Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

(det fetade)

Nja, nu har nog du fått en hel del om bakfoten, faktum är att Helin vände sig till riksåklagaren (RÅ) för att få anvisningar hur han skulle göra i den uppkomna situationen efter att hovrätten rivit upp tingsrättens dom och Helin fick då till svar från RÅ att inget nytt tillkommit och därför gick det inte att lägga ner åtalet och en ny rättegång inleddes därför i tingsrätten i maj 1988. Så var det och inget annat.

Och bara för att klarlägga vissa saker för nytillkomna läsare så var inte Hanna Olsson riksåklagare i samband med rättegångarna 1988-1991 utan hon var endast en fd prostitutionsutredare på 70-talet plus författare&debattör.

Att Helin själv tvivlade berodde bla på om det fanns tillräckliga bevis mot de båda misstänkta männen men han ansåg tydligen ändå att bevisningen var så pass stark så att domstolen skulle ta ställning till den, varför inte lyssna på åklagare Helin själv när han uttalar sig? Från 10:00 in i klippet och från 17:12 cirka.

Men vadå? Om han inte avsåg att försöka få dem fällda men ändå åtalar så är det väl obefogat åtal?

Jo, det kanske blir ett obefogat åtal. Det jag försöker förstå är varför Helin inte lade ner ett så uppenbart idiotiskt åtal. En tänkbar förklaring skulle alltså kunna vara att han insåg att det hade spårat ur med media och knäppa vittnen och allting, och att den enda chansen för Härm och Allgén nu var en rättegång som skulle visa att de var oskyldiga. Jag minns inte hur det slutade i den första rättegången, men jag har för mig att rättens ordförande (den enda i gänget som var jurist) sjukskrev sig när beslutet skulle fattas och klåparna till nämndemän fann på egen hand Härm och Allgén skyldiga till mordet. Detta spektakel hade Helin knappast kunnat förutse. Jag spekulerar ganska fritt nu, med en bit folie på huvudet.

Men det verkar ändå finnas någorlunda liknande fall i den svenska kriminalhistorien och det finns tydligen ett statistiskt stöd för såna här tankar om vi ska lita på en väldigt känd mansperson som intresserat sig för grova brott under många år i sin yrkesprofession, Catrine da Costa nämns faktiskt i klippet nedan och åklagare Helin kan mycket väl ha känt till det tidigare fallet -69 men det betyder inte att han lät sig styras av förutfattade meningar vid den här typen av brott som gäller styckmord på prostituerade kvinnor.

Från 56:05 in i klippet avhandlas styckmorden på två prostituerade kvinnor varav den ena var Catrine da Costa.

Jag vet inte heller vad du menar med kända historiska mönster, måste misstänkta personer erkänna brotten i domstol och dömas för gärningarna innan du anser att fallen kan klassas som jämförelsefall?



Men Helins åtal saknade ju minst av allt några indicier och åklagare Helin sa klart och tydligt i samband med rättegångarna till journalister att det här var ett indiciemål och du kan inte på allvar mena att det saknades vittnen och personkopplingar för det fanns det tydligen om vi ska lita på vissa vittnen. Sen kan vi alltid diskutera vittnenas trovärdighet och indiciernas bärighet i domstol men att det fanns så att det räckte och blev över är nog kanske ställt utom allt rimligt tvivel? Helin ansåg ju själv att han hade tillräckligt på fötterna för att väcka åtal annars hade han väl aldrig gjort detta, eller hur?

Nejdå. Vi ska inte tro på de tragiska figurer som vittnade i rättssal i dacostaärendet. Lika lite som vi ska tro på dina blytunga teorier om var vi ska finna catrins banemän. VI tittar hellre på Eremonas nytänkande i fallet - att göra praktiskt grävande i catrins omgivning. Sånt kan väl du aldrig matcha?

Ja, Helin satt kanske löst, jag är inte insatt i hela hans situation, men det är ju i krisläge som rättsstaten prövas, och kan ingen riskera jobbet så kommer ju aldrig rättsröta att kunna bekämpas. Och hade Helin fått sparken kunde han ligga lågt, och sparkandet av honom hade med tiden talat till hans fördel, som modig rättskämpe ...

C hade ju chaufförer, lägenhetsinnehavare och diverse snälla torskar överallt. Hon verkade ha gillat att bada också, vilket Anckers upplyste om, och hon badade här och var.

När man har läst om C i ett par år börjar man lära känna henne lite, hon blir något av en romanfigur, och det är alltid lite roligt när konturerna fylls i ... JO:s förhör är ganska trevlig läsning ...

Han är ju inte kriminell, han är en mjukis, som inte har jättejobbiga saker att dölja, och han säger ju en hel del om sig själv och C, om hennes stora längtan efter sonen, Monopolspelande, C:s prylar ... ibland blir han blyg och försagd, men man anar att han gillar smisk och fasthållning ...

Det är synd att han inte pratade mer, för han kände ju C i flera år, fast de träffades ganska sporadiskt.

Men han vill att kvinnan ska vara drivande, dominant, och det är kanske lite jobbigt att berätta för polisen, men strunt samma. Han inte begått några grova brott, och han har visst förekommit i en egen utredning, men jag tror att det var mindre ekonomiska oegentligheter som han sysslat med ...

Javisst, så är det, och om du är felaktigt misstänkt finns inget bra beteende. Allt vänds mot dig, och har poliserna blivit paranoida (paranoia = tjänstefel) så är du chanslös. Allgén teg eller upprepade sig, och det ansågs suspekt. Hade han börjat förklara detaljerat hade det blivit ännu värre, och hade han blivit förbannad eller börjat gråta så hade idio ... förlåt, poliserna tolkat det som tecken på skuld ...

Många tycker det är obehagligt att ha med myndigheter att göra överhuvudtaget. Särskilt om de blir anklagade eller ifrågasatta och inte har någon bra förklaring eller alibi. Det kan ju bli en väldig press en oskyldig känner att denne måste exculpera sig.

Jo, men kriminella missbrukare eller torskar. Hursomhelst är det väl antagligt närmre tillhands på rent statistiskt underlag att den hon ber om hjälp med något händelsevis är en man. Det behöver ju inte bero på genusteroetisk psykologisk ojämlikhet (att hon skulle vara underordnad).

Det måste vara en mardröm att bli oskyldigt anklagad.

TH verkar ha klarat sig bättre än TA, förresten. Jag känner ingen av dem, men vad jag har hört så har TA varit väldigt illa däran, och han förlorade ju sin dotter också. Det tog j-igt hårt på honom.

TA blev fullständigt backstabbad av sin vidriga exfru som njöt av att sprida sina lögner till och i pressen, polisen, till Diesen (som hjälpte henne), Olsson mfl. Hon blev en fixstjärna i haveriet. Hon stal hans barn. Och samhället liksom staten hjälpte henne. Det hedrar honom att han inte dukat under. Själv vet jag inte hur jag skulle reagera. Antagligen är det just THs och TAs hederlighet och karaktär som stod dem i fatet. Nu blev det istället "bevis" för deras ohyggliga slughet.
TH blev backstabbad av en skithög till kollega (Jovan Rajs) och en förvirrad bitter fd svärfar. Han led helvetets kval han med, givetvis, men kanske det var/är något lite lättare att det inte är någon du skulle dela livet med som göra detta och dessutom förstör och stjäl ditt barn på kuppen.

Jag är helt övertygad om att en flock babianer hade skött detta bättre.