Varför fortsätter SD och Jimmie Åkesson visa sådan svaghet?

Jag tror hela den här diskussionen är ett uttryck för ett stockholssyndrom hos SD och dess anhängare. Ni har köpt era motståndares världsbild, deras definitioner och deras rätt till tolkningsföreträde.

För den som tror på att folkrätten är universell och omfattar svenskar på lika villkor, krävs ingen hatfylld retorik för att vara radikal. Frågan är inte längre om det är anständigt att försvara ett litet folk, det blir en anklagelseakt att bemöta varje försök att singla ut just oss till negativ särbehandling.

Att vara kategorisk, besjälad, principfast och just radikal är politisk energi. En effektiv opinionsledare i dagens oroliga samhälle lyfter en svensk flagga att samlas kring - den bär inte kamouflage för att smälta in.

Om dessa välavlönade företrädare inte har empati och lojalitet nog att förmedla den ilska och oro människor - vad är då meningen med dem? Realpolitiska fakta är att SD:s inträde i riksdagen ÖKADE invandringen och att de åtstramningar vi nu ser, genomfördes av S, inte SD.

Felet med "öppen svenskhet" är att den är en rasistisk, statsaktivistisk tanke om att det svenska folket definieras på ett annat sätt än t ex det judiska, vars arvsrätt via blodet till Israel partiet på samma gång vurmar för.

Motsatsen till "öppen svenskhet" är svensk folkrätt på lika villkor. Det är inte det minsta extremt - men väldigt radikalt.

Den enda som är pinsam är du och resten av lågpannorna som tror att Soroskonspirationer och prat om folkgemenskap och Punchverandanationalism kommer vinna valet.

Gläds åt SD's framsteg istället, sakta men säkert vrids skutan åt det nationella hållet.

Underskattar inte svenskarnas önskan om förändring, men tror att skillnaden mellan ovan nämnda är inte vad som sägs, utan hur det sägs. Det är mer en kulturell fråga om vad som passar in. Jag hoppas ändock att SD som parti kan utstråla mer "köra sin egen väg" och inte hela tiden behöva "ursäkta sig". En kombi mellan Åkesson och Milo Yiannopoulos, tror jag skulle förvirra upp vänstern/liberalerna lagomt, samtidigt att man inte riktigt skrämmer iväg moderaterna

Precis,

Trump har kandiderat i ett enda år.

Han är nära att bli president av världen. Och även om han skulle falla på mållinjen har han för alltid dragit av masken på de korrupta och visat att media och politiker är del av samma Soros-avlönade lydhundar.

Fria Tider har funnits i några år. De har avslöjat Arnstad, tvingat riksdag att tillsätta en utredning om migranternas bidrag och därefter medge att det stämmer. De har undergrävt gammelmedias möjligheter att ljuga ostraffat, och blivit en av de större medieaktörerna.

Det finns massor av aktörer i Sverige och utomlands som på kortare tid tagit en mycket starkare ställning.

SD har på 40 JÄVLA ÅR lyckats bli ett parti med 13 procent som alla andra ignorerar, som saknar egen aktivistkår att driva aktioner, saknar egen media och är av etablissemanget de fjäskar för lika avskydda idag som någonsin tidigare.

Det är en ganska minimal framgång. Och när SD dessutom ägnar den lilla plattform de har åt att fördöma nationalister, i desperata hopp om att själva bli accepterade, då är "framgången" i realiteten noll.

De påverkar inget realpolitisk för de vägar inte ställa ultimatum. De påverkar inte opinionen efterssom Åkesson skiter ner sig och hans käft går i baklås så fort han får vara med i tv.

SD har på 40 år lyckats skaffa sig noll inflytande över samhället. Och den patetiska svansen sitter fortfarande och hoppas på fler våldtäkter, vilket närmast verkar göra gubbarna lite kåta.

Realpolitiska fakta???

Mer än infantil analys och stollig antydning, som knappast platsar i Tråden, att SD I något avseende är ansvarig för den ökade invandringen!!!

Åtstramningarna, i den mån de förekommer, är naturligtvis helt beroende på att särskilt S och även kommunisterna har tvingats tillägna sig SD:s asylpolitik, beroende uteslutande på SD:s ständigt ökande opinionsstöd och därmed givetvis konkreta politiska inflytande.

S-vetsaren förstår nog mer än väl att dagarna är räknade...

Potatisnäsan införde inte SDs politik, han införde en striktare, och det var inte för att SD gick upp i mätningarna utan för att han insåg att den politik han förde inte höll.

Man kan säga mycket om svetsaren men han är ingen svenskhatande förrädare, hjärntvättad idiot ja, men förrädare nej.

Sammanfattningsvis:

Åkesson har suttit med käften i baklås i tv, och svansen har anonymt på nätet berättat för varandra att Sverige kommer gå under om inget görs.

Så har det fortsatt. Sverige har blivit sämre och sämre. Till slut var vi så nära en kollaps att makten tillfälligt bromsade in något.

