Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Projekt #6: Horrorween 2016

Vad är detta för projekt? Trodde inte jag nånsin skulle känna för ett skräcktema (inte min favoritgenre) men fick ett sug efter att kollat Cinemassacres årliga Monster Madness. I detta Horrorween-projekt (lånar Lotsos fyndiga projektnamn) kommer jag främst fokusera på Universal Monster-skräckisar med tyngdpunkt på filmerna i Frankenstein-serien och The Invisible Man-serien (har beställt The Invisible Man Legacy Collection på DVD).

Startdatum: 10/10-2016
Slutdatum: 1/11-2016 (beror på hur fort jag får hem filmerna från USA)

Mål: Att se fler Universal Monster-filmer.

Filmer som ingår i projektet i kronologisk ordning (kommer dock inte se filmerna i någon särskild ordning):

Projekt #6: Horrorween 2016

Film #1: Frankenstein (1931)

Handling: I ett avlägset slott försöker vetenskapen Henry Frankenstein tillsammans med sin assistent Fritz återskapa liv genom att pussla ihop kroppar från skändna gravar med en hjärnan stulen från ett laboratorium. Slutresultatet blir Frankensteins monster som blir en fara för omgivningen och Henry måst gör allt I sin makt för att tillintetgöra sin skapelse.

Omdöme: De filmer jag tidigare sett kopplade till Universals Monster-franchisen har varit något av en ”mix bag”. Fastnade t.ex. inte alls för Dracula (1931) som jag fann rätt löjlig, så mina förväntningar var inte så höga när det gäller Frankenstein (1931) och befarade en halvtrött adaption som fått klassikerstatus p.g.a. att den var pionjär inom genren. Men jag blev rätt positivt överraskad faktiskt. Handlingen i sig bjöd inte på något nytt, men det hade återskapats en väldigt bra stämning, gotiska miljöer samt att skådespelarna gjorde trovärdiga insatser som kändes "moderna", i alla fall för 30-talet. Det var inte så teatraliskt och överdramatiserad skådespeleri som i många andra skräckfilmer från den tiden, Dracula t.ex., där det mer känns som man är publik på en teater än en dramatiserad film. Det enda jag kunde sakna var att Fritz, filmens Igor, inte hade en mer framträdande roll och var mer udda i sitt sätt. Här framställes han mest som den lokale byfånen med krökt rygg i behov av en kiropraktor ASAP. Uppskattade däremot Henrys far, baron Frankenstein och hans humor samt franka sätt. Känner inte till att han förekommit som karaktär i någon annan Frankenstein-film, men det kanske han har?

Betyg: 3/5

Filmer som ingår i projektet:

Kul! Ska bli intressant att följa. Få saker känns så klassiska som de där gamla monsterfilmerna.

Kan bara instämma. Framförallt stämningen är helt otrolig i dessa klassiker, enbart skuggorna och det svartvita fotot gör väldigt mycket, och jag kan bara tänka mig om man hade smällt upp dessa äldre filmer på bio hade folk blivit genuint skrämda istället för att se det nutida bajset som kallas skräckfilm. Hade kanske också rått bot på yngres rädsla för svartvita filmer (höhö blev lite kul där) och gett mersmak till vidgade filmhorisonter. Hade blivit både nöje och (filmhistorisk) folkbildning.

Såg The Black Cat (1934) igår (skriver ett omdöme senare) och även om filmen var ganska dålig räddades filmen någorlunda av den uppbyggda stämningen och atmosfären. På tal om vad jag skrev ovan.

Filmprojekt 6: David Cronenberg
#4 Fast Company (1979)

Imdb


Lonnie 'Lucky Man' Johnson (William Smith) är en gammal racingförare och ett välkänt namn och dragplåster i racingsammanhang. Men hans arbetsdisciplin lämnar mycket i övrigt att önska. Hans manager Phil Manson (John Saxon) gör vad han kan för att hålla racingteamet ekonomiskt vinstdrivande och är inte rädd för att säga ifrån när saker och ting går överstyr. Samtidigt är relationen med främsta rivalen Gary 'The Blacksmith' Black (Cedric Smith) påfrestande minst sagt. Komplikationer uppstår.

