Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Ansvaret för att hålla ett förhållande bra bör ligga 50% på mannen och 50% på kvinnan. Så ansvarsförskjutningen här har du stått för, som skrivit att kvinnan bär hela ansvaret för hela förhållandet.

Vem som avslutar förhållandet talar om vem som är mest missnöjd med sin partner och vem som mår sämst i förhållandet, och den som har störst möjlighet att ändra på det är den andra parten. Så att lägga hela skulden på den som initierar skilsmässan är idiotiskt, vare sig det är en man eller kvinna.

Mig veterligt så är det fler män än kvinnor som överger sina barn. Så har du någon statistik som säger motsatsen så får du gärna presentera den.

Det är precis tvärtom. Lyckliga människor mår bättre, presterar bättre och kostar samhället mindre.

Du kan uppenbarligen inte läsa så bra. Jag har inte påstått att "kvinnan bär hela ansvaret för hela förhållandet", men givet initieringsstatistiken så talar mycket för att kvinnan bör bära mycket mer än idag. 70-30 är litet skämtsamt, men inte ens 50-50 tycks räcka så långt.

Om jag får framhålla mig själv som illustrativt exempel, så tar jag ett betydande ansvar för mitt äktenskap i flera olika avseenden, allt ifrån att uppfostra och utbilda barn till att (delvis) sköta hushållet. Och som många män så är jag kvar och smiter inte min kos när det kärvar i förhållandet. Vilket det stundom gör i de flesta äktenskap.


Det känner jag inte till och det tycks mig som att definitionsproblemen är betydande, så kanske går det inte att göra en särskilt bra statistik.


Då måtte människor vara mycket olyckliga nuförtiden, med alla skilsmässor mm. Men så har de fått välja själva också.

Tycker du förenklade det hela lite nu. Kvinnor har ofta lättare att hitta en ny partner, och har enligt studier även ofta "backup-män" (Manliga "vänner" som de vet är intresserade) att falla tillbaka på ifall deras nuvarande förhållande skulle ta slut. Därför är tröskeln för att göra slut antagligen lägre för kvinnor. Män tenderar att hålla kvar och stå ut i ett förhållande de inte är nöjda med, eftersom de har svårare att träffa en ny.

Det är ju fortfarande så att det är männen som förväntas ta initiativ, och kvinnor väljer någon av männen som uppvaktar henne. Mannen vet alltså att om de gör slut tvingas de lära sig ragga igen helt enkelt.

Sen får man också ta i beräkning kvinnor generellt attraheras av dominanta män. Tror många kvinnor helt enkelt tappar känslorna om de tillåts bestämma för mycket i en relation.

Jag tycker du försvårar det. Kvinnor har lättare att bli påknullade ,få satsen i nyllet av en backup man men sen ta en taxi hem? Absolut! Hitta en ny partner och gänga sig? Not so sure

Jag läser utmärkt, som du såg så klistrade jag in det så att du också blev påmind om vad du skrivit. Om du sedan vill ändra åsikt så är det helt ok för mig.

Det finns gott om både män och kvinnor som gör det som både du och jag gör i förhållanden. Faktum kvarstår att båda parter är lika ansvariga för att hålla förhållandet bra.

Tycker du det finns definitionsproblem gällande orden "att överge sitt barn"? Den allmänna definitionen på det är helt enkelt "en förälder som inte längre träffar sitt barn". Det finns säkerligen statistik på det.

Vid många skilsmässor så mår både föräldrar och barn bättre och blir i längden lyckligare än om föräldrarna fortsatt att bo kvar under samma tak. I de fall där den ena föräldern överger sitt barn så blir konsekvenserna värre.

Varje förhållande är unikt. Det som är lika i alla förhållanden är att INGA SKILSMÄSSOR SKER I LYCKLIGA FÖRHÅLLANDEN. En person som är helt nöjd med sin partner och förhållandet vill fortsätta ha det så.

Det största fel personer gör i förhållanden är att de slutar anstränga sig för att hålla förhållandet bra.

En person som har så mycket emot att vara ensam att den hellre "står ut och håller kvar ett förhållande den inte trivs med för att den vet att den får svårt att hitta någon och inte vill lära sig ragga", skulle jag i första hand råda att avsluta förhållandet, lära sig våga vara ensam och trivas med sig själv.

Om personen absolut inte vill vara ensam så är rådet att satsa 100% på att förbättra förhållandet. Att bara hålla kvar och stå ut lär ju knappast göra förhållandet bättre och det lär inte få partnern att vilja stanna. Det logiska är att desto mer angelägen man är om att behålla sin partner, desto mer anstränger man sig.

Ändra från vad? Att jag anser att om kvinnor står för 70% av initiering av skilsmässor, så bör de ta sig samman och ta ansvar för att minska denna andel? Nej, det ansvaret kan inte män ta.


Om ansvaret är lika, så är uppenbarligen ändå förmågan mycket ojämnt fördelad.


Ja. Vad innebär "inte längre"? Aldrig någonsin under hela barnets uppväxt? Enbart ett fåtal gånger under året? Det händer, men avsevärt mindre än den andra föräldern? Hur kan man definiera detta "under gång" - måste man inte definiera detta efter ett antal år först?


De säger ofta så, både för att blidka sina egna samveten och för att rättfärdiga beteendet inför omgivningen. Många mår i själva verket rätt dåligt av en skilsmässa, inte minst barnen, men också den som blir övergiven. Men emedan detta oftast är mannen, så har man nog inte fäst sig särskilt mycket över detta.