Vad i detta är SD:s förtjänst? Löfvens "omvändning" är inte ett resultat av några ultimatum från SD. Den politiska opinionen har inte svängt på grund av några kampanjer eller debatter med SD.

SD kan vara mer än nöjda med Åkessons politiska kapacitet, tills någon ännu bättre dyker upp!

Partiledaren har givetvis stor betydelse, men dagens verklighet och hur den uppfattas av medborgarna, torde dock vara vara mera avgörande för SD:s opinionsutveckling...

Garanterar sannolikt att SD och Åkesson kommer i regeringsställning...

Nonsens. Vi är många som i vardagen försöker få oupplysta människor att inse sanningen om det mångkulturella projektet. Jag har personligen haft en viss framgång, det hade jag inte haft om jag hade anammat en mer radikal attityd. Dom människor jag har lyckats omvända har i sin tur omvänt nya blindstyren.

På samma sätt hade jag förmodligen inte lyckats omvända en enda person om SD hade framstått som arroganta aggro-radikaler.

Precis, det är verkligheten och att SD försöker vara ett normalt, svenskt parti som gör att man kommer att öka i opinionen, inte för att man uppträder på ett aggressivt och provocerande sätt. Det är trots allt Sverige vi lever i.

Att Reinfeldt uttalat straffade SD-väljarna med samarbetet med MP är väl ändå allmängods? Är det någon som påstår annat än att Sverige har mottagit en överflödande, maximerad nivå på invandringen de senaste mandatperioderna?

Så - är det då SD:s eget "fel" att man mobbats och använts som slagträ i debatten?

Ja, menar jag. Man har på varje punkt legitimerat sina ovänners angrepp, istället för att underkänna och brännmärka. Man har inte begripit kungsregeln om makt och rumsrenhet: Det är saker man tar och skapar, aldrig något man får som nådegåva och förläning.

Det är alltigenom relativa begrepp - SD behöver inte vara skinande oskulder, de behöver bara anklaga sina förljugna motståndare för att inte vara det.

När Björklund talade om Hibo, kunde Åkesson talat om Elin Krantz. Men det hade varit för jobbigt. Man hade ju kunnat anklagas för vi-och-dem-tänkande, att ALLA mexikaner/afrikaner är våldtäktsmän, att vara rasist.

Vilket man ju ändå aldrig slipper undan, eftersom man söker den givna och inte tagna makten och rumsrenheten, klappen på huvudet, Ramsay Boltons vänliga ord. Ju mer utslätade SD blivit, desto mer uppskruvade blir anklagelserna. "Fascist" var det ingen som kallade SD 2010 och 2016 är statsministern snäll om han tar tillbaka nazist-anklagelser i direktsändning.

Liksom i USA är folket så jävla trötta på sina hycklande medier och uppläxande förtryckare, men någon måste med barnets ärlighet påpeka att kejsaren är naken. Någon måste stå rak i ryggen för att vara den populistiska åskledaren för de energier som redan finns i atmosfären.

Det jag hela tiden propagerat är att SD ska sluta försvara sig mot klander, man ska själv klandra. Men eftersom man inte menar att det finns ett normalt svenskt folk utan en kulturentitet - så kan man ju inte hänvisa till folkrätt. Och eftersom man själv tycker det är praktiskt att fascist-kleta, kan man ju inte fördöma demoniseringen av de egna väljarna och partimedlemmarna. Eftersom det inte finns etniskt svenska ungdomar, så kan de inte försvaras från att komma i kläm.

En trådrelevant frågeställlning: När har en förment SD-skandal skadat partiets opinionssiffror? Järnrören ledde initialt till en ökning, innan Jimmies självflagellerande. I dagsläget ser vi möjligen hur en rad smådrev leder till att SD:s varumärke laddas, snarare än skadas.

Är det inte i grunden så här: Bara om man tycker att valet mellan SD och resten är binärt och existentiellt, så väljer man SD. Och om valet är så ödesmättat så skrämmer inget "radikalt". Däremot finns risken för apati när insikten sätter sig, att SD inte står för något.

Trump funkar i USA, men inte nödvändigtvis i Sverige.

Har du helt missat att de flesta svenskar föredrar Hillary?

Titta på UKIP i UK. De har plöjt ner många år för att bli tredje största parti där, och trots att de aldrig suttit i regeringsställning tvingade de fram en folkomröstning som resulterade i Brexit.

Reinfeldts samarbete med Mp var dödsryckningar från multikulti-fanatikerna, och ledde bara till ökat stöd för SD.

Flyktingvågen 2015 var rätt oförutsägbar, och eftersom SD inte vuxit sig tillräckligt stora för att hamna i regeringsställning så gjorde såklart multikulti-regeringen bort sig totalt med sin öppna politik, vilket bara stärker SD:s position inför nästa val.

SD kommer bara växa. Den enda variabeln är tillväxtens hastighet.

Min prognos är att SD når 25% i riksdagsvalet 2018. Det kan inte vara något annat än en politisk revolution.