Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Människor är till inte obetydlig del egoister. Feminister är t ex egoister, fast de maskerar det till gruppsolidaritet, men i själva verket är ren egoism. Förvisso förståeligt, ty jag är den förste att inse det tråkiga i många traditionella kvinnoverksamheter, men feminismens metod leder enbart till elände, för alla inblandade. Du ser ju själv skilsmässofrekvensen.


Jämlikhet är jag inte mycket för, emedan det föröder incitamenten till framgång.


Du får vifta bort hårtofsarna ur ögon och öron, så framstår det klarare.

Min fru. Kvinnor älskar att älta relationer sedan späd ålder. Medan killar pratar idrott och motorer, pratar tjejer relationer. På samma sätt håller det på. Om de då i vuxen ålder inte duger till att upprätthålla en fungerande relation, trots denna livslånga inskolning, då har de givet vis ett större ansvar. På samma sätt som männen har om inte bilen fungerar etc. Det innebär inte att kvinnan bär hela ansvaret, utan att hon bör det mesta, eftersom hon bör veta bäst.


Delvis. Varför skall man som man ansträngs sig i förhållandet om det ändå bara leder till tjat, gnäll och i sinom tid skilsmässa? Många män torde nötas ner tämligen tidigt och ge upp.


Det behöver jag inte göra. Det är tämligen väl etablerad kunskap, men den hålls litet tillbaka av politiska skäl. Du kan läsa här: http://tino.us/2015/04/trams-fran-ams/


Det ändrade sig av samma skäl som så mycket annat som fungerade ändrades, från 1960-talet och framåt: En politisk framgångsrik vänster lyckades, i syfte att destruera det fungerande samhället, att riva ner ett stort antal samhällsinstitutioner som varit bärande i det svenska samhällsbygget. Skälet är rent ideologiskt; vänstern hatar det i samhället som fungerar, ty det omöjliggör deras möjligheter att förverkliga sin ideologiska utopi.

Jag har uppfattat att du tycker det är egoism att kräva jämställdhet/ lika villkor i ett parförhållande ex. Men jag är övertygad om att du är väldigt ensam därom.

För att förenkla ner det hela.

Tar en part 80% av diskningen som hen hatar och som tar tid från hens möjligheter tjäna pengar ex. så är det inte egoism att kräva att den andre ska ta 50%, även om den hatar denna syssla lika mycket, ok? Det är egoism att enbart diska 20% och tycka att den andre är egoisitsk när den vägrar gå med på orättvisan och fortsätta vägra lyssna på argumenten. Då är man inte bara en egoist man är också en liten skit.

Om du inte begriper detta grundläggande för mänsklig empati och logik, så är det helt allvarligt lite synd om dig.

Uppenbarligen så är min syn på män och deras kapacitet betydligt mer positiv än din. Tursamt nog så har jag mött mängder av män som inte är så korkade, veka, inkompetenta, och ansvarslösa som du framställer männen som.

Skillnaden mellan oss ligger i hur vi ser på helheten respektive delarna. Jag bejakar livligt att det skall vara lika villkor i ett parförhållande - men som helhet, inte betraktat som varje del i sig. Exempelvis tror jag inte att min hustru har bäddat sängen mer än 12 gånger om året, dvs jag gör regelmäsigt detta som en del av morgon rutinerna. Är det ett problem? Nej, ty hon gör annat istället. Så, om det faller ut någorlunda jämnt på slutet så är det ok.

Problemet kommer om det är något viktigt som ingen vill göra, det kan vara allt från gräsklippning, till disk och sex.



Det är synd om människorna, som Strindberg sade.

Undras om det är de 70% som är uthålliga, tåliga och stannar kvar, eller om det är de 30% som har omdöme nog att lämna?

Fast nu faller det ju inte generellt "jämnt ut", vi sitter med statistisk och data på detta, vilket jag påpekat nu i x. antal inlägg.
Du har säkerställda faktorer som påvisar ojämlikhet generellt mellan män och kvinnor i Sverige idag…ekonomiskt män tjänar som grupp mer än kvinnor som grupp, tidsmässigt; kvinnor har mindre fritid än män generellt.
arbetsmässigt; kvinnor gör mer av det oavlönande arbetet medan män gör mer av det lönande arbetet.
I tillägg till detta finns andra studier som påvisar att du även har en kärleksmässig skillnad mellan män och kvinnor. Kvinnor ger mental support till sina män i högre grad än tvärtom.
Det går alltså INTE jämnt upp….begriper herr uv?
Och där har du en mycket rimlig förklaring anser jag till att det just är kvinnor som vill skiljas och inte män. Män tjänar ekonomiskt, tidsmässigt, arbetsmässigt och mentalt på att vara gift, kvinnor förlorar.
Vad händer då? jepp kvinnor går sin väg förr eller senare, om inte män tar ansvar för detta förhållande när kvinnor protesterar.

