Bostadsbubbla i Sverige?

Blir man av med jobbet och inte kan få ett nytt får man väl anpassa utgifterna därefter men varför skulle en separation påverka menar du? Då har de väl skaffat en ny bostad och fått nytt lån av banken enligt gällande krav.

Det är inte säkert. Man skulle mycket väl kunna dra åt svångremmen istället och dra ner på annat. Man tänker att man snart får ett nytt jobb och får bättre budget igen. Har man barn och separerar så kan det vara värt att bo kvar stort men med mindre marginaler.

Det beror på hur mycket du vill jobba med det. Marken sköter ju sig själv men du får ingen direktavkastning. Ett hus och hyresrätter kräver en del arbete.

Själv satsade jag på en kåk i Portugal i stället. Den marknaden har redan krasat och jag tror den har bra potential att gå upp igen. Den går att utnyttja till semester samt hyra ut större delen av året. Sedan hoppas jag att skattereglerna inte förändras innan jag går i pension för då blir det mycket lönsamt att skriva sig där.

De allra flesta hittar som sagt var ett nytt jobb snabbt, åtminstone i Stockholm men det kan förstås vara tuffare på mindre orter.

Om man separerar och den ena parten ensam vill ta över den gemensamma bostaden och ensam stå för lånen måste banken gå med på det och det gör de inte om man inte klarar deras kalkylräntor. Så nej, separation är knappast något som gör att man inte klarar räntehöjningar.

Som någon skrev tidigare, betalningsförmågan kan ha ändrats till det sämre efteråt, nytt lägre betalt jobb, ändrade familjesituationer, arbetslöshet, gått i pension, andra uppkomna löpnade utgifter m.m.

Och jag undrade hur en separation skulle kunna leda till att man inte klarar en mindre räntehöjning men inte fått något svar.

Om den ena ensam ska kunna ta över lånen måste denne uppfylla bankens krav. Detsamma gäller om personen skaffar en ny egen bostad.

Lite OT. Vilken del av Portugal har du den i?
Hur mycket får du in i "hyra" i veckan och vilken drifts/underhållskostnad har du?

Har själv funderat lite åt det hållet men det har stannat vid funderingar. Än så länge. (Skulle ge ganska mycket att bo där i 5 år efter pension).

Lärdomarna från början på 90-talet var att folk drog åt svångremmen och behöll bostaden. Vissa flyttade naturligtvis. Men det blev få kreditförluster.

Ponera att ena parten den som jobbar stått för alla lån, den andra står ej med som låntagare men hjälper till att betala lite levnadskostnader, mat, bil, internet, telefon, tv license, osv.
Den lite mindre bemedlade som kanske pluggar eller är hemma med barnen flyttar ut vid separationen och slutar således betala diverse andra kostnader som dock sjunker lite men troligen inte 50 %.
Är det barn inblandade så kommer det även vara en rätt stor kostnader för den som har barnen på heltid om den andra bara betalar underhåll.

Såg att de senaste 20 åren (cirka) har urbaniseringen ökat på städerna med 55%, i världen.
Nu bor redan 85% i städer i Sverige så det blir väl måttliga förändringar här. Dock ser vi en migration från mindre orter till större.

Så Stockholm lär fortsätta att expandera. Men om fem år vet man inte hur det är. Har vi lågkonjunktur då kan priserna stå lägre. På lång sikt däremot bör bostäder vara en bra tillgång att ha. Iaf så länge det inte blir för mycket vänsterpolitik här. (För då går vi mot Nordkorea/Venezuela och då är det bästa att inte ens vara kvar i landet).

Bingo.
Det är därför folk ska sluta rösta på moderaterna, och i synnerhet sluta stödja alliansen och dess fullskaliga planekonomi. Vi bör dock anta att folk hellre röstar med plånboken än hjärtat, och utan denna planekonomi hade vi inte sett samma ökning av värdet på bostäder och mark. Många hade gärna sluppit den ökningen även om de äger en bostad, däremot ger det en stark indikation på att marknaden antagligen kraschar både snabbt och brutalt om vi tar oss ifrån planekonomin.

Vi har sett hur folk gråter ut i pressen om hur deras liv går under av så små saker som världens kanske mildaste "amorteringskrav", extremt långsam utfasning av räntebidrag, eller fastighetsskatt av internationell standard. Alla dessa tre punkter skulle bara minska påverkan av en asymmetrisk planekonomi.

Som vanligt är slutsatsen du hjälper till att komma fram till att antingen kraschar bostadsmarknaden, eller så går vi mot ett väldigt oattraktivt samhälle och white flight (inte från regioner, utan från landet). Det finns liksom inga bra scenarion i det här avseendet, bara mindre dåliga. Att leta bra scenarion är som att köra för fort och hoppas bilen blir snyggare när den kraschar.

Men du missar att mindre bemedlade inte kan få ett bolån om denne inte klarar bankernas kalkylräntor.