Hittade ett facebookinlägg som förklarar om hur rekryteringen (till sd) troligtvis gick till.
https://www.facebook.com/ahenriksson/posts/10153649001633239
Citat:
Ursprungligen postat av A*ndreas Henriksson
Sverigedemokraterna har ett ohälsosamt stort överskott av unga, dryga män med attityd, klädda i identiska Dressmankostymer, och till exempel ett stort underskott av smarta och politiskt begåvade kvinnliga medelålders och äldre förtroendeingivande företrädare som kan leda partiets inbrytning i nya väljargrupper.
Det här har skapat en situation där personal på SD:s riksdagskanli aktivit letar efter intressanta personer att approchera, med en försiktig förfrågan om de skulle kunna vara intresserade av att företräda SD, antingen som förtroendevald eller som anställd partitjänsteman. Dessa personer upptäcks ofta först för sitt engagemang som debattörer eller aktivister i sociala medier och dylikt. Om de bedöms dela SD:s grundläggande värderingar, och ses som begåvade skribenter eller liknande, och har en blogg eller en facebooksida eller ett twitterkonto som ses som intressant ur ett SD-perspektiv, kan det hända att personen i fråga får en diskret förfrågan från en politisk sekreterare på SD:s riksdagskansli om personen i fråga skulle vara intresserad av en karriär i SD, och en karriär som garanterat skulle gå fort och snabbt föra upp personen i fråga på centrala positioner i partiet.
Att det går till exakt så här vet jag. Jag har nämligen pratat med en sådan person själv, som sannolikt först upptäcktes av ledande Sverigedemokrater genom aktiviteter i mitt eget flöde. (Återigen, jag nämner inga namn här. Men jag vet vem som fått frågan, vilken politisk sekreterare på SD-kansliet i riksdagen som ställde frågan, och som med största sannolikhet inte tagit detta initiativ på eget bevåg, utan fått i uppdrag av den ledamot som personen arbetar åt att göra den här försiktiga sonderingen.)
Det här som jag nu gett exempel på är så klart vad som kan kallas för anekdotisk bevisföring. Men vi journalister jobbar hela tiden med sådana case. Det ligger i vår arbetsmetodik att hitta intressanta personliga fall och sedan berätta en större story utifrån vad denna person upplevt eller varit med om.
Jag tror att SD satt den här rekryteringsmetoden mer eller mindre i system. Och jag tror att det var så partiet upptäckte Egor Putilov. Tittar man på hans blogg, och på hans facebookflöde, ligger det mycket nära en möjlig sd-aktivists flöde. Putilov är dessutom en hyfsat begåvad skribent, som kan hantverket. Jag tror alltså, men jag understryker att detta endast är en spekulation från min sida, att Putilov headhuntats till SD:s riksdagskansli av SD själva. Det var inte han som kom och knackade på deras dörr, det var de som kom till honom och knackade på.
Givet de problem och tveksamheter som nu uppstått genom Ekots avslöjande om den lindrigt sagt konstiga fastighetsaffären som Putilov kan knytas till, visar det att SD:s brist på företrädare skapat en situation där de själva tvingas headhunta personer utan att samtidigt genomföra tillräckliga bakgrundskontroller på dem. Och det är en i längden ohållbar situation.
Jag uppfattar det så är det Kent Ekeroth:s långa arm som har bestämt vem som ska få komma in till Sd:s varma karriärfamn.
Undrar hur lyckats lura in Putilov? - Hänvisat till artiklar, tipsat om "den här skribenten"?
Hur känner sig Ekerorth idag?
Henriksson har även skrivit ett mastodontinlägg om den här säkerhetskontrollen som vi alla undrar över.
https://www.facebook.com/ahenriksson/posts/10153648844488239
Citat:
.
All kanslipersonal som arbetar på riksdagspartiernas respektive partikanslier är anställda av respektive partier. Tjänstemännen i riksdagen, till exempel de föredragande opolitiska tjänstemännen i respektive utskott, är anställda av riksdagsförvaltningen.
Riksdagens säkerhetstjänst har bara rätt att kontrollera riksdagsförvaltningens tjänstemän, inte partikansliernas tjänstemän. Detta är en detalj av central vikt.
Om partiernas ska få sin kanslipersonal kontrollerad måste respektive kanslichef genom en begäran hos säkerhetstjänsten be om till exempel en säkerhetsprövning 3. Det görs också, men normalt sett bara i vissa specifika undantagsfall.
Riksdagsförvaltningen låter rutinmässigt all av riksdagsförvaltningen anställd personal genomgå registerkontroll. Det gäller även för tillfällig personal som arbetar i huset, som till exempel externa hantverkare som anlitas för tillfälliga reparationsarbeten eller dylikt.
Vad är då en registerkontroll, respektive säkerhetsprövning 1, 2 eller 3?
Registerkontrollen sker genom att man kontrollerar om personen eller i vissa fall denne närstående personer förekommer i belastningsregistret, misstankeregistret och Säporegistret.
Dessa kontroller genomförs av Säpo, på begäran av myndigheten riksdagsförvaltningen, genom dess säkerhetstjänst. Observera är att det bara är myndigheter som kan begära sådana kontroller hos Säpo, det kan exempelvis inte privata företag eller andra aktörer som politiska partier göra. Vill de säkerhetsgranska sin personal får de göra det via privata säkerhetsbolag som bland annat erbjuder sådana tjänster.
