Vilken film såg du senast?

SSF: Snowden (2016) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Edward Snowden är alltså mannen som avslöjade att den amerikanska underättelsetjänsten NSA olagligt övervakar och spionerar på i stort sett alla som äger en dator/smartphone genom avancerade dataprogram, program som Snowden själv hjälpt till att utveckla. 2013 flydde han USA och läckte ut tusentals dokument till världspressen och i samma ögonblick som han gjorde det - stämplade han sig själv som statsförrädare i USA:s regerings ögon och därmed kommer han för resten av sitt liv vara en jagad man eller åka fast och dömas till ett långt fängelsestraff. Det här är Oliver Stones dramatisering av händelsen.

Det här är mer information som är viktigt att alla är medvetna om än en rafflande biofilm fylld med spänning och tvister, det är känslan jag får av filmen. Oliver Stone tar inte till några typiska pulshöjande knep för att underhållningens skull utan han vill sprida hur ruttet USA agerar. Visst att Nicolas Cage har kastats in i en mindre roll och den ÄR underhållande till en viss grad, men den yngre superhjältefilm-matade biopubliken kommer skruva på sig under dem långa 144 minuterna (något min stolsgranne irriterande visade). Den hade kunnat trimmats till en aning och innehållit några fler briljanta ögonblick som Stone var så bra på förr i tiden, nu är det först mot slutet det tar sig.

Men jag gillade den skarpt. Den berättar historien detaljerat och på ett hyfsat underhållande sätt, Joseph Gordon-Levitt är som vanligt strålande i allt han gör (och det är bara dem första minuterna man stör sig på hans röst), miljövariationerna är fina och framförallt så får man sig en tankeställare efteråt. Jag misstänker att många kommer tejpa för sin webcam efter ha sett den, men mest hoppas jag att attityden mot visselblåsare blir (förblir?) positiv så fler vågar komma ut och avslöja på vilka sätt regeringen inskränker på våra rättigheter. Snowden gömmer sig just nu i Ryssland och USA vill inget hellre än att ställa honom inför rätta, historien är långt ifrån slut, vad som avgör hans öde är mycket upp till oss huruvida vi väljer att hylla och skydda honom eller om vi låter han falla i glömska.

Jag såg IP Man 3 och det var bland det sämsta jag någonsin sett.
Det största problemet är manus, det är så osammanhangande att man lika gärna hade kunnat se filmen baklängas. Jag misstänker att man låtit fem olika författare påbörja fem olika filmer sen har man slängt ihop skiten i mixer och filmat resultatet.

Fightingscenern är helt plötsligt brutaldåliga tack vare att man introducerat Michael Bay-kamera med alldeles för många klipp och alldels för mycket zoom. Dessutom är Mike Tyson med. Mike Tyson, i en asiatisk kampsportsfilm, hallå?

Allting är övertydligt, detta är en asiatisk film som man utan problem kan se utan undertexter och utan att förstå ett ord och ändå följa med i handlingen. Detta beror på att musiken alltid berättar hur man ska tycka och alla karaktärerna visar klart och tydligt med kroppsspråk, miner, kläder, frisyer o.s.v. vilken sida de står på. Det är som att titta på en disneyfilm, svart betyder ond och vitt betyder god, gulligull.

Jag tror att man kan slänga på denna filmen utan undertexter, utan ljud samtidigt som man farmar mats på WoW OCH lyssnar på musik och man kommer fortfarande kunna följa med utan problem. Så pinsamt övertydlig är allting i denna filmen.

Det är så att man kan spy, sanslöst vad dåligt.