Vad vi har siffror på är i första hand hur upplevelsen ser ut hos män och kvinnor. Det är inte riktigt samma sak. Saken är den att det är påfallande svårt att mäta och värdera denna sorts uppgifter. Sedan är det säkert så, givet att könsroller och könsmässigt betingade beteenden är svårt att förändra, att kvinnor gör mest av vissa uppgifter i hemmet. Men! En inte obetydlig del av dessa uppgifter är sådana som kvinnor själva tar initiativet till, utan att männen egentligen önskar dem. Så det är klart, att om kvinnorna anser att de gör 65% av 100%, medan männen anser att det överhuvudtaget räcker att göra 70%, så har kvinnorna litet sig själva att skylla för den överskjutande delen.

Det finns faktiskt en hel del aspekter som Du bortser från när Du gör det alldeles för enkelt och bara tar siffror rakt upp och ner, och dessa som intäkt för ett visst sakförhållande.

Du tycker inte att du tar ut svängarna väl mycket här? Ok om du vill provocera men snälla säg att du inte har detta snäva perspektiv.

Och då står det dessa män helt fritt att lämna förhållandet. Livet är för kort för att levas olyckligt, Laestadius och Schartau är sedan länge döda så livet behöver inte vara en uppförsbacke. Givetvis ska man försöka hålla ihop men främst för att man tror att man kan vara lyckliga ihop inte p g a skuld.


Helt rätt. Vänstern har aldrig några fungerande lösningar, det bygger på en illusion om människan som inte är realiserbar och blir snarare ett ok än något annat.

Vi har ett begränsat utrymme här, så det är svårt att anlägga allt för många perspektiv, i extensiv mening försöker jag att hålla mig till trådstarten också. Detta sagt, så visst har jag ett bredare perspektiv än så, vilket kanske framkommer om man läser tråden som helhet, men det hindrar inte att det som Du citerar är korrekt när det gäller min inställning i sakfrågan.


Nja, skuld är det som uppkommer om man gör fel - plikt är det som driver en att göra rätt. Jag föredrar plikt.

Lycka kan uppkomma på flera sätt, och så klart finns det en lyckoaspekt i att uppfylla sin plikt, men den där förälskelselyckan, den skall man vara försiktig att ha som enda grund för att bygga ett förhållande. Det är t ex därför det är viktigt med äktenskapslöften och att ta dessa på allvar.


Ja, och vi har stora problem med de utopiska stupiditeter som Vänstern så framgångsrikt har tvingat på oss. Vi har mycket att göra om vi skall återupprätta ett fungerande samhälle.

Medveten om att jag hoppar rakt in i något men jag läste och höll inte med om nivån av generaliserande oavsett vad som sagts tidigare.
Om det vore så lätt, svart eller vitt. Om du är kvar i ett förhållande för att du känner skuldkänslor är det då en plikt och därmed rätt, eller är plikten att ta dig ur för samtligas skull?
Du kanske är så lyckligt lottad och därmed inte kan sätta dig in i situationen? Jag är inte en sån novis att jag tror att förälskelse garanterar ett bra förhållande däremot så kanske det krävs för att initiera ett. Plikt och skuld kan däremot göra att man gör fel val som man får betala för under lång tid när det egentligen är lust som är en framgångsfaktor. Därmed säger jag inte att man inte ska ha pliktkänslor men det är på en annan nivå och jag tar även äktenskapslöten på största allvar men där tror jag både män och kvinnor är lika goda kålsupare. Min erfarenhet är dock att kvinnor är lite ärligare och därmed är de som initierar separationer oftare. Män har en förmåga att blunda för att saker varit dåliga jävligt länge och att sen kalla det plikt är bara fegt och dålig ursäkt. Är tyvärr väldigt få män som avbryter en relation innan de har något nytt som överlappar, kvinnor däremot separerar oftare för att relationen är död, det behöver inte finnas en tredje person i kulisserna sen kan det iofs finnas triggers av motsatt kön. Nu låter det som jag är väldigt pro kvinnor men visst är jag medveten om att kvinnor har vissa beteende som gör att relationer går åt helvete men det har män också. Vi är helt enkelt lite olika
Ja, lite sunt förnuft vore på sin plats. Men det tåget har nog gått tyvärr

Man behöver givetvis inte hålla med, men generaliseringar är förvisso ett måste när man pratar politik, demografi och sociala institutioner - liksom i betydande utsträckning mänskligt beteende i allmänhet. Sedan är jag förstås medveten om att det kan verka provocerande att skuldbelägga kvinnor - det är inte populärt.


Lätt vill jag inte påstå att det är i sin tillämpning, kanske ett i moralisk mening närmast omöjligt beslut, men analytiskt är det tydligare, särskilt på generell nivå. Du kan vara övertygad om att många just slits mellan skuld och plikt, och att detta sannolikt är ofrånkomligt. Just därför behöver vi diskutera problemen i de termerna.


Jag är gift sedan länge och vet att det finns inga rakt igenom lyckliga äktenskap. Men bortsett från mina egna erfarenheter så behöver man inte ha bidragit till ett havererat äktenskap för att kunna se generella mönster, och det är verkligen ett problem att 70% av skilsmässorna initieras av kvinnor. Mycket tyder på, som också framhållits i tråden, att feminismen har ett ansvar härvid.


Kanske, men utan hopp är det definitivt kört.