Citat:
Påminnas bör om att det hinner bara gå 9 dagar från det att ett dystert besked från ett
försäkringsbolag ramlar in tills att det slocknar liv igen ute vid det idylliska sommarstället
vid Hjälmaren. Måste ha känts tungt det där. Här har man bemödat sig förgäves.
Ja, själva "olyckshändelsen" köptes ju, men så går det och stupar på en namnteckning som
man lagt ner mycket jobb med att den skulle se helt äkta ut, men det var inte tillräckligt
ändå visade det sig.
Det svors nog mycket i det här läget. Bakslag modell större. Frustration i massor och
man kan ha känt sig kränkt också mitt i alltihop. Och när man upplever sig kränkt
då är det lätt hänt att man vill agera på nåt sätt. Ett par kåta slynglar tog sig för att
polisanmäla när det hade tumlats runt i sänghalmen, som om de skulle ha varit ovilliga de
små liven, och det fick de betala för på ett ganska kännbart sätt en tid därefter.
Och nu är man kränkt igen. Miljonerna man behövde haft frös inne - jävla satans IF -
och ovanpå det får man höra att ens älskade paradis ute på landet ska säljas av.
Av föräldrar som levt länge nog och satt inne med kosing som hon behövde bättre än dem
och hon behövde den just nu dessutom. Föräldrar som i och för sig inte varit på plats
när det råkade förolyckas förra året, men allt mer låtit förstå att de hade sina onda
aningar om den saken.
Ja, varför inte skrida till handling igen? Och låta lilla älsklingen som man lyckats förvrida
huvudet på alldeles göra rätt för sig. På nytt. Ja, det fanns andra villiga pers också att tillgå
ifall det skulle trilskas med hazarpojken från Kabul.
Ja och så agerades det och det gick inte så bra den här gången heller har det visat sig.
"Jag är ganska arg", framhölls det efter frisläppandet för några veckor sedan.
Kan tänkas att det vuxit ut lite med den där argsintheten sen dess.
Rysligt arg och kränkt kan det tänkas att det känns där borta i häktescellen.
Orolig och något modfälld dessemellan.
"Älsklingen" känner sig nog mest lurad.
försäkringsbolag ramlar in tills att det slocknar liv igen ute vid det idylliska sommarstället
vid Hjälmaren. Måste ha känts tungt det där. Här har man bemödat sig förgäves.
Ja, själva "olyckshändelsen" köptes ju, men så går det och stupar på en namnteckning som
man lagt ner mycket jobb med att den skulle se helt äkta ut, men det var inte tillräckligt
ändå visade det sig.
Det svors nog mycket i det här läget. Bakslag modell större. Frustration i massor och
man kan ha känt sig kränkt också mitt i alltihop. Och när man upplever sig kränkt
då är det lätt hänt att man vill agera på nåt sätt. Ett par kåta slynglar tog sig för att
polisanmäla när det hade tumlats runt i sänghalmen, som om de skulle ha varit ovilliga de
små liven, och det fick de betala för på ett ganska kännbart sätt en tid därefter.
Och nu är man kränkt igen. Miljonerna man behövde haft frös inne - jävla satans IF -
och ovanpå det får man höra att ens älskade paradis ute på landet ska säljas av.
Av föräldrar som levt länge nog och satt inne med kosing som hon behövde bättre än dem
och hon behövde den just nu dessutom. Föräldrar som i och för sig inte varit på plats
när det råkade förolyckas förra året, men allt mer låtit förstå att de hade sina onda
aningar om den saken.
Ja, varför inte skrida till handling igen? Och låta lilla älsklingen som man lyckats förvrida
huvudet på alldeles göra rätt för sig. På nytt. Ja, det fanns andra villiga pers också att tillgå
ifall det skulle trilskas med hazarpojken från Kabul.
Ja och så agerades det och det gick inte så bra den här gången heller har det visat sig.
"Jag är ganska arg", framhölls det efter frisläppandet för några veckor sedan.
Kan tänkas att det vuxit ut lite med den där argsintheten sen dess.
Rysligt arg och kränkt kan det tänkas att det känns där borta i häktescellen.
Orolig och något modfälld dessemellan.
"Älsklingen" känner sig nog mest lurad.
Det är så jag tolkar henne, bra sammanfattning
