Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Detta kan du omöjligen ha missat. Mina påståenden om krav är inget jag själv hittat på utan vi har läst om det upprepat i svensk och utländsk media.
Problemet avseende förhör är att det inte blivit av under 4 år nu. Som resultat av att JA gjort sig "untouchable" via asylen. Hade han bara gripits och häktats så hade normala rutiner gällt och han hade kunnat bli förhörd inom ett fåtal dagar. Självklart är det asylen som möjliggör detta och det är precis därför UDHR 14.2 finns, man ska inte kunna använda politisk asyl som verktyg för att komma undan rättsliga åtgärder som genuint avser ett icke-politiskt brott. Och de enda rättsliga åtgärder vi känner till - beslut om häktning, internationell efterlysning, förundersökning, avser genuint icke-politiska sexualbrott såsom våldtäkt.
Du säger att sylen inte är relevant, för att du vill att det ska vara så. I själva verket är det högst relevant givet att förundersökningen stått helt still som resultat av att asylen beviljades och konsekvenserna av att JA gjorts "untouchable" för normala polisiära aktioner som att verkställa häktningen för att säkra att ett förhör kan genomföras. Du kan inte vara blind för detta faktum. Att envisas med att det inte finns någon koppling när denna är solklar är helt obegripligt.
Samtidigt finns en utbredd medvetenhet om att sexanklagelser ofta används för att komma åt obekväma personer. Det är väl därför som asylreglerna endast kräver att asylen inte
genuint får grunda sig på sådant.
Nu har han ju inte sökt asyl för att komma undan sexbrottsutredningen, utan för risken att utlämnas till USA för saker relaterade till hans publicistiska verksamhet. Det är något av en bieffekt att detta förhindrar
själva utlämnandet till Sverige, men det borde inte ha förhindrat själva förundersökningens fortskridande. På den punkten får du anklaga Marianne, som efter att ha väntat nära två år med förhör, omedelbart började blåvägra att genomföra ett förhör på ambassaden, och höll envist fast vid detta i cirka tre år. Faktum var att
Isgrens Londonresa inföll nästan på dagen tre år efter att asylsituationen uppstått.
Det tog alltså Marianne
fyra år och åtta månader att på ett
klumpigt och förhastat sätt med någon
enstaka dags varsel försöka förhöra på ambassaden, trots att ett par månader hade varit en normal tidsrymd för ansökan om utlandsförhör. Är inte det galet?
68 månaders inaktivitet, och sedan ska allt ske på
ett par dar!
Marianne är helt hopplös när det gäller att planera! Det är som om hon inte kan förbereda sig, lugnt och sakligt, för att inom adekvat tidsrymd få till stånd ett förhör! Hellre utfärdar hon (på egen hand) en EAW och sitter sen och väntar i 18 månader, tills ytterligare en komplikation inträffar. Hur kan en hög tjänsteperson få vara så hopplös när det gäller att planera? Det är som att hon lever för stunden, utfärdar en hemlig anhållan när det passar henne (27 september 2010), en EAW när hon känner för det (december 2010), men ett utlandsförhör som kräver lite planering, det klarar hon helt enkelt inte av. Och ingen hjälper henne.
Förundersökningen stod still i över ett år innan JA sökte asyl, så du kan inte anklaga honom för att ha stannat vad som stod stilla, och som det inte heller är på hans ansvar att driva framåt. För
när började man utse misstänkta till förundersökningsledare i sitt eget fall?
Du försöker vränga till det för att ställa honom i dålig dager, det har vi vant oss med. Poängen är kanske att
det i och med detta
blir svårt för Marianne att använda sig av dina totalt sönderdissekerade argument. Så kom igen, låt oss ta det några varv till ...