Sexuell makt ur ett kvinnligt perspektiv

Ja det där har jag funderat på. Finns en serie på 4fakta eller TLC kanske det var, som handlar om en sådan familj. Jag kan med utgångspunkt av att ha gluttat något halvt avsnitt på den serien och sett reklamen för den och dessutom försöka tänka mig in i situationen själv, säga att kvinnor är garanterat inte gjorda för att leva i sådana konstruktioner, de bråkar och är svartsjuka på varandra och lever olyckliga liv, självklart finns alltid undantag.

Står nånstans i bibeln att man ska tänka sig för innan man gifter sig. Kan inte citera bibeln men det är formulerat något i stil med att man ska inte ta lätt på äktenskapet och dess förpliktelser (inte bara sexuella förpliktelser), den som inte vill leva som man och hustru ska inte gifta sig helt enkelt, eller skaffa barn.

Metaforen av ett jämställt förhållande som Gertrud1 bidrog med kan således förklara det gamla uttrycket varför "vägen till mannens hjärta går genom magen"... ...mannen i förhållandet blir oftare "hungrig" helt enkelt, och eftersom "kvinnans list övergår mannens förstånd" så så ser monogama äktenskap och det gifta familjelivet generellt sett ut på samma sätt... man äter oftast (mat) av andra skäl än vad det instinktiva behovet av näringsriktig föda kräver... eftersom känslan av "hunger" listigt nog kan tolkas, förklaras och tillfredställas på många olika sätt...

Nämen allvarligt, ju djupare man funderar på detta ju mer misantrop blir jag.

You wouldn't be the first... djuplodande tänkare i alla tider har till slut snubblat på vad som kommit att kallas "the human condition" med allt vad det innebär av desperation, uppgivenhet och/eller misantropi... men förfäras icke... Jeremy Griffith från Australien har till slut tagit klivet över denna tröskel, och beskriver från "downunder" varför det ser ut som det gör på den "strukturella nivån"... att han också kan förklara saker och ting som rör kvinnor tillskriver han främst sin egen mor, men också vetenskapligt bevandrade kvinnor som t.ex. Jane Goodall m.fl... med hans resonemang i botten går det IMO inte att konstruktivt diskutera kvinnors makt utan att samtidigt ta med i resonemanget deras förhållande till antingen sina barn eller föräldrar... vilket i sin tur leder till den tredelade strukturen (typ Karpmans dramatriangel) istället för den enklare parrelationen...

Det där låter intressant, tror det blir ot att diskutera vidare.

Fast alltså, jag skulle personligen tycka att det vore trevligt med några systerfruar. Men det är ju ingen strukturell lösning, lika lite som att alla kvinnor ska lära sig självförsvar. Det finns inte två eller tre kvinnor till varje man? I något enskilt förhållande kan det säkert lösa saker, men globalt?

Ni får väl starta lite fler krig så att 50% av männen dör i så fall, för annars förstår jag inte hur du tänker.

Jo, jag tänker ju så att jag behöver lära mig själv mer än vad jag redan tror att jag vet och kan... och tråden riktar sig ju främst till kvinnor där mitt manligt grundade perspektiv hamnar inom ramen för "andra reflektioner", och en sådan reflektion blev ju oundviklig när jag läste den fullkomligt briljanta metaforen för sex inom ett parförhållande som "varmakoppen-fördelning"...

Metaforen inbegriper ju IMO allt från månatlig ägglossning till sexfixerade män till whatever som kan sägas befinna sig i "sexuell obalans" på något sätt, och att världen befinner sig i obalans på många sätt är IMO en slags kroppsligmental "fälla" som det finns ett antal strategier för den enskilde att ta sig ur...... yoga, meditation, självbalansering på en mängd olika sätt eftersträvas ju på "individnivån", likaväl som att depressioner, diagnoser av div. slag och en massa självmord förekommer där, medan på "gruppnivån" så finns en massa grupperingar av människor som fungerar mer eller mindre funktionellt/dysfunktionellt på olika sätt...

