Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

I de CP-skadades värld betyder ögats möjligheter att på platsen kunna se detaljer i ett ansikte, att peka ut en alkoholist bland nyktra med hjälp, praktiska prov för att kunna utröna sanningen avseende ljusförhållanden, rättegångsförfarandet och Lisbets egna initiala ord om att hon aldrig såg mördarens ansikte ingenting. Det uppfattas som ett politiserande.

Eller i ieshos fall som kåseri med felaktig meningsuppbyggnad. Där vederbörande anser sig sitta inne med den enda korrekta meningen. Lisbet såg någon som var lik CP. Något som knappast är uppbyggligt om man söker sanningen.

Det enda som betyder något är att hon befann sig på platsen och att hon har/hade fotografiskt minne. Påminnandes i förfarandet om en sekt som Livets Ord. Med Ingvar Carlsson som upphetsad pastor talandes i tungor om LP som ett underverk. Ett nytt LO! Lisbets Ord. Det elfte i guds i rike, men det första i SAPs rike. Där budet om att inte vittna falskt om din nästa strukits i nationens intresse.

Samtidigt kan vi idag se att Partiet tar väldigt god hand om henne. Hon skjutsas runt mellan olika socialdemokratiska event och visas upp som en relik från en svunnen tid. Ett skrynkligt Janusansikte i mörkläggningens tjänst.

Där vi som inte tror på dessa amsagor anses vara avfällingar från den rätta tron. Där motståndet anses vara både skrämmande och löjeväckande.

Hovrätten ansåg att omständigheterna
(ljus, tid, chock) gav en mycket låg
sannolikhet (p0) för identifikation av GM.

Ett utpekande av CP är då med mycket hög
sannolikhet (ungefär 1-p0) egentligen
mened.

Ett fortsatt utpekande av CP än idag är då
med mycket hög sannolikhet desinformation.

Påstående att "näringslivet" ligger bakom blir retorik, likvärdigt med ett påstående att "juden" ligger bakom mordet. Svepande, onyanserat, en stank av fördomsfullt tänkande och politserande.

Mindre svepande och mer nyanserat: topparna i näringslivsorganisationerna SAF och Industriförbundet var delaktiga i planeringen av mordet på Olof Palme, som var en del av en plan att avveckla den svenska modellen, blandekonomin och Saltsjöbadsandan. Det skedde i samverkan med polisen, militären och NATO/CIA för att samtidigt utplåna den svenska neutralitetslinjen och ansluta Sverige till NATO.

Vilket också kommer att lyckas. Ingen svensk politiker kommer att våga stå i vägen i ett längre perspektiv.

Jag skulle inte gå så långt som att påstå att SAF och Industriförbundet var delaktiga i planeringen av Palmemordet. Det var de förmodligen inte.

Däremot bör vi alla konstatera att det vid Curt Nicolins tillträde som SAF-ordförande 1976 inleddes en stor och mycket dyr kampanj från näringslivet för att förändra Sverige. Vänsterorienteringen på 1970-talet stod i vägen för marknadsekonomin. Menade bolagsägarna.

Nicolin sattes på SAF-stolen av Marcus Wallenberg.

När hela det marknadsekonomiska drevet satte igång med full kraft och fortsatte år efter år övertygades allt fler svenskar om att samhället behövde förändras. Även ledande socialdemokrater menade att en förändring måste till. Den gamla vänsterpositionen med löntagarfonder och umgänge med kommuniststater var över.

Fram till oljekrisen 1973 hade svensk ekonomi utvecklats oerhört positivt. Sen slog det stopp. Därför blev det regeringsskifte 1976. Väljarna ville ha fortsatt tillväxt och var nu beredda att satsa på borgerligheten istället. Sossarna hade svikit.

Men Palme stod kvar i samma position som förut. Han ändrade sig inte.

När sakargumenten inte bet på Palme övergick angreppen till att bli alltmer inriktade på personen Palme. Och med på vagnen fick arbetsgivarna - vare sig de ville eller inte - nu även nazister, fascister och högerextremister som menade att Palme var en sovjetvänlig kommunist och därmed ett hot mot Sveriges oberoende.

