Nobelpriset 2016

Det kan som sagt bli det ena och det andra. Min sammanfattning av kandidater är iaf denna...

Sverige: finns ingen prisvärdig författare sedan Lars Gustafsson dog. Och Tranströmers pris är för nära i tiden.

Norge: Jan Kjaerstad eller Jon Fosse.

Finland: vet ej.

Danmark: vet ej / öken. Men kanske Dan Turell lever, han som på 80-talet hyllades för sin Sverige-bashing?

Tyskland: Alexander Kluge. Annars är Botho Strauss prisvärdig men dagens fegskits-akademi vågar inte belöna honom.

Frankrike: Guillaume Faye.

Ryssland: Alexander Dugin så klart.

USA: Thomas Pynchon. Kom igen, han är född 1937 och inte över 80 än, ge honom priset innan det är för sent (som det blev för Ballard, Gustafsson, Jünger, Borges...)

- - -

Som antytt finns tredjevärlds-kandidater i år men jag tror inte den "millimeter-rättvisan" bekymrar dagens akademi. Nåja, det är så klart ej osannolikt med pris till Indien, Afrika men inte så väldigt sannolikt heller. Vit manlig författare får priset är mitt tips.

Tror Akademien är rätt känslig för opinionen, sedan talar Wästberg för Afrika\Sydafrika.
Vad gäller svenska författare tror jag nog att du har rätt i att det är lite nära i tiden till Tranströmer, Sverige är ett litet land. Lars Gustafsson kan vara en trivsam författare och jag kanske missbedömer hans storhet. För mig har han dock alltid varit en smula förutsägbar och om han råkar beröra något mer naturvetenskapligt/matematiskt så spelar han inte rent. Vad gäller hans poesi så håller den inte nobelprisklass jfr med t. ex. Tranströmer så är han en helt konventionell bildad lyriker.
Den svenska författare som är/borde vara aktuell är Lars Norén, främst för hans sextiotalsprosa, men också lyriken, i ngn mån pjäserna och nu till sist när författarskapet vänder sig inåt; dagböckerna (även om det kanske är för tidigt att värdera dessa mot resten). Men kanske får han vänta några år.

Anm: Av Norén gavs under 60-talet endast ut en titel "Salome, sfinxerna" (1968). Biskötarna I & II kom 1970 resp 1972.

Dan Turéll dog 1993.

Gustafsson och Tranströmer är olika slags poeter. Tranströmer är en surrealistiskt lagd lakoniker och haiku-vurmare, Gustafsson är en medvetet akademisk/postmodern poet som blandar in uppenbart "opoetiska" element i lyriken som citat, verstitlar och årtal, "förbjudet" enligt orfisk diktmanual typ 1A men vanligt i hela västvärlden från 1960-talet och framåt.

Gustafsson må inte ha samma "magiska-shamanistiska" kvalitet som Tranströmer men Gustafsson är trots det en poet värd sitt namn, iaf ej sämre än namn som Brodsky och Schymborska, för att nu nämna nyss belönade poeter. Och utöver poesi skrev Gustafsson oefterlikneliga romaner som Herr Gustafsson själv, Sigismund och Tennisspelarna, den sistnämnda med en världsunik jouissance och livslust. Begynnelseraden, "Ja. Jag minns det som en lycklig tid." liknar i sin enkelhet inget annat jag läst vad gäller tonträff, vad gäller att sätta en "trots allt"-prägel på en samtid (1977) som bara var doom and gloom.

Lite OT nu eftersom Gustafsson är död men.
Norén är förvisso en dark horse och kan även få vänta lite, annars prisvärd med diktsamlingar och sina pjäser, ej min favorit as such men spelad här och där i utlandet är han ju förutom Sverige. Och att ge honom priset kan tysta kritiker som vill att dramatiker ska belönas. Senast var det ju Dario Fo men det var ett tag sedan. Och genom att belöna Norén kan man "smyga in" en svensk författare om inte annat. Men först ska väl någon annan person från Norden ha priset.

Det var ju synd, vad har Danmark då att erbjuda? Mikael Jalving?

Ja, (underförstått prosa) det är sant. Det jag avsåg var Salome, (delar av) Revolver samt Biskötarna I&II, där de sistnämnda som Maslennikov påpekar gavs ut under tidigt 70-tal.
Revolver räknas kanske som lyrik, men t. ex. del III Fragment är en slags dagbok (ja, man kan urskilja dagboksskrivandet här även om rekvisitan är lite mer metafysisk) och kan räknas som prosa.

Senaste dramatikern var Harold Pinter och vad jag minns var det inget gnäll. Att det gnälldes när Dario Fo fick det hade nog mer och göra med att han sög överlag. Pinter och Norén är som dramatiker litterärt starka på samma sätt som framstående prosaister, och det var väl lite så du också menade med att gå tyst på gnället. Man får ju lika mycket utav att läsa Pinter och Noréns pjäser som man får utav att se dem spelas och då finns ingen anledning för folk att gnälla.

Här träffar du fel lampros. Dugin uppmanade till folkmord i Ukraina. Dessutom tror jag inte han förstått Heideggers Dasein som enligt Dugin måste ligga till grund för hans "fjärde politiska teori". En kanske än mer orimlig kandidat än Ezra Pound var.

Tycker också Norén är värd priset. Om han lever 15 år till kanske det finns en chans.

??? Han gav ju ut massor av diktsamlingar - Syrener, snö, Introduktion nr 2 till schizz, Stupor (nobody knows you when you´re down and out) till exempel. Bara det är nobelklass enligt mig, samt även stora delar av hans dramatik från 80- och 90-talen.

Fast jag påstår mig inte ha stenkoll. Det finns säkert många ännu "bättre" (eller hur man ska uttrycka sig) författare. Som jag varken har läst eller känner till. Jag litar på Svenska Akademien, de har läst mer än de flesta. Det är ju deras jobb.

Jag funderar lite grann på det där med tillhörighet... Jag älskar Singer, han var en fantastisk författare som skrev om den försvunna judiska östeuropeiska kulturen - och så klassificeras han som amerikan! Det känns helt fel.

Det finns säkert flera kandidater som strövar mellan olika länder och kulturkretsar. Har du något exempel?