Tack för tips! Den här filmen kändes som ett mellanting till en klassisk produktion ifrån Hollywood och en b-film. Absolut snyggare och mer välgjord än gemene b-film, men en del moment känns som att det inte skulle hamnat i en mer seriös film. Kan inte påstå att jag skulle kopplat denna film till realistiska händelser direkt! Ska hålla utkik för filmen med Tom Hardy

Nu till dagens andra projekt:

300: Rise of an Empire (2014): http://www.imdb.com/title/tt1253863/?ref_=nv_sr_1

Jag hade inte några vidare förväntningar på "THIS IS SPARTA - 300" som jag såg rätt långt efter den kom, men blev positivt överraskad. Tillräckligt för att våga mig på efterföljaren. Den bästa typen av efterföljare är filmer som på ett så naturligt sett som möjligt fortsätter efter ettan. Den näst bästa typen är den som gör en film lik ettan fast medvetna ändringar som ofta ger fansen vad dom vill ha, men ändå försöker att inte bara mjölka pengarna ur originalet 100 %. Den är filmen är av senare slaget!

Den här gången är det krig igen, men ett annat typ av krig. Mycket blod och överdrivna effekter rundas av med "For Greece and Unity"-snack och lite naket. Effektmässigt håller intresset.. Vilket det inte brukar göra hos mig längre. En "Marvel" med dålig handling eller Transformers-film tappar jag tidigt intresset i. Här händer åtminstone saker intressanta för ögat även inte om hjärnan är fullt aktiv.

Jag har mindre klagomål som konstig sex-scen och sex-snack. Annars är det en grafiskt snygg gjord film som kanske kräver sin publik, men ändå är rätt bra för vad den är. Om detta team skulle våga sig på "en mer riktig film" (inte massa hokus-pokus om gudar och greker som dödar allt och alla) skulle jag våga ha riktiga förväntningar!


Betyg? 3 / 5

Don't Breathe (2016)

Rocky (Jane Levy), hennes pojkvän Money (Daniel Zovatto) och deras gemensamma vän Alex (Dylan Minnette) ägnar sig åt att göra småinbrott. Alex pappa arbetar på ett företag som tillverkar en vanlig sorts inbrottslarm, så de väljer hus som har detta larm eftersom Alex vet hur man deaktiverar det. De håller sig dessutom till att stjäla saker för mindre än 10 000 dollar per gång för att inte komma upp i den grövre kategoriseringen av inbrott. De får dock ett tips om en ensamboende, blind krigsveteran (Stephen Lang) som de misstänker har en mycket stor mängd kontanter i sitt hus och de bestämmer sig för att göra ett sista inbrott innan de drar sig tillbaka. Veteranen är dock en betydligt farligare motståndare än de kunnat ana.

Hyfsat välgjord thriller med en intressant premiss.

Betyget blir 7,5/10 eller 4/5 på Filmtipset.

All Out Dysfunktion 2016. 24-karats kvalitetssmörja, 1½h jag inte får tillbaka. Utan vidare efterforskningar gissar jag på en regidebut av någon som har Tarantino och Kevin Smith som inspirationskällor, men där Smith har humor/dialog och Tarantino har splatter/dialog så försökte denna plantan med porr/dialog, fast utan porr och med krystad dialog. Rekommenderas inte, kolla på Svampmopp Fyrkant istället, det ger mer. 0,5/10 och den halva bara för att Ron Jeremy var med.

edit; fast å andra sidan är det mycket möjligt att det finns en hardcoreversion som ligger och lurkar i hopp om att göra denna till framtida kult.

Foxcatcher (2014)

En film med ett par riktigt starka skådis insatser av bla Carell, Tatum, Ruffalo. Det var inte förrens efter filmen jag ens la märke till att det var Steve Carell som spelade Du Font. Även fast Foxcatcher har ett långsamt tempo så bidrar det ändå positivt till filmens stämning och händelserna verka mera verkliga så att säga. Jag satt och kollade med hörlurar och det är nog första gången jag nästan hoppade av stolen för att jag blev så förvånad och skrämd av en scen mot slutet! Detta är dock en film man bara vill se en gång mest pga av filmens tempo men den är klart sevärd!

7/10

Håller med, en av de bättre 2014-filmerna! Faktiskt en utav få Steve Carell filmer jag gillar, Little miss sunshine är väl den enda andra. Sen gör han ju en annorlunda roll och presterar otroligt bra!

Bennett Miller är verkligen en mycket skicklig regissör med endast riktigt välspelade filmer!

Betyget är samma för mig också!

Har du möjligtvis sett The Cruise av Bennett Miller? Hans bästa enligt mig. Ett rörande porträtt av en egensinnig tourguide i New York.

Har bara sett hans spelfilmer, men den verkade intressant, lägger till i watchlist!

Vilket underverk jag missat, passerat mig utan att ens höra
eller läsa ett ord om den. The Curious Case of Benjamin Button
inte konstigt att den nominerades till tretton priser vid Oscarsgalan och vann tre stycken. 9/10

Såg Mr.Nobody ifrån 09 för par veckor sedan levde upp till förväntningarna & lite där till 7/10

Dessa två filmer är de enda jag sett klart 2016.... Mycket bra filmer!!

As I Was Moving Ahead Occasionally I Saw Brief Glimpses of Beauty (2000)

I detta trollbindande magnum opus utav Jonas Mekas får vi följa ett liv. Vi får följa ett liv ur ögonen från Jonas Mekas med sin kamera i handen. Huvudpersonerna i denna filmen är Jonas han själv, hans fru Hollis och deras två barn Oona och Sebastian. Birollerna spelas av vännerna, staden New York, grässtråna från jorden, havet, solen, snön.

Detta är Jonas Mekas självbiografi. Mekas filmatiska självbiografi. Han berättar med sina djupa röst inspelad i hans videorum, hur om man vill lära känna Jonas Mekas, ska kolla på bilderna, tolka bilderna i denna filmen. För han finns i vartenda filmruta, det är hans verk, eller nej, livsverk.

Filmen utspelar sig under sista kvartalet av 1900-talet. Det är fantastiskt att se bilder på människor ifrån den experimentella konstscenen i New York under denna tid, jag lyckas fånga blicken på både Stan Brakhage, Peter Kubelka, Andy Warhol, Allen Ginsberg & Peter Orlovsky. Alla har varit bitar av livet som Mekas målar upp för oss.

Ett livet fyllt av inget, ett liv fyllt av allt. En film fylld av inget, en film fylld av allt. Som Jonas Mekas själv säger, han skapar inte film, han bara filmar. I klipprummet klipps det ihop med varandra, det lilla bland det stora och det enorma i det vardagliga. Ett barns första steg, en sopbil på gatan, en båtresa till Staten Island, några växter i Central Park.

Ljudet i filmen består utav tre olika segment. Ljudinspelningar från olika filmer, på vinden, stadsvimlet, havet, tystnaden. Det består också utav Jonas Mekas röst inifrån hans videorum, där han filosoferar över livet, vad dessa minnen på filmrutorna betyder, vad allt betyder. Avrundas till perfektion görs det när Auguste Varkalis soundstraclk av melankoliskt pianospel tränger sig in i bilderna.

En mäktig och personlig film, vacker och känslofylld. Jag blev berörd och tilltalad. Trots en fem timmars speltid känna det som att det fanns mycket mer att få ut, många fler filmrutor att visa, många små bitar vackerhet!

Betyg: 84/100

The Adventures of Beatle (2015), enligt IMDB ska den vara 1h23m men filen jag tog ner var på 1h18m och då var det flera minuter eftertexter inkluderat i det, vet inte vad det kan bero på, inte klipper väl dom som lägger ut? Bra längd på filmen iaf, lagom som vi säger i Sverige men som dom i deras land inte har något ord för, så det kan inte varit skälet till att den var så kort gentemot andra filmer, gissningsvis orkade dom inte fylla ut den med en massa ovidkommande trams. Den är fascinerade, sällan en film är så bra och dålig på samma gång, Ever Cassidy är som Uma Thurmans söta lilla missKitty-lillasyster och hon som spelar Beatle är het, det gjorde att den trots bra/dåligt gick att kolla på. Man anade en del om slutknorren redan inledningsvis men inte alls i den riktning den visade sig gå. Svår att betygsätta, jag ger den lagom, 5/10.