Citat:
Ursprungligen postat av
Arthur Dent
Även jag tittade, han verkar ganska speciell den där Lagercrantz.
Det som inte dödar, Lagercrantz nya bok, ges ut av Norstedts där Eva Gedin är förlagschef för skönlitteraturen.
"Anställd på Norstedts sedan augusti 1995. Arbetade till en början som redaktör och förläggare, sedan 2009 även Förlagschef för Norstedts skönlitteratur, vilket innebär att jag har det publicistiska och ekonomiska ansvaret för förlagets skönlitterära utgivning."
Eva Gedin är Jessikas syster. Och Jessika programledare för Babel, där Lagercrantz gör reklam för sin nya bok. Lär förresten vara en hel del böcker som får fin reklam på Babel och som ges ut av Norstedts.
Mmm. För att inte tala om att Eva Beckman, som startade upp Babel, är syster till Åsa Beckman, pösig andrechef på DN Kultur (som i princip alltid har ungefär samma perspektiv på kulturen och samtiden som Babel och väljer ungefär samma vinklingar). De båda är döttrar till poeten och kritikern Erik Beckman, som i många år skrev i DN - enligt mig och många andra var han en långt vassare skribent än Åsa. Dessutom är systrarna gamla kompisar med Svante Weyler, som tidigare jobbade på Norstedts och numera har ett eget förlag som ger ut flera författare med nära kopplingar till DN och andra Bonniertidningar.
Babel är sådär. Ibland riktigt bra, ibland bara fegt och smajligt. Det största problemet med programmet är att det sedan flera år är SVT:s *enda* återkommande program med inriktning på seriös litteratur; det har en helt ohotad monopolställning - och de andra större svenska kanalerna gör ju inte heller något som matchar, bortsett från lilla Axess ibland. På 80-90-talen fanns det en hyfsat bred mix av kulturmagasin, serier med närintervjuer med författare och andra kulturpersonligheter (både i tv och i radio), debatter i kulturfrågor osv. Idag är det i princip enbart Babel som står för bevakningen av aktuell skönlitteratur i SVT, och det är uppenbart att programmet har en del självpålagda kvoter - det ska vara mycket kvinnliga författare (helst majoritet kvinnligt) oavsett kvalitet, mycket författare med utländsk eller invandrarbakgrund osv, och intervjuerna handlar ofta mer om författarens person än om dennes böcker. När det dessutom blir så pass inställsamt som det ofta är, så känns programmet ofta ointressant och självbekräftande.