Okej, det här var en skönare rulle än vad jag först ville erkänna. Musiken är svängig och passar perfekt till filmens dragracingtema. Svårt att inte dras med i den passion som Cronenberg tydligt visar upp här för motorsporten. Han gillar tydligen bilar och motorer utöver body-horror grejen. Den som förväntar sig att få se något i samma stil som han gjort i de tre tidigare filmerna kommer att bli gruvligt besviken. Den här är en renodlad sportfilm med fokus på racing.

John Saxon är grym! Påminner om Oliver Reed fast mer tuff, hård och rak på sak. Synd bara att han inte kan göra så mycket annat med rollen än att spela en naggig manager. William Smith i huvudrollen som den besvärlige föraren med glimten i ögat var inte så pjåkig han heller.

Tyvärr är jag dock helt fel målgrupp för den här filmen. Jag känner några raggarpolare som bara snackar bilmotorer när jag träffar dem som istället hade varit helt perfekta för att se Fast Company. Tillbakalutad i soffan med en bira är detta en oslagbar film om man diggar livsstilen som karaktärerna lever. Tuggmotståndet är medvetet enkelt. Det är överlag enkla konflikter och lätt att följa med i handlingen. Det är bara att sätta hjärnan i viloläge och njuta av bilarna, motormeckandet och de nakna vackra brudarna som dyker upp under filmens gång. Hos rätt målgrupp är den här säkert kanoners, men tyvärr så är jag personligen inte ett fan av den här typen av filmer. En enkel tvåa hade dock varit för snålt för det är faktiskt ett habilt hantverk och gjort med ett stort hjärta. Den får svagt godkänd.


Betyg: 2.5/5


Filmer i projektet:

Projekt #6: Horrorween 2016

Film #2: The Black Cat (1934)

Handling: Ett amerikanskt par på smekmånad i Ungern kommer under en tågresa i samspråk med psykologen Dr. Vitus Werdegast (Bela Lugosi). Dr. Werdegast bjuder paret på en taxiresa vid ankomst till slutdestinationen, men det sker en bilolycka med taxin och den amerikanska kvinnan blir medvetslös. Trion tar skydd hos en gammal bekant till Dr. Werdegast, arkitekten Hjalmar Poelzig (Boris Karloff) som bor i ett hypermodernt, futuristiskt hus. Det framgår snart att det finns en bitter fejd mellan Dr. Werdegast och Poelzig och den medvetslösa kvinnan används som en bricka i ett spel där Poelzig vill offra henne i en satanistisk ritual vilket Dr. Werdegast vill förhindra.

Omdöme: Handlingen kändes inte helt genomtänkt likt en cocktail av massa idéer. Det blev ganska spretigt. Tilltaget med att göra en gotisk skräckfilm i ett futuristiskt hem fungerade dock väl för stämningens skull. Stundtals kändes också filmen inspirerad av tysk expressionism. Fotot och miljöerna var klart filmens stora plus. Men både Karloff och Lugosi överspelar och Lugosi var nog värst. Även om vissa delar t.ex. inledningen med tågresan och scener i Poelzigs hus var sevärda, kände jag mig inte alls engagerad av storyn som sakteligen gick utför.

Betyg: 2/5

Filmer som ingår i projektet:

Filmprojekt 6: David Cronenberg
#5 Scanners (1981)

Imdb


Cameron Vale (Stephen Lack) är en så kallad ”Scanner”, en person som besitter telepatiska förmågor med kraft att påverka andra människor. Ett säkerhetsföretag är speciellt intresserad av att utnyttja honom och andra individer med samma förmågor. Samtidigt hotas både han och företaget av en växande undergroundrörelse med likasinnade medlemmar i syfte att ta kontroll över världen. Konflikter uppstår.