Nej, ändrat din åsikt gällande vem som har ansvar för förhållandet. Det du skrivit tidigare (bifogar det du skrivit här nedan) har varit att kvinnan är den som har fullt ansvar för förhållandet, men senare skrev du att du inte tycker det.
Tycker du alltså nu även att det är kvinnans uppgift att lära mannen hur han ska göra för att klara sin del av att hålla förhållandet lyckligt? Hur tycker du att kvinnorna ska gå tillväga då, och varför i hela världen skulle inte männen själv kunna ta det ansvaret?

Ja, man kan ju tolka det som att förmågan att hålla förhållandet bra är ojämnt fördelad när männen i 70 % av skilsmässofallen inte lyckats göra sin partner nöjd i förhållandet. Det konstiga tycker jag är då att män inte tittar på statistiken och försöker förbättra sina odds. Det är ju synd om förhållandet går i kras för att parten som blir lämnad tror att den är ofelbar och skyller allt på den andra...

Jag skulle säga att det är när du inte längre tar en aktiv del i ditt barns liv, och jag är övertygad om att det är betydligt vanligare att barnets pappa försvinner ur barnets liv än att mamman gör det. DET är ett större problem för barn än en skilsmässa där båda föräldrarna fortsätter att ge barnet sin kärlek och båda tar sitt föräldraansvar.

Det är inte bara något man säger, i de flesta fall så mår barn bättre av att föräldrarna är lyckliga på varsitt håll än oense och olyckliga tillsammans. Det finns ganska många barn som ständigt går omkring med en oro för bråk mellan föräldrarna. Att i det läget som förälder tänka "plikten framför allt" är INTE bra för barnet.

Ingen blir övergiven i ett lyckligt äktenskap, och vill man ha ett lyckligt äktenskap så får man anstränga sig för det.

Kvinnor tar initiativet till skilsmässor i ca 70% av fallen, enligt tillgängliga uppgifter. Här råder således ingen jämställdhet. Kvinnor är de som fått den största frihetsökningen de senaste 100+ åren varför det också är adekvat att diskutera hur denna frihet har använts - och resultatet är inte imponerande.


Varför i hela världen klarar inte kvinnor själva att ta ansvar för att hålla förhållandet lyckligt? det är ju mest de som smiter.


Dina försök att skuldbelägga männen för kvinnornas relationsoförmåga imponerar inte.


Det är möjligt att det är så, men det är i vilket fall ämnet för en annan tråd.


Det finns självklart rimliga skilsmässor, och det är fullt möjligt att dessa i sin huvudsak beror på män, men det gäller inte huvuddelen av skilsmässorna. Men kvinnor, och vissa män, har "lärt sig läxan" och vet vad de skall säga; "bäst för alla", "vuxit ifrån varandra" och liknande klyschor.

Den som är mest missnöjd med sin partner och förhållandet tar oftast initiativet till skilsmässan. I 70 % av fallen så är det alltså mannen som inte lyckas göra sin partner nöjd i förhållandet.

Tycker du det är fel att även kvinnor numera har rätt till och möjlighet att avsluta ett dåligt äktenskap?

Nu är du där igen, och tycker att kvinnan ska ta hela ansvaret för att hålla förhållandet lyckligt. Ett förhållande består av två personer. Vad är anledningen till att mannen enligt dig inte ska behöva ta sin del av ansvaret? Tror du män är för lata, för dumma, eller för bortskämda för att klara av det, eller varför tycker du män ska omyndigförklaras gällande relationer?

Har du svårt att ta in och acceptera att det alltid finns en anledning till att en person lämnar ett äktenskap, och att den anledningen ofta är den andra personen i äktenskapet?

Det är du som på ett löjligt sätt försöker skuldbelägga kvinnor. Jag har samma åsikt kring skilsmässor vare sig det är mannen eller kvinnan som lämnar eller blir lämnad. Personen som lämnar behöver absolut inte vara mer oförmögen till relationer än den som gör så att den andra inte vill stanna.

Om du väljer att avsluta en vänskapsrelation med en kompis som genom sitt beteende får dig att må dåligt när ni umgås, är det då du som är relationsoförmögen?

Så att män i betydligt större utsträckning överger sina barn är inget du vill diskutera, trots att det hör till skilsmässor som är trådens ämne? Förstår det, för det är väl lite svårt för dig att skylla det på kvinnor eller feminismen.

Det är sällan bara den ena personens fel när ett äktenskap går åt helvete. Men det är kanske svårt att acceptera det när man som du har inställningen att allt är kvinnans fel för allt som har med förhållandet att göra är hennes ansvar och mannen är (av någon oförklarlig anledning) friskriven från allt ansvar för att hålla förhållandet bra.

Du har inte en aning om vad som utspelas bakom andras stängda dörrar, men sitt för all del kvar på dina höga hästar och döm de som anser sig ha anledning att skilja sig. Bara för att du skulle välja plikt och ansvar framför din familjs välmående och lycka, så betyder det inte att det är rätt sätt, eller att alla andra måste välja som du.

Det blir ännu bättre när du tar med lesbiska förhållanden.


Dessa är också de våldsammaste.
De som håller bäst är män emellan och kvinna och man på snarlika siffror.

Den lesbiska kvinna jag känner är manlig i sättet, väldigt lik den stereotyp som finns, och flera av de bögar jag känner är ganska kvinnliga i sättet, milda versioner av den stereotyp som finns. Det är möjligt att stereotyperna som finns gällande homosexuella är helt tagna ur luften, och att det är en slump att de jag känner passar in i stereotyperna. Men annars skulle förklaringen till de siffrorna kunna vara att två personer med mer manliga egenskaper har svårare att få en relation att fungera än två personer med mer kvinnliga egenskaper. I ett äktenskap behöver man ta hand om varandra, och just att vara omhändertagande är något som brukar räknas som en mer kvinnlig egenskap. Aggression brukar räknas som mer manligt, på grund av att det regleras av testosteronet. Fundera på det med öppet sinne.