På den "strukturella nivån" sedan så förekommer det ju krig hela tiden, och har gjort sedan urminnes tider, men oavsett hur många människor som dör i krigen, så återställs ju populationerna ganska snart igen i.o.m. att nästkommande generation blir några fler än "normalt" bara, liksom... yngre förvisso, men lika många... så, någon annan "global" eller "strukturell" lösning på denna naturgivna men obalanserade "varmakoppen"-obalans mellan könen än utbildning i hur saker och ting egentligen ligger till kan jag inte komma på... och den enda utbildningen som IMO erbjuder en rimlig förklaring och därmed också en gemensam mental plattform för båda (eller alla tre, även "T") könen, är alltså Jeremy Griffith's förklaring där begreppet "loveindoctrination" är centralt...

Den svenska modellen som nu verkar eftersträvas av den offentliga makten i samhället, d.v.s. fullkomlig jämställdhet mellan könen, med "heforshe"-mål o.s.v. är väl gott och väl på ett relativt strukturellt omvärldsplan, så länge som det också vägs upp av en triangulär balansmodell som faktiskt fungerar på alla tre nivåerna... ty på individnivån fungerar IMO inte denna tvåsidiga jämställdhet, vilket "varmakoppen"metaforen åskådliggör väldigt bra... och på gruppnivån implementeras ytterligare kaos av absolut jämställdhet, då börsbolagen får nya problem att hantera p.g.a. lagstadgad kvotering i styrelserna... medan på den strukturella nivån verkar det vara globala företag som anammar tanken på "gender intelligence" som en framgångsrik väg att gå, där "intelligens" och "utbildning" väl får sägas går hand-i-hand liksom...

För mig in på tankar om det är något som faktiskt har ökat med tiden, behov kontra frestelser.
Gå till baka drygt 100 år, eller 1000 år, inga datorer, inga tidningar, ingen tv och radio, inga resor i samma utsträckningar och anledningar osv. Allt man hade att jämföra med var sin familj och by-innevånare vid höstacken eller kyrkmötet... och då menar jag för bägge könen. Självklart fanns rikt folk och städer med lite andra premisser än en liten by men kanske ni fattar vart jag vill komma.
Det är ju relativt vanligt med sexmissbruk som understöds av dagens tillgänglighet inom det området.

Såklart reste folk lika mycket förr som nu... segelbåtar, gesällvandringar, erövringståg etc., för att inte nämna Ötzi, ismannen eller resandet längs sidenvägen o.s.v... det är IMO inte mycket som har förändrats mellan könen, annat än den utökade vetenskapligt grundade förståelsen för hur saker och ting faktiskt fungerar i verkligheten istället för de religiösa förklaringarna som lade mentala hämskor på allt vad HBTQ hette... vad som däremot faktiskt har förändrats på den senaste tiden är just som du säger förhållandet till sex och media... professor Anthony Jack skriver t.ex. i förordet till en aktuell bok att;

Så, att utbilda sig inom ämnet "Nofap" kan väl sägas också ingå inom ramen för vad som ryms inom begreppet "gender intelligence"...

Ja det vet jag men jag formulerade mig "reste inte av samma anledningar och utsträckning" Om vi drar det till ytterligheter så har vi idag tonåringar som reser till typ Magaluf med de enda intentionerna att knulla, supa och sola och gärna topples då.

What's new, liksom...
Vad är skillnaden mellan att vilja "knulla, supa och sola" i Magaluf eller att vilja "umgås, skåla och koppla av" inne hos grannen annat än mängden pengar man har att lägga ner på sin fritid och de förpliktelser som föräldrar har att leva upp till? IMO är det väl comme-il-faut att vilja leva livet i Magaluf eller på nå'n annan lokal fest liksom, om eller när man har möjlighet därtill...

Det är stor skillnad, det kan du väl inte förneka. På tal om dagens alla frestelser som skapar ideal som ger ångest och en tro att sträva efter sånt som "alla" måste och ska... hörde för hundraelfte gången på radion just nu den där sexleksaksreklamen, -få ett bättre sexliv än dina grannar. Vi matas från vaggan vilket ideal vi ska följa, på gott och ont. Började på sent åttiotal med sexleksaker att beställa från ellos, nu har vi radioreklam och tv som visar, inget ont om att det finns ett behov som kan uppfyllas men det skapar nya behov och alla påverkas och stressas av ideal.
Kanske börjar bli ot återigen?!