Under filmens gång kunde jag inte sluta tänka på att David Cronenberg måste vara någon slags gud i animévärlden i Japan. Hans första film i det här projektet, Shivers, påminde starkt om en liknande animéserie jag såg för bara några veckor sen. Och sen nu denna känns nästan felproducerad som långfilm då den istället hade fungerat perfekt som en kortare animéserie. För handlingen är hyfsad speciell. Det finns en grupp människor med en slags superförmåga där de via tankekraft kan kontrollera och döda andra människor. Såklart finns det ett företag som specialiserar sig på just den här typen av säkerhet/övervakning och som intresserar sig särskilt för dessa specialbegåvade individer. För att skapa extra spänning finns det också en revolutionär rörelse som leds av en framstående Scanner. Denne motarbetar aktivt nämnda företag och gör allt vad han kan för att om inte värva så åtminstone oskadliggöra de andra scanners som existerar. Det är spännande men kräver att man sväljer den orealistiska biten om superkraftförmågor

Filmen har blivit känd för att inom de första 15 minuterna så får vi se ett huvud som exploderar. Och visst, det är en magstark scen, men annars är det inte så mycket body-horror eller äckel-päckel scener förrän alldeles vid slutet av filmen. Visst, hela telepati/scanners grejen kan väl ses som en utvidgning av body horror temat, men det är inte lika frånstötande som i de tidigare filmerna. Kanske att man börjar bli härdad och vänjer sig vid Cronenbergs stil?

Skådisarna utmärker sig inte något extraordinärt utan gör sina roller klanderfritt och helt okej. Patrick McGoohan som Dr. Paul Ruth kändes dock något så jävulskt välbekant men kunde inte sätta fingret på varifrån. Imdb visste svaret och Kung Edward Longshanks från Braveheart var det som dolde sig bakom skägget och glasögonen. Kul!

Jag hade hoppats att detta skulle bli ett slags genombrott i projektet då The Brood ändå lovade med en hel del förbättring och kanske att jag var lite hård i betygsättningen på den. Men tyvärr kan jag inte riktigt säga att Scanners föll mig i smaken. Nästan så att jag gillar The Brood mer med den fängslande Oliver Reed och den kusliga och realistiska miljön där, trots den gräsliga musiken. Howard Shore, LotR-kompositören, var intressant nog den som stod för tonerna den här gången. Tyckte dock att det påminde lite om det där övertydliga dramatiska stuket som i The Brood fast inte lika påträngande.

Sorry Cronenberg, jag kan inte ge mer än en stark tvåa. Han visar potential på vad som komma skall men än så länge går hans filmer inte hem hos mig.


Betyg: 2.5/5


Filmer i projektet:

Filmprojekt 6: David Cronenberg
#6 Videodrome (1983)

Imdb


Max Renn (James Woods) driver ett litet TV-bolag som specialiserar sig på att visa utmanande material: Mjukporr och ultravåld. I jakt efter något nytt att sända kommer han över Videodrome, en slags hardcore ”torture porn” rörelse som endast visar upp tortyrscener. Driven av marknadskrafterna (och sitt eget personliga intresse) börjar han söka upp mer och mer vad detta mystiska Videodrome är för något. Ordspråket ”Nyfiken i en strut råkar ofta illa ut” kommer väl till pass.

Den här filmen klassas till den exklusiva skaran ”Vad fan är det här jag sitter och tittar på”-filmer. Nu kan man knappast anklaga Cronenberg för att vara en konventionell filmskapare (undantaget Fast Company) men i de tidigare filmerna har det alltid förekommit åtminstone ett försök till en förklaring till de konstiga händelserna med parasiterna, rabiesmittan och telepatin och alltihopa. De galna grejerna händer inte bara för att utan det finns en logisk/vetenskaplig förklaring till varför de uppstår. Sen om man köper de förklaringarna är en annan fråga. Men här är det som att Cronenberg inte ids komma med någon förklaring utan det får vara hur fucked up och galet som helst. På ett sätt är det väldigt roligt och intressant, men oftast sitter jag bara som ett frågetecken och undrar vad fan det är som händer.

