Citat:
Ursprungligen postat av
introverto
Det är där det skär sig. Kan man tvångsomhänderta såna här personer som Lotta? Någon slags motsvarighet till LVU, LVM osv? På vilka grunder i så fall? Hur ska omhändertagandet gå till? Vem ska betala?
Förstår vad du menar och kan till viss del hålla med, men en vuxen människa måste själv ta ansvar för sitt liv. Samtycker man inte till hjälp och det inte finns några tvångsåtgärder att ta till - ja, då har samhället faktiskt gjort vad man kan begära.
Tvång tror jag inte på, däremot undrar jag hur mycket de försökte tala med henne, och på vilket sätt. Hon var djupt inne i sin värld, sin tro om sig själv och sitt värde. Det var inte värt att slåss för, hon hade gett upp när hon släppte in killen. Jag tror det. Hon hade tagit emot hundratals sms.
Jag tror också så här: Lotta var redan "kund" hos myndigheterna, på grund av arbetslöshet och ev. sjukdom på halvtid alternativt arbetslöshet. Hon var stigmatiserad och ville inte tappa bort sig helt. Tänk att inte må bra, och behöva lämna sitt hem för pga. stalkning. Hon var antagligen helt förstörd. Dessutom tror jag att hon dolt hur illa det var för omgivningen och missade kanske det stöd hon kunde ha fått, även om hon öppnat sig för någon som kräver att hon polisanmäler.
Att gå till ett jobb ger lite stabilitetet. Var hon på jobbet på halvtid, skötte hon det på slutet? Det spelar ingen roll längre. Hon dog. Reglerna fungerade inte för henne. Rutinerna hjälpte inte. Inget hjälpte henne. Det egna ansvaret fungerar inte i en djup normaliseringsprocess. Hon visste att hon levde farligt, men hade hamnat så snett att hon valde att öppna dörren i stället för att ringa polisen. Jag tror att hon gav upp när hon inte fick stöd på sina villkor. Frågan är om skulle ha fått det. Jag tycker det.