Svenska Hitlerbloggen uppmärksammar en väldigt viktig pjäs. Gud så angelägen den är, det känner man inpå bara benen när man läser recensionen att det här är viktig skit. Det är rätt i tiden, det är mörkt, det är regnigt och det är 10-tal. Iskalla högervindar som äter sig in i hullet blåser över hela den europeiska kontinenten, precis som på 20- och 30-talet, ljudet från kängor som marscherar i takt dånar över folket och får alla utsatta, alla minoriteter som sedan urminnes tider varit offer för rasism, nazism och fascism att återigen huka sig underdånigt och av rädsla för makten och ondskan som har sin urkälla i den europeiska människan,
den vita heterosexuella mannen.
Storslagen Mephisto om motstånd och medlöperi
Citat:
Adolf Hitler blev rikskansler 1933. Raskt påbörjades lagstiftningen mot judar. Syskonen Klaus och Erika Mann, barn till Nobelpristagaren Thomas, gav sig över gränsen till Holland. Klaus Mann skrev snabbt den dokumentära romanen ”Mephisto” om skådespelaren Hendrik Höfgens, som från att ha varit kommunist blev högsta chef över tysk teater under naziåren.
Citat:
Göteborgs stadsteater och teaterchefen Pontus Stenshäll iscensätter nu ”Mephisto” som ett stort anlagt drama om motstånd och medlöperi. Regin betonar gång på gång likheterna mellan 1933 och 2016, med en främlingsfientlighet som blivit del av en vardagsmentalitet. Små lagändringar, ny utvisningspraxis. Allt och alla påverkas då som nu av ett parti som fått en femtedel av riksdagsrösterna.
Citat:
Det här är metateater, visst – men det tydliggör att ingen, varken på eller framför scenen, kommer undan ansvar.
Citat:
Lisa Lindgren gör Miklas, en nationalsocialist som mobbas av Höfgens/Gründgens men ändå vägrar spionera. Ett bra, komplext porträtt.
Citat:
Var går gränsen? När blir viljan att inget veta och göra till medbrottslighet? Var börjar ansvar? Om allt det, och mer, handlar ”Mephisto” som på alla sätt är angelägen och sevärd. Trots, eller därför, att den spelas så mycket utanför och bortom den stora scenen. Just där allting händer.
http://www.svd.se/en-storslagen-mephisto-om-motstand-och-medloperi/om/scenhosten-2016
Visst kan man känna med det stackars incestuösa och gravt depraverade syskonparet som fick fly hals över huvud, lite likt dagens flyktingar, undan nazistfascist-Hitler. För Weimartyskland var paradiset det vet ju alla, höjden av samhällelig utveckling och social ingenjörskonst. Blott vår egen nutid kan tävla om förstaplatsen som progressivt föredöme. Om nu inte nazisterna tar makten återigen och förstör det roliga.