James Woods är bra. Riktigt bra. Oftast ger han ett ryckigt, nervöst intryck, men han kan också vara lite badass och hård. Här visar han prov på bådadera. Cronenberg verkar vara bra på att regissera sina skådisar då jag inte har kunnat klaga något på den fronten hittills i projektet. Shivers undantaget kanske, men där får man väl se det lite mer som ”glad amatör” på det hela istället.

Videodrome är torture porn i ordets bokstavliga bemärkelse. Folk som går igång på tortyr får vi följa. Det utmärks av flera WTF-scener och mitt personliga omdöme är att det blir lite för mycket av den varan. Cronenberg är lite för sjuk och bisarr för min smak, tyvärr, vilket denna film är ett tydligt exempel på. Den har sina stunder, men är man inte ett alltför stort fan av... ja, vad fan ska man kalla det: Surrealism? Absurdism? Bizarro? Hursom, diggar man konstiga knäppa filmer är det en stor chans att man kommer att gilla Videodrome. Jag kan tyvärr inte ritkigt sälla mig dit utan det får bli en standard stark tvåa.


Betyg: 2.5/5



Jag tror fan jag höjer The Brood till en trea såhär efteråt. Musiken är det enda jag kan lägga den till last, annars är det flera starka scener där som etsat sig fast på minnet och som jag inte kan bli av med. Den har också tveklöst den kusligaste stämningen/miljön hittills av alla filmerna jag sett. 2.5/5 betyget känns därför för snålt när den ändå levererar.


Filmer i projektet:

Tråkigt att du inte gillade Videodrome Chessjamt men smaken är som baken. Jag måste tyvärr meddela att Naked Lunch är typ tio vändor konstigare så stålsätt psyket inför den

Jag minns att jag tolkade Videodrome som åtminstone inspirerad av sin samtids moralpanik kring allt ifrån våldsamma filmer till hårdrocks- och punkmusik. Vi har kommit över allt sådant så för en modern tittare kan den nog kännas obegriplig men det beror nog mer på att vårat samhälle ser annorlunda ut än vad det gjorde då. Våran motsvarighet är väl droglegaliseringens varande eller inte varande och i framtiden lär det handla om diverse regleringar för att motverka fetma.

Aa, känner att om Andrej Tarkovskij är för svår för mig så är Cronberg för sjuk för min smak.
Ahaha, ja den lär väl vara något i hästväg konstig vad jag hört. Får förbereda mig för en sjuk resa.

Ja, det var väl då hela videovåldsdebatten blev en stor grej där på tidigt 80-tal. Tänkte lite på snuff-temat de berörde som hastigast i filmen och kopplade det med dagens ISIS-avrättningar och all sköns skit man kan hitta på internet. För mycket tillgänglighet på såna hemskheter samt tänjningen av moraliska gränser gör att debatten idag känns... avtrubbad, typ? Ibland blossar det upp om våldsamma dataspel och dess inflytande på dödsskjutningar i skolor men det känns lite förlegat vid det här laget.

Videodrome är ju ändå med dagens mått mätt en ganska sjuk film, fast då tänker jag kanske främst på de kroppsliga symptomen som James Woods lider av i filmen. Glömde bort att nämna ordet body-horror i min recension men, ja, det säger väl sig självt vid det här laget med Cronenberg bakom rodret.

Filmprojekt 6: David Cronenberg
#7 The Dead Zone (1983)

Imdb


Johhny Smith (Christopher Walken) är en engelsklärare som efter en bilkrasch hamnar i koma i fem år. När han vaknar upp har han fått klärvoajanta förmågor och kan se in i framtiden hos den person han håller i handen. När han träffar på politikern Greg Stillson (Martin Sheen) ser han en olycksbådande framtid med ödesdigra konsekvenser för hela världen.

