Jag har inga intressen, vad göra överhuvudtaget i livet?

Jag har inga intressen, vad göra? Jag har funderat kring livet jätte ofta, det enda genuina intresset jag har är inredning, mode, åka/kanske köra flygplan, kolla på fotboll eller hockey, politik, tv & dator och tjejer/kvinnor... Till viss del karriären eftersom en toppen karriär imponerar på tjejer/kvinnor.

Det ska erkännas att jag gillar mode bara för att imponera på tjejer/kvinnor... Så om det inte hade funnits tjejer/kvinnor skulle mode aldrig varit ett intresse för man har ingen att klä sig snygg för.

Jag vill inte heller dö i en flygkrasch, chansen att jag gör det är inte stor om jag är påläst, men man vet ju aldrig om man dör eller inte.

Så man kan skriva att det enda genuina intresset jag har som jag kan tillbringa mycket tid med är att bli pilot, spendera tid med politik, kolla på fotboll/hockey när tillfället ges och tv/dator.

Men att bli pilot blir jobbigt eftersom branschen ser ut som den gör 2016, finns ingen värre bransch tror jag?

Så vad kan man göra? För att göra en grov generalisering lever jag för tjejer/kvinnor, blir alltid deprimerad när jag tänker på vad jag egentligen strävar efter i livet.

Supa är en livslång hobby, värd att prova! Tro mej!
Enda hobbyn du behöver, gott är det också!

Jag orkar inte dricka mer än 2-3 öl, har aldrig fattat folk som överkonsumerar alkohol, räcker med 1-2 liter max.

Det beror kanske på att det inte är din hobby. Man måste öva för att bli bra på något. Jag kan inte förstå de som nöjer sig med 2-3 öl men har haft supandet som hobby några år.

Börja gå till biblioteket. Sätt dig och läs något. Efter hand kommer du säkert på vad du vill fördjupa dig i.

Inredning skrev du. Det är ett intresse och det finns hur mycket som helst att fokusera på när det gäller det. Så mycket att om du lägger hela ditt liv på det så hinner du ändå inte att gå igenom allt.

När jag var som mest ute och reste med mitt jobb och bodde mycket på hotell så råkade jag träffa på en person som jag ofta såg på några olika hotell och vi började prata med varandra. Han berättade att han åkte runt och fotade hotellinredningar och gjorde böcker av det. En bok kunde avhandla Lobbyn en annan hotellbarerna och restaurangerna. Han tryckte upp böckerna själv i ganska små upplagor och sålde dem själv.

Vad är du intresserad av när det gäller inredning, något speciellt?

Alltså inredning bara så jag får det bekvämt och snyggt i hemmet... Kan inte ha ett fult hem, det går inte för mig.

Så börja med heminredning och dekoration? Det är en jävla bra hobby och fungerar även som jobb om du vill det. Väldigt många är i behov av det

Du låter som en vettig person som faktiskt har en inrrssant frågeställning. Dina tankar visar att du faktiskt har tänkt över dina handlingsmöjligheter.

Kom att tänka på på en medarbetare som jag var chef över. En trevlig person som slog mig som genuint snäll, men otroligt lat & för att vara helt ärlig den personen som var sämst på sitt arbete i mitt arbetslag. Vid en firmafest säger han till mig att han inte har har några drömmar eller ambitioner gällande sitt arbete, eller något annat arbete för den delen. Men han ville inte sluta heller för det kunde faktiskt bli sämre. Innerst inne visste han nog vad som gällde, på andra arbetsplatser skulle han behöva levera resultat. Till saken hör att min förra organisation hade det väldigt svårt att rekrytera personal dem sista åren. De erbjöd ALLA arbete som var fysiskt friska, inte var kriminellt belastade. Nämnda person fick t.o.m. körkortet betalt. Något som tidigare varit ett krav. Dem flesta kollegor, inte alla, var ganska införstådda att kvalitén på arbetskraften inte alls låg i linje med hur det sett ut 6-7 år tidigare. Man såg sig tvingad att ta vad man får, kraven sänktes med tillhörande konsekvenser.

När jag hade lämnat organisationen fick jag höra via en gammal jobbarkompis att nämnda person sökt & fått en tjänst som chef, förvisso på lägsta nivå, men ändå en chefstjänst. Detta gjorde mig faktiskt både bekymrad & besviken på min gamla arbetsplats.

Idag förstår jag att hårt arbete, kompetens & erfarenhet kan vara av underordnad betydelse. Det är inte nödvändigt att vara bland dem främsta inom en grupp för att få möjligheter & göra karriär. Goda kontakter, sociala färdigheter & vara skrupelfri är minst lika goda kunskaper.

Sensmoralen med mitt inlägg, är att det kommer nog att lösa sig alldeles utmärkt med eller utan intressen. Åtminstone om organisationen man tillhör eller vill tillhöra är beredd att sänka kravspecifikationen på aspiranter. Personligen är jag själv old school, jag gillar yrkesmän/kvinnor som är seriösa i sitt arbete. Om jag t. ex. går till en tandläkare föredrar jag en som klarat sin utbildning, vill göra ett gott resultat & visar ett intresse för arbetet ifråga. Skulle det bli svårt att rekrytera tandläkare, skulle inte min initiala reaktion, vara hur jag kan göra utbildningen lättare eller sänka kraven. Snarare skulle min reaktion vara denna, att nu är det viktigare än någonsin att slå vakt om kvalitén & anseendet bland framtida tandläkare. Annars riskerar en hel yrkeskår att fastna i en nedgående spiral och att det blir inflation i kompetensen.

Intresse är bra för att vilja specialisera sig & en av det moderna samhällets viktigaste företeelser. Tänk bara på alla sorters olika specialistläkare. Men det betyder inte att alla måste vara intresserade av något, ibland räcker en skön personlighet väldigt långt. Men lämna dem mer kvalificerade arbetsuppgifterna till dem som är intresserade & kompetenta.

Du är nog inte ensam. Det låter så typiskt svenskt att bo i ett av de bästa länder som finns där allt är serverat men istället för att njuta och ta för sig av livet så sitter svensken inrutad och degar.

Jag kan inte förstå de svenskar som bara har intresse för t ex sin bil eller över vad som händer på fotbollsplanen. Jag gillar att resa, träffa folk och testa vad som är nytt. Det är sådant som gör att man lever.

Har själv inga intressen och inga att prata med eller som frågar mig om något. Det är som att jag inte existerar eller kan bidra med något vettigt för samhället.
Känner precis som Trådskaparen, vad ska man göra när man hatar att träffa nya människor, jag ser bara människor som falska och elaka som bara tänker på sig själva. Är arbetslös och har varit deprimerad större delen av livet vad jag kan minnas även om det går i vågor.
Vågar inte heller bjuda hem någon till mitt röriga hem.

Sök vård för din depression, så kommer du återigen se glädjeämnen i livet och då kan dina övriga problem hitta sin lösning.

Ta hand om sig själv på bästa sätt är en god hobby och fungerar för mig.
Vila och avkoppling.
Träning.
God och riktig mat.
God sömn.
Sex.
Bry er inte om hur livet ser ut för andra.
Var dig själv.
Avsluta relationer med människor som inte betyder något.