Är eventuellt min favorit av De Palma. Underhållningsvärdet är högt! Också kul med en liten hommage till Michael Snow i den.
Väldigt mysig om man bara lyckas ignorera den "asiatiska" karaktären.
Jag har aldrig sett något utav Michael Snow så där står jag som ett frågetecken.
Däremot tyckte jag att De Palma väldigt ofta skickade passningar till den här scenen i Persona:
Delvis han lät något fixerat objekt i förgrunden ta upp typ hälften eller en tredjedel av bilden samtidigt som saker utspelade sig i bakgrunden. Det kan ju vara ren slump men jag har bara sett det i just dessa två filmer.
Bra film! Har dock läst att Fassbinder inte hade alltför stor inverkan i filmens produktion och att det främst är Fenglers arbete. Den är heller inte riktigt stilistiskt jämförbar med de filmer Fassbinder kom att bli känd för i framtiden så rekommenderar dig att ge exempelvis Rädsla Urholkar Själen eller Die Ehe Der Maria Braun en chans också!
Var den bra? Den har flugit under min radar helt, kände inte ens till att den filmen fanns.
Jag tänkte skriva något om den i andra tråden men det får vänta tills morgondagen för jag är skit-trött. Kan dock säga att den är bra och sevärd om man gillar Godard. Den är precis vad man kan förvänta sig av en av hans filmer från den eran. Vet att du inte är det största fanet av Godard men jag ser också att du tittar på fler filmer av honom så något måste han väl ha som får dig att återkomma?
Citat:
Ursprungligen postat av Chenille
Jag har aldrig sett något utav Michael Snow så där står jag som ett frågetecken.
Däremot tyckte jag att De Palma väldigt ofta skickade passningar till den här scenen i Persona:
Delvis han lät något fixerat objekt i förgrunden ta upp typ hälften eller en tredjedel av bilden samtidigt som saker utspelade sig i bakgrunden. Det kan ju vara ren slump men jag har bara sett det i just dessa två filmer.
Richard Neville, en av grundarna till undergroundtidningen Oz, har avlidit. Den australiska författaren dog i kuststaden Byron Bay, Australien, omgiven av släktingar. Han blev 74 år.
Undergroundtidningen Oz lanserades i Sydney 1963, innan Neville fyra år senare tog den vidare till Storbritannien. Tidningen var känd för att uppmärksamma vid den tiden tabubelagda ämnen som homosexualitet, abort, polisbrutalitet och censur.
Oz blev också föremål för Storbritanniens längsta rättegång gällande obscenitet. Rättegången filmatiserades senare av BBC. Det sista numret av Oz gavs ut 1973, men då hade Neville redan lämnat tidningen.
Kul. Hoppas du är lite lagom beredd på vad du har att vänta så du inte blir besviken – eller vad man nu ska säga. Berätta gärna vad du tyckte när du har tid.
__________________
Senast redigerad av Shamdon 2016-09-19 kl. 22:57.
Jag tänkte skriva något om den i andra tråden men det får vänta tills morgondagen för jag är skit-trött. Kan dock säga att den är bra och sevärd om man gillar Godard. Den är precis vad man kan förvänta sig av en av hans filmer från den eran. Vet att du inte är det största fanet av Godard men jag ser också att du tittar på fler filmer av honom så något måste han väl ha som får dig att återkomma?
Bra, den är watchlistad. Ja, jag släpper honom inte utan betar av hans katalog med hyfsat jämna mellanrum. Han är intressant och annorlunda så jag slår alltid på en Godard med förhoppning om att få se åtminstone någon cool och minnesvärd scen, trots att betygen allt som oftast blir låga. Sen har jag ju en fixering vid Frankrike (halva min släkt bor där) och nya vågen-folket också. När jag dör lär jag ha sett allt de gjort.
Citat:
Ursprungligen postat av Shamdon
Kul. Hoppas du är lite lagom beredd på vad du har att vänta så du inte blir besviken – eller vad man nu ska säga. Berätta gärna vad du tyckte när du har tid.
Jag var inte beredd på något, lider av spoilerfobi och läser sällan på om filmerna jag ser. Det var en bra liten slice-of-life-skildring. Gillade det naturliga skådespelet från allihopa, med guldstjärna till huvudrollsinnehavaren och hans fru.
Men klimaxen var knappast oväntad (filmens titel hjälper iofs till) eller chockerande, satt hela filmen och väntade på exakt det som hände.
Jag tycker också så om Godard, även filmerna jag inte alls gillar brukar det gå att med sig något ifrån.
Pierrot Le Feu var riktigt, riktigt dålig enligt mig men den hade en helt magisk scen där Belmondo imiterar Michel Simon som jag sent kommer glömma även om jag inte tyckte om resten utav filmen.
Jag tycker också så om Godard, även filmerna jag inte alls gillar brukar det gå att med sig något ifrån.
Pierrot Le Feu var riktigt, riktigt dålig enligt mig men den hade en helt magisk scen där Belmondo imiterar Michel Simon som jag sent kommer glömma även om jag inte tyckte om resten utav filmen.
Vill du utveckla vad du hade emot Pierrot? Tyckte personligen den var briljant och håller den och Weekend som mina två favoriter från Godard. Smått pretentiös och fånig färgexplosion som är bisarr på de mest barnsliga och geniala vis.
Vill du utveckla vad du hade emot Pierrot? Tyckte personligen den var briljant och håller den och Weekend som mina två favoriter från Godard. Smått pretentiös och fånig färgexplosion som är bisarr på de mest barnsliga och geniala vis.
Det är svårt att ingående diskutera denna film då jag upplever den som så fragmenterad att den inte bildar någon riktig helhet. Godard balanserar ofta på gränsen mellan charmig lekfullhet och flamsigt nonsens och när han är bra befinner han sig på rätt sida av denna linje men i denna filmen befinner han sig på fel sida. Det är dock väldigt svårt att säga exakt vad det är som gör att jag älskar A woman is a woman men avskyr denna då de är relativt lika varandra stilmässigt. Vad man får ut av Godard är ju så väldigt subjektivt och dialogen och scenerna i denna film lyckas jag inte relatera till någonting som blir meningsfullt för mig samtidigt som humorn på det stora hela inte fungerar och därför blir det bara pannkaka.
Det är svårt att ingående diskutera denna film då jag upplever den som så fragmenterad att den inte bildar någon riktig helhet. Godard balanserar ofta på gränsen mellan charmig lekfullhet och flamsigt nonsens och när han är bra befinner han sig på rätt sida av denna linje men i denna filmen befinner han sig på fel sida. Det är dock väldigt svårt att säga exakt vad det är som gör att jag älskar A woman is a woman men avskyr denna då de är relativt lika varandra stilmässigt. Vad man får ut av Godard är ju så väldigt subjektivt och dialogen och scenerna i denna film lyckas jag inte relatera till någonting som blir meningsfullt för mig samtidigt som humorn på det stora hela inte fungerar och därför blir det bara pannkaka.
Hehe, funderade på att svara på inlägget för att jag inte heller är ett stort fan av Pierrot och tänkte använda just Une Femme som ett exempel på där flamsigheten landar rätt. Den största skillnaden för mig mellan de två är att ena får mig att skratta, den andra inte. Varför blir svårt att svara på eftersom det trots allt är samma sorts humor av samma person.