Cronenbergs kanske mest kända film, och i mitt tycke hans bästa hittills. Body-horror temat är tack och lov nedtonat här. Walkens psykiska förmågor är det enda som kan kopplas dit, men det är milsvid skillnad från hur det är i Scanners med de telepatiska förmågorna. Egentligen är filmen mer som en kuslig dramafilm där den mörka kalla råa stämningen, som Cronenberg är en mästare på att få till, bär upp det hela. Det är inte så många läskiga scener i filmen utan den stora behållning är känslan av oro som ständigt ligger i luften. Den snöblandade miljön och de mörka scenerna hjälper till att frambringa den atmosfären.

Skådisarna brukar oftast vara bra i Cronenbergs filmer och denna är inget undantag. Helt klart en av Walkens bästa insatser efter The Deer Hunter. Han passar utmärkt som den sargade ensamme läraren med ett kluvet förhållande till den nyförvärvade klärvoajanta förmågan. Är det en välsignelse eller en förbannelse? Han velar mellan det påtvingade uppdraget att göra nytta av förmågan och samtidigt hans personliga önskan att vilja leva ett vanligt liv. De fem åren han låg i koma har också inneburit konsekvenser för hans privatliv som han subtilt visar utan att det blir för övertydligt. Martin Sheen däremot kan väl kanske anklagas för att spela över här men hans roll är ju också en karismatisk politiker så det sväljer man hyfsat lätt. Mest roligt att se honom spela en sådan karaktär i ärlighetens namn. Kul också att se Brooke Adams igen. Fast jag vet väl inte om hon gör någon vidare viktig eller intressant prestation. Karaktären hon spelar är mest bara för att det ska bli lite subtil drama hos Walkens karaktär.

Summa summarum: en riktigt bra film och jag känner mig nöjd över att jag ändå tog med The Dead Zone i projektet trots att jag sett den tidigare. Då, för över tio år sedan, visste jag inte ens vem Martin Sheen var samt flera andra saker som jag hade glömt bort. Det blir faktiskt den första starka trean jag delar ut den här månaden. Överlag så är jag inte direkt förtjust i Cronenbergs body-horror grej men han är onekligen en extremt skicklig filmskapare som med rätt material kan få till riktigt intressanta och fängslande filmer. Denna är en av dem, imo.


Betyg: 3.5/5


Filmer i projektet:

Projekt #6: Horrorween 2016

Film #3: Bride of Frankenstein (1935)

Handling: Uppföljaren till Frankenstein (1931) där både Dr. Frankenstein och monstret överlevde branden i kvarnen. Monstret lyckas fly och Dr. Frankenstein lovar sig själv och sin fästmö att aldrig skapa konstgjort liv igen. Dock uppsöks Dr. Frankenstein av en ännu galnare vetenskapsman, Dr. Pretorius, som själv har gjort livsskapande experiment och vill att de tillsammans slår sina kloka (eller galna) huvuden ihop och skapar en ny varelse; en kvinna åt Frankensteins monster, som nu finns vid Dr. Pretorius sida.

Omdöme: Jag uppskattade helt klart uppföljaren mer än den första filmen. Kanske för att handlingen bjöd på nya uppslag som jag inte sett tidigare samt att Frankensteins monster fick mer humanitet och en mänskligare sida i hur han försökte anpassa sig och förstå sin omgivning. Mötet med den blinde mannen var höjdpunkten. Även om filmen bygger upp till skapelsen av "bruden" så är hon med försvinnande lite i slutet och sedan går det som det går när monstret blir förargat. Häftig trickfilmning med Dr. Pretorius små människoskapelser, imponerande för att vara från 30-talet.

Betyg: 3/5

Filmer som ingår i projektet: