämpliga medel och uttryck för "allvetande" , men med Buddhas lära menas den ursprungliga läran.

Den utgår från alltings obeständighet. i sådan kan inte (fix föreställning) gud . (eller Gud)vara varken ursprung eller mål. Gud är alltså ej essensen i buddhistisk praxis, som i sin djupaste uttryck alltid är en praktik/inte föreställning, som är enbart enväg för genomträngning av illusioner, att undvika hinder, att se och frstå dem... osv. Skicklighet.


Varpå budhismen gör klar filosofisk distinktion gentemot läran om t.ex Brahma, som är den absolut dominerande och influerar givetvis också buddhistisk lära/filosofi och praxis.

Alltså : filosofiska subtiliteter finns, liksom det finns kontroversiella punkter.. vilka man använder för att ge sig på definitionskäbblet - men Dharma är djup som oceanen, i den finns både ursprunglig lära, samt senare utvecklande tillägg.

För att förstå buddhismens syn på t.x moral, måste man i viss utsträckning lämna filosofiska subtiliteter åt sidan, för att ge plats åt den karmatiska kvaliteten.

Någon kvalitet, från någon aktivitet.. bestäms ju av kvaliteten VILJA so ligger bakom -

kusala / akusala

Då finns en hel massa yttre kvaliteter, som ses i yttre handlingar, de kan därför enl buddhism sägas vara icke-moraliska så kallat karmatiskt neutrala

I budhistisk praxis aktiverar man sig ju omkring inte bara omkring samlingarna av Buddhas texter, och att blint tro, på detta.. buddhismen utgörs betydligt mer av att uppmärksamma
tillvarofaktorerna och varseblivningsfaktorerna.

sedan finns så klart principiella övningar, och finns vägar.. f.x lärjungens skepp , tigande Buddhas väg.. Det stora skeppet osv.

Men den steget in i Mahayana-budhism, går aldrig genom TRON på.. gud eller gudar eller gudsförklaringen Brahma som orsaksfaktor! , inte desto mindre finns gemensamma kulturrelativistiska förklaringat, om de influenser hela österlandet genom olika folkvandringar och förflytningar inspirerat till som olika religiösa omkringliggande , ibland dominanta riktningar självklart kan göra yttre avtryck, men buddhismen har däremot sina stycken som kan ses som tydligt relgiiösa :

Personligen tycker jag att buddhismens ceremoniella avsnitt allra tydligast visar på att Buddhas lära, BEHÖVT bli religion (om man vill kan man säga att buddhismen kontaminerats av ett avvikande från buddhas lära) och utifrån dominansen av omkringliggande riktningar, som är främst tagit sats från Pali : pali som är inte budhistisk essens, men som är den mest kända varianten av medelindiskan el. prakrit och buddhismens äldsta källspråk.

Dvs ytligt sett, i hur man klär på fenomenet "en lära" för att öht förstå och greppa skillnaden mellan en och en annan, att utifrån kända markörer för en form/en budddhism, behöver grovsorteras under religion och också görs, men djupträngande det ceremoniella kulturrelativistiska innehållet , nej.

Och som alltid, den essentiella innebörden av budhism/mahayana.. är inte samma som den filosofiska subtilitetens tolkning av densamma.
Att intellektualisera, för att fämföras med huruvida den acklimatiserar sig västlig eller övrig österländsk trosföreställning.. är inte buddhismen självt - för den är ju i all väsentlighet praktisk-filosofisk.

Finns ständigt uppkomna frågor om : rot-Dharma

Ständigt uppkomna frågor om hur de från tibetanska till sanskrit översatta fackuttrycken kan behandlas, och emottas.

Men man bör åtminstonde lägga sanskrit-termer på minnet och anstränga sig att förstå des innebörd, gärna innan förkovring i mahayana-buddhism, om jag får tycka. Men det är viljans val, som var och en tar sig rätten till själv!



Huvuddragen i enkelhet :


*man gör ingen skilnad mellan människor, den teistiska hierarkiska ordningen, är upplöst

*var och en är fri, står inte i varken relation el. skuld till någon maktlig entitet såsom "Gud" , varför man inte "tror på budhism, eller Buddha" , man prakticerar.

* var och en tillåts och med fördel, befinna sig på sin egen utvecklingsnivå, finns inget som ska anpassas, till någon gudsföreställande norm och där underkastas.

* mest karaktäristisk för budhistisk praxis, är att leva med så stor sinnesnärvaro som möjligt, dvs inte wotshipping God.. därför kan budhism i sin helhet inte ses som en iaf typisk, religion - då ett typiskt religist kriterium är att dyrka och tilltro.. och då ofta en gud/en centralgestalt att underkasta sig, och det återspeglas i sällskapen som upprätthåller religiös moral, den moralismen/sensmoralismen.. ser du inte i buddhism. om du ser det, så är det en slags intellektuell temporär bearbetning av teistisk väg-mot-gud, där normen.. som alltid vill/vuljemässigt dominera människans båe känslor och tro... men, detta avviker Mahayana lika klart som källvattnet porlar i egen jordmån långt ifrån det böljande världshavet.

+++++

Bra fångat!

Fast petas, yakshas, devas är inte lite övernaturliga varelser. T om inom theravada figurerar de flitigt. Pali kanon är full av dem. Likaså är kulturerna där buddhismen dominerar fulla med diverse icke vetenskapligt belagda entiteter. Ska man inte bedöma hur utövarna utövar och har utövat sin tro i tusentals år? De är förvisso inte viktiga i sig, då det är sanningen om lidandet uppkomst och upphörande som är det centrala i buddhans lära. Men de finns där, överallt.

Kulturrelativistiska influensers tendens att bita sig fast för att bli moralistiska liksom passager, finns naturligtvis lika mycket i nom buudhism, men desayakshas devs m.fl hanteras inte som grundpremisser, de försanthålls inte genom att "behöva tilltron" , jag vill försöka säga enbart, att vad som skiljer buddhism ifrån andra riktningar, är hur man tillber.. och av vilkamorliska preferenser detta görs.

Hålelr med om att det finns ett bokstavligt myller av MYTBILDNING, med fixa föreställningar om svävande entiteter i rymden, detta bemöter buddhism via bl.a införandet av Tidshjulet/Kalachakra

Kalachakra skärskådar mytologiskt innanmäte i föreställningsvärlden! medvetanden.. illusionsbygge.. hur olika kompakt det är, att sönder- och finfördela det, intill upplösning. Det om att se beslöjade "saningars" illusionsartade hinder, i vägen mot upphvandet av dessa hinder, det är buddhism.. som distinkt skiljer sig mot övriga religionsriktningar i samma geografiska områden.

The Kalachakra är en term som används inom Vajrayana Buddhism : som betyder tids-cykler "Kālacakra" postulerar väldigt, väldigt komplex på mytologisk kompakt villfarelse , grund-lära.. att initialt behöva sätta sig in i, (ej att förväxlas med att därför tro på det) syftet i mahayana och vajrayana är således inte alldeles enigt gemensamt eller simular med andra riktningars begreppsbildning i hur de syftar och konkluderar in i bl.a moralistisk hållning, eftersom dessa devas t.ex utgör vägen-till-gud.. en klar distinktion till hur guds de facto obefintliga roll, inom mahayana.


Men att den komplexa läran där hinder bearbetas, vars vilsefarna illusioner biter sig fast, förs också på ett språk som klart influerats av enl mig fullständig mysticististisk ibland försanthålling av andeväsen.. tittar man sedan på riktningarna inombuddhistiskt, så ökar komplexen.

Börjar med initiation..

...sedan införlivas successivt.. utefter val man gör eller utifrån omständigheter också! SEdan får skiljas på munkväsen och folktro och olika intellektuellt sofistikierad funktionell buddhism.
Buddhism kan självklart vara autkoritativ , influerad av mysticism, kan det då vara som du menar, domineras av mutologiska varelser att "tillbes", beror på vilken inslagen väg, den enskilde väljer. Tror jag.
(ot : kan inte påstå att jag behärskar detta enorma myller, jag kände tex att jag hamnat i ett värre helvete än katolska komplikationen där jag satt en dag för många år sedan, kände att jag omedelbart ville bara fly därifrån, mäktade inte med det jag omedelbart kände som ett trams utan dess like, men har långsamt genom åren lärt mig lite.. om hur an olika skickligt avvärjer sig den dominanta influensen av teistisk kompakt eskapism) .. som så klart FINNS, du har rätt. definitivt precis som nunnor ooch munkar inom kristen tro, kan.. upprätthålla gravt världsfrånvänd försanthållning av helgon änglar osv. Så ock inom budhism, finns iaf klara tendenser till det... men dessa skärskpdas i olika lineage, beroende på om man vill dvälja och stanan kvar, eller välja fortsatt väg mot nirvana.

alternativen :


Kālacakra
Gelugpa
Kagyu
Nyingma
Sakya

Det finns kontaminerade vägar mot nirvana, uppehållande villfarelser, där kan jag se att mytologiserandet/mysticismen spelar roll - det går att se devas m.fl som sådana blockeringar. Kompakt mytologisk mysticism.. som jag ser som oftast, hinder i vägen.


Jag vill och måste ändå förhålla mig till historiska faktum ; den trettioandre kungen av Tibet var Srong-tsen-Ganpo (650 eKr) , besteg tronen och därefter förde en MYCKET RELIGIÖS REGIM.

Regim och mahayana, är nu ej synonymt!

Det var däremot under hans tid som en rad tempel byggdes i Lhasa, södra Tibet och på andra platser, men sände olika rådgivare till Indien för att studera och denne (bl.a Thon-miSambhota) förvärvar givetvis ingående kunskaper i INDISKA SPRÅKENS grammatik, men också skrift-SYSTEM

Sedn kan nämnas en rad härskare, där av alal dessa i raden, inte direkt ville införa el sprida Buddhadharma, men det hände att buddhistiska lärare inviterades från Indien, av dessa gjorde en avtryck :

Upadhyaya SAntarak sita och Guru Padma-sambhava.

Men finns sex aaryas som måste i detta sammanhang nämnnas , ha gjort avtryck :

Vilamamitra
Santigarbha
Dharmakirti
Buddhaguhya
Kamalasila
Vibuddhasiddha ---> "de 108 pandits" , de översatte många arbeten till tibetanska

Högre läran Abhidarma förmedlades, men ändå kom fler härskare med ytterst dyrkande doktriner att man får se hur det kan förvillas att därför ses som, att det är så budhismen ÄR.

men det är mer komplicerat än att det bara är så...

Att dyrka sankrit-textsamlingar, är inte (enligt mig nu) buddhismens essentiella lära... varför aall mysticism från fordom, självklart ständigt förfinas och också skärskådas utmed vilken lineage inom buddhism, man väljer.. de är ju många!

Deet finns också en stor variation av vidskepelsens storhetsvansinne : eller gud/makten har många ansikten och mångadärmed sekter.
Sekterism i sig, frodas tungd bland också buddhism, ine enbart i de etablerade men EXALTERANDE mytologiernas mystifierade villovägar, man får inom buddhismen verkligen se upp!

Autkoritär dogmatisk buddhistisk väg, att följa enbart, boxen.. är ev, bekvämast.. att klä på sig isf. Kuttersmycke-budhistisk stilenlig tro, jämför med t.ex rastafari där enbart det med dreadlocks syftar till attributiserande symbolism, med så finns också de rastafarianer, som lodar djupare utan behov av tituleranden.


Md mytbilddning som drivande motor in i absolutistisk teism, där vänder iaf mahayana för andra vägar, än mot Gud.


Men i huvuddrag, kan buddhism ej ses som teistisk trosriktning, generellt sett inte.

Sedan, ju längr man finlirar eller ger sig in i någon väg.. av de erbjudna stigarna som budhism erbjuder, desto mer får man naturligtvis erfara på vandring av den väg, man valt.. att förvänta sig rak väg mot nirvana a la teoriskapande sofistikation, det kan man glömma när det kommer till buddhism, finns många uppvaknande moments ur den sväljadne meditationen som ju förespråkas så enhälligt.. det är inget svar på livet, att meditera därmed nå upplysning, jag vill säga att det är en fet illusion att enbart tänka tanken att typ "räddas" av att anamma buddhstisk livsväg.

Det kan t.o.m bli tvärtom, att motgångarna ökar, för du ser mer.. när du börjar mer finstilt skilja agnarna från vetet. Det kan också vara smärsamt att erfara "religion" med nya, ibland softa föreställningar som ger andra utmaningar, ibland uppvaknande utmaningar, att ställa en hel del på kant.
som annars betrktas som underförstådda absoluta sanningar. Ja, i religionens värld, förstås.

Kan någon förklara karma och "what goes around comes around"-tänket inom Buddhism?
Jag är nyfiken på varför man skulle tro att en god eller dålig handling skulle ha en framtida konsekvens.

Det jag undrar är hur universum på nåt vis kan "registrera" alla handlingar?
Och varför skulle en handling ha nån slags kosmisk konsekvens?

Om jag gör en dålig handling, vilken fysisk kraft är det som på nåt vis skulle göra att den kommer tillbaka och bita mig i röven i ett senare liv?