Någonstans här bestämde sig någon/några för att göra slag i saken. Det marknadsekonomiska paradigmskiftet och orienteringen mot väst måste genomföras. Palme stod i vägen.

Detta är åtminstone en kontext att väga in i granskningen av Palmemordet. Att strunta i striden mellan socialism och marknadsekonomi är att se för snävt på frågan.

Människorna (jag tror alltså på en mindre konspiration) som mördade Palme måste trots allt ha haft något slags motiv för gärningen. Man skjuter inte en statsminister för att man känner för det så där lite lagom slarvigt en fredagkväll.

Ett motiv kan ha varit att SAF, Industriförbundet, ledande svenska politiker m fl ville se ett annat Sverige rent ekonomiskt. Den ekonomiska tillväxten i samhället måste ta fart igen, precis som på 1950- och 1960-talet. Folk bedömde att marknadsekonomin - inte planekonomin - var rätt väg.

Om det sen var folk inom IB03, Säpo, vanliga polisen, militära underrättelsetjänsten eller någon annan som rent operativt utförde gärningen överlåter jag åt andra att bedöma.

Om det var så att en övervakning av OP existerade vilket både du och jag inte håller för otroligt bör det ha hållits inom en trång krets. Därav att man inte propsade på personskydd från säpo fritidsskyddet i hemmet sorterade ju under ABAB vars personal var statstjänstemän och där BW satt i ledningen där.

Det betyder kanske att Säpo operativt inte ansvarade eller hade särskilt mycket information (vilket inte betyder att inte enskilda säpoanställda kanske med betrodd bakgrund inom t ex IB inte ingick) då man befarade läckor. Det låg på en förnekningsbar nivå med operatörer som ej kunde spåras och rapporterna gick direkt på personivå till dem som godkänt operationen i toppen.

Om mötena handlade om denna övervakning kan det ha varit en lägesrapport av viss dignitet och anledning till överväganden och diskussion.

Det var milt uttryckt. Så sent som igår i Fråga Lund var frågan uppe och överenstämmelsen mellan hur LP:s vittnesmål utvecklas över tid passar som hand i handske med hur minnet förändras när hjärnan fyller i baserat på t ex andra antaganden och informationer.

Vittnesidentifiering är någorlunda tillförlitlig enbart om vittnet igenkänner personen som någon den vet identiteten på och om det sker ganska snart i anslutning till händelsen eller nämner mycket specifika utpekande saker. Redan efter några timmar börjar vittnen fylla ut minnet med falska bilder som upplevs logiska.

Minnen som kommer senare i "klarnande bilder" är falska minnen om än i god tro. Hjärnan som spelar oss spratt. Och det bör en Psykolog kanske känna till!

Det finns idag inget som indikerar inblandning av dessa kretsar utom Ihesos påstådda dolda budskap på adresstavlor och symboler. Resonemang ganska nära dåtidens EAP som har arvtagare i sanningsrörelsen.

Många hade synpunkter på OP som person och OP:s politiska ståndpunkter i olika kretsar inklusive internt i Partiet. Det leder inte till slutsatsen att dessa ens kontemplerade mord. För sådana hypoteser krävs mer. T ex historik av liknande ageranden.

Man kan utgå ifrån att Säpo spelade en viktig roll i MOP.

- Säpo misstrodde OP alltsedan Vinges tid
- Säpo hade folk som spionerade på OP
- Säpo förberedde ett villospår redan innan MOP
- Enligt AL/Bo Ståhl hade poliser på Säpo sagt att OP skulle mördas
- Säpo slarvade bort tips om ett kommande mord
- Mördaren och WT-personerna runt OP på Sveavägen var beroende av att statsministern var övergiven av staten

Jag är benägen att hålla med.

Därför är det idag svårt att kunna diskutera vidare angående denna teori. Det finns helt enkelt ingen substans. Inga kopplingar eller historiska paralleller eller någon kultur som visar att finansmän, eller näringsliv, löser sina problem med kontraktsmord eller med konspirationer. Man har inte ens historiskt avrättat sina konkurrenter eller opolitiska fiender.

Dessutom är riskerna enorma. Skulle det kommit fram att företrädare för näringslivet deltagit i avlivningen av en demokratiskt vald statsminister hade man inte enbart sänkt sina egna företag. Man hade direkt motverkat hela iden om att få till stånd ett samhälle som gynnar deras intressen. Vilka kunder/länder hade velat köpa produkter från ett näringsliv som anser att mord är lösningen på inrikespolitiska problem. Inseendes att de själva riskerar att bli avlivade om de tackar nej till deras offerter.

Vem skulle efter detta avslöjande vilja köpa sängbordet Christer på IKEA. Eller madrassen Ingvar. För att inte tala om mulltoan Curt som i Nicolin. Eller spjälsängen Lisbet.

Man flyttade hellre utomlands som Kamprad och familjen Rausing. Liksom kapitalet. Och man flyttade bevisligen inte tillbaka strax efter att problemet avlägsnats. Så stark var inte hemkänslan efter att Holmer tog befälet.

Däremot finns det många vittnesmål om att hatet frodades i dessa kretsar. Men det är ett mycket långt steg från att hata någon till att aktivt avliva. Man vädrar hellre sina åsikter i slutna sällskap. Vilket historien visar. Politiker avlägsnas av politiska orsaker, inte av ekonomiska. Hur hatiska finansmännen än är.

Det krävs alltså en annan miljö och ett starkare motiv för att gå från ord till handling. En miljö där avlivning är ett tänkbart/naturligt alternativ.

Men om det nu ändå skulle finnas någon okänd koppling så återfinns den på individnivå via personliga kontakter. Som Fischers finansiering av Ebbes affär.

Om det bara handlar om historiska paralleller så tycker jag att morden på Gustaf III och Axel von Fersen är bra exempel på hur Sveriges ekonomiska elit är beredd att mörda.

Företag är per definition hänsynslösa så långt det lönar sig, men när det gäller MOP så är det framför allt ägargrupper som har agerat, inte för att undanröja ett hinder, utan för att effektivt åstadkomma stora politiska förändringar som gagnar deras intressen.

Ja, det var stora risker som krävde mycket speciella arrangemang. Men av allt att döma hade de såväl polis som militär på sin sida, så risken att något skulle gå helt överstyr var inte stor. Dessutom så var de uppbackade av NATO/CIA som inte bara stödde deras politiska strävanden utan som kräver dessa och andra förändringar i Europa.

Det välfärdssamhälle de flesta av oss växte upp i var en propagandaoperation. Europa skulle visa sig bättre än sovjetsystemet. Men den operationen håller som bäst på att avvecklas i vår tid eftersom den inte mer behövs.

Trodde vi var förbi svepande generaliserande beskrivningar vi det här laget

Säpotrion som pekas ut skulle ha agerat utanför tjänsten Inte märkligare än att Säpopersonal deltog i Ebbes smuggling. Säger inget om att Säpo som organisation agerade.

Rykten om att personer inom Säpo hade sina frågetecken kring OP betyder på intet sätt att Säpo var en utomstående organisation som misstrodde OP. Också personer inom partiet hade synpunkter på sina kollegor. Den grund vi känner till är utländsk underrättelseinformation som kommit till dem. Rykten om sådant spreds framför allt av kretsar inom SAP och kretsar inom IB som haft stora bakslag med sin olagliga verksamhet.

När det gäller grunden till att OP saknade skydd har vi just diskuterat detta. Det fanns hot där Säpo ansåg att det fanns anledning till skydd men där OP avböjde och folket kring honom med ansvaret var overksamma på ett märkligt sätt.

Inget av detta pekar alltså mot Säpo som organisation eller någon grupp inom Säpo. Tvärt om verkar oidentifierade krafter ha varit synnerligen aktiva i mörkläggningsåtgärder i vissa fall i strid med Säpo där saker som övervakningsPM hanteras mycket märkligt.

Dina snabba svepande och flosklande slutsatser har sett sina bästa dagar.