Citat:
Ursprungligen postat av
Nix-registret
Hoppas på ett delat pris till Peter Handke/Botho Strauss. Då kommer det ta hus i helvete och töntar kommer pissa ned sig i SVT-soffan. Kommer dock aldrig hända.
Handke och Strauss, Strauss och Handke: två av mina favoriter.
Men ett delat pris kommer aldrig mer att delas ut. Det delade priset till Martinson / Johnson 1974 gav surt efter. Det lär t.ex ha avhållit akademin från att ge Tove Jansson och Astrid Lindgren ett delat pris (källa: Knut Ahnlund).
Vad gäller Handke per se så har han gjort sig "politiskt omöjlig" genom sitt stöd för Serbien 1996-2008. Stödja Milosevic får man ej för Europas vänsteretablissemang.
Strauss då? Han har också retat vänstern med att göra sådant som att delta i den antologi som hyllade Ernst Jünger på dennes 100-årsdag 1995, "Magie der Heiterkeit" (ed Schwilk och Figal). Strauss' bidrag hette...
Citat:
... ”Refrain einer tieferen Erklärung” (”Refrain of a Deeper Declaration”). In it he praised Jünger as a literary pioneer, exploiting themes no one else in Germany wrote about. Like writing about the soldiery life, highlighting the warrior’s way as a means to spiritual fulfilment. -- Jünger seems to have affected Strauss in this way, sowing the seeds of western style bushido in the quiet, neue Sachlichkeit-type of German author Strauss was (q.v. novels like ”Mikado” and ”Rumor”). It all began in 1993 when Strauss caused an uproar with his exclamation: ”We have to restore Eros and the Soldier”. This and other statements of his essay ”Anschwellender Bockgesang” (like the criticism of materialism and nihilism of the current German society) wasn’t well received by the establishment. Critique of the emptiness of the consumer society may have been welcome, however not with these traditionalist leanings. Strauss became controversial...! Even in Sweden the waves were felt. And still in 2000 when his essay-cum-diary ”Die Fehler des Kopisten” was issued in a Swedish version we learned from the media that Strauss was a dangerous man, best ignored. [källa: Ernst Jünger -- A Portrait]
Strauss har förvisso en kontroversiell aura, dock kallar han sig själv opolitisk. Martin Walser sa 2008 i Die Zeit att Strauss borde få Nobelpriset. Jaha, men då är det kört för att högermannen Walser sa det? -- Inte nödvändigtvis. Strauss' "Kopistens misstag" (1999) befinner sig i stil och attityd inte miljoner kilometer från Horace' egen "Cigarretten efteråt" (2011).
Horace och akademin kan prisa Strauss och ha täckning för det. Strauss är en gedigen författare av efterkrigstyp, en sådan som akademin überhaupt gillar. Lite kontrovers blir det nog men det ska väl akademin tåla. Horace stod ju emot PK-dårar som kritiserade priset till Naipaul 2001 bara för att Naipaul uttalat sig emot radikala muslimer i England. Att anklaga akademin för fascism för detta var "ett kväkande ur okunnighetens träsk", sa Horace med adress Jan Guillou.
Så att, det må vara att ständiga sekreteraren Danius vill ha en kvinna som pristagare men det har ju varit Munro och Alexievich nyss. Och afrikansk pristagare tror jag inte alls på. Horace och gänget skiter i det. De skiter även i nordamerikaner. De vill prisbelöna nordeuropeiska intellektuella som de själva, som Strauss.
Strauss är en dark horse, jag vet, men det kan gå. Han fick t.ex Schillerpriset 2007, det gör att han är liksom lite inne i stugvärmen, han är i zonen, han är inte en fullständig paria.
Och kom ihåg att akademin inte är en statlig institution; det är en fri akademi med blott halvofficiell status. Den beter sig förvisso som en PK-monolit ibland. Men inte alltid. Akademin ger priset till vem f